Efter mycket om och men och en himla massa väntan är operation nummer 2 gjord.

Den här gången gick dom in och sköljde igenom och tog 10 prover på bakterier.

Har inte hört något alls om hur op har gått men läkaren som opererade har jouren idag så han skulle komma hit.

När jag låg på uppvaket hade jag fruktansvärt ont i huden, dom har satt i 2 slangar som ska skölja i ryggen i 3 dygn nu och det kändes som dom  satt dit dom utan bedövning.

Jag låg och räknade sekunder tills jag kunde be om nytt smärtstillande eftersom det måste hinna verka.Tror jag fick ta 5 doser innan det började ge sej.

Det tog 2 timmar innan dom släppte iväg mej och då var jag arg?!

Min stackars sambo som hade kommit hit fick ta en hel del av frustrationen-jag var tex arg på alla j-a slangar som trassla ihop sej så man inte kan röra sej.Egentligen är det väl ilska/besvikelse/frustration över hela situationen.

Nu i efterhand kan man ju skratta åt eländet men då var det verkligen inte kul.

Har varit helt underbar personal som jobbat här inatt-önskar fler vore som dom! Det är så himla härligt när man kan tugga och skämta.

Fick ringa in dom nyss då det har läckt så det var både blod och vätska i sängen.

Sköterskan passade på att sticka mej då-och hon kunde! Äntligen!

Efter 3 dagars försök av andra gick det...

Benen börjar värka av allt stillaliggande nu och det är jobbigt för det är inte lite ont.Det som är bra är att jag kan ställa mej och stå upp en stund-så var det inte första dygnet efter första op.

Idag håller jag tummarna för sambo och halva familjen som ska cykla Halvvättern-önskar jag hade kunnat vara på plats och heja men får heja härifrån....

Jamen godmorgon! 

Igår var en låååååång dag.På morgonen sa personalen här att jag skulle opereras vid 9-10.

Jag hade  inte sovit så många timmar å var inte jättepigg när dom väckte mej vid 05 för kontroller.

Efter det var det ganska lugnt men jag kunde inte somna om.Vid 07 fick jag duscha och la mej igen sen.Då kunde jag minsann sova men då var det ett himla spring till mitt rum istället.Det var frågor, byte av armband och nåt mer, men sen kom dom oxå in genom första dörren (det är 2 eftersom jag ligger på infektionsavdelningen-man går in i första, tvättar och spritar händerna och sen genom andra.Det har oxå med luften att göra...) och sådär höll det på-första dörren öppnades var 10-15:e minut-inte så lätt att sova då.

Iallafall-springet hit upphörde vid 11 sen hörde jag ingenting förrän 13:30 när jag ringde hit personal och frågade om jag skulle ta min medicin som vanligt.Då trodde dom op skulle bli vid 17.

Vid 17 kom dom och sa att jag skulla göra ny dusch för det får inte gå mer än 6 timmar efter senaste duschen till op.Då trodde dom jag skulle opereras vid 19 eller kanske senare men det skulle bli av iallafall.Vid 18:30 kom dom in och sa att det inte blir någon operation den dan...

Idag kör vi samma visa igen-dom sa att jag har första operationstiden idag men den är om en kvart och jag har inte hört nåt än.Jag är lite lessen över den här helgen-missa en fest igår som jag verkligen hade velat vara på, idag är det möhippa och imorrn Halvvättern.

Men jag har det ganska ok ändå-jag tror det var lite bra att op inte blev av igår för idag känner jag mej lugnare och har hunnit acceptera det mer.

Igår smet jag iväg på permis förresten :)

Sambon kom hit med mat för det hade dom ingen på avdelningen (???).

Maten är jäkligt god när man varken ätit eller druckit på en dag! Sen stack vi iväg å hälsa på hos syrran.Där serverades ostbricka, melon, salami och must eller vad det heter (alkoholfri cider typ).

Grymt gott, och framförallt trevligt att komma iväg härifrån och skratta lite :D

Avslutar med en bild på min supersnygga duschstol ;)

Det jag inte fattar på det här stället är vart man ska ha schampo/duschcreme? Det finns ingen hylla, ingen hållare-ingenstans man kan ha det och som nyopererad kommer jag ju inte kunna ha det på golvet?

För er som läst gårdagens inlägg blev det alt 2-alltså öppna och skölja ur.

Efter det beskedet tyckte jag inte det var nåt annat att göra än att bryta ihop för det här var inte vad jag tänkt mej, inte vad jag vill.

Det är jobbigt att vara i en situation där man inte själv kan påverka.Framförallt är det frustrerande eftersom det gick så bra.Jag kunde röra mej och klara mej ganska bra-mycket bättre än jag trodde även om tex att åka bil var ett litet helvete.

Nu får jag på ett sätt börja om igen. Ny op-ny läkning av såret osv.

Jag är rädd för första tiden efter op eftersom jag mådde så dåligt då.Tröttheten kan jag ta, men det där att nästan svimma bara för att man ska på toa har jag inte saknat.

Om det fanns en garanti nu på att det blir bra efter det här skulle det kännas lättare,

men det gör det ju inte.

Här på avd har flera sköterskor försökt ta blod men det är visst svårt-även för dom som kommer in och säger att dom är bra på det...

Om jag tyckte det var jobbigt förut så är det ingenting mot vad jag tycker nu!

Jag fick frukost idag ;) skämt åsido-det är nog bra att få i sej lite näring.

Läkaren som gjorde förra op var här igår och pratade lite.Det är inte han som ska göra op idag vilket är synd för jag tycker han är så bra.Efter samtalet med honom gissar jag på att infektionen började när såret las om på Vårdcentralen-det baseras bara på antal dagar från att vi var där tills infektionen märktes. 

På ett sätt var det skönt att veta att infektionen inte blev under op iallafall-men det kanske inte spelar nån roll när, var och hur? Alla har nog gjort vad dom kan för att undvika det här.

Jag undrar hur det blir efter den här op-börja om från början helt? Det är ett ju ett lättare ingrepp eftersom det inte ska borras/hackas eller skruvas.Det borde göra att jag slipper problem med benet iallafall :)

Det här inlägget är nog en del upprepning men jag är så nervös nu så jag har inte så bra fokus.

Nu ska jag försöka vila lite till innan jag ska ta en sån där härlig dusch.

Jodå, blev inlagd igen-den här gången på infektionsavdelningen. 

Fick träffa en annan läkare än han som opererade mej igår.Han är bekymrad över svullnaden på ryggen, så han har beställt ny MR så tar dom beslut efter det.Som jag förstått det finns det 3 alternativ:

1.Att det inte är så allvarligt, då räcker det med antibiotika. 

2.Att dom öppnar såret igen, tar odling på bakterierna för att ta reda på vad det beror på och sen sköljer bort dom.Det här är det mest troliga för dom misstänker också att det kan läcka ryggmärgsvätska och dom vill se vartifrån och varför, och det ser man inte på röntgen.

Det här är ju inte kul men om man tar alt 1 är det inte säkert att antibiotikan tar där den ska och då blir jag bättre ett tag och sen sämre.Bakterierna kan då sätta sej på skruvarna vilket leder till alt 3.

3.Ta ut skruvarna.Det skulle tydligen vara ok att plocka ut dom eftersom staget är inbakat i flisorna från höften som dom tog så behövs inte skruvarna.

Man blir ju lite fascinerad över hur det funkar ;)

Det här var ju inte vad jag tänkt mej, inte alls och det blev några krokodiltårar när dom sa att jag skulle läggas in igår och opereras idag.Samtidigt är det väldigt skönt att dom tar det på allvar.

Blev satt på fasta inatt fast jag inte ens röntgats än, läkaren sa även att det kan ta flera dagar innan op blir av.Det är inte akut men dom ville ha mej här för koll på feber osv.

Nu ska jag ta tag i dagen...Å göra vadå förresten?! ;)

Jahopp.idag blev det några timmar på Vårdcentralen.

Såret ser inte ut att må så himla bra tyckte dom,och det är väl så det känns med,milt uttryckt.

De tog tempen,den visade 37,7 en timme efter jag tagit 2 Alvedon så jag har väl feber då :P

De tog oxå CRP (tror jag det hette?)-där brukar man ligga på 10,jag låg på 47.

Om man ligger på 50 eller mer gör dom direkta insatser men nu blev det hem och vila för ett återbesök på Us imorrn eftersom läkaren som opererat mej ville träffa mej och kolla läget.

De tog oxå en odling i/på såret-fy FAN vad ont!Såret har ju läkt(lite för snabbt/för bra),jag är svullen som fan;tror ärligt talat huden ska spricka ibland-OCH SÅ SKA DOM GRÄVA MED EN TRUBBIG PEANG TYP 2 CM NER I HUDEN PÅ MEJ UTAN BEDÖVNING!!!!

Där höll jag på att bryta ihop på riktigt.Men men,det är ju bara härda ut-ska jag bli bättre måste dom göra det...

Sköterskan som tog hand om mej är samma som jobbade förra helgen när vi åkte upp 4 ggr på 2 dagar för att byta förband så hon kände väl igen mej.

Hon förklarade det som att efter op ska det läka inifrån och ut,men huden har läkt lite för snabbt för det verkar som mer behövde komma ut innan den täppte igen.Antagligen blir det dränering imorrn,eller att han sätter mej på antibiotika.Håll tummarna för mej imorrn!

Fasen vad ont jag har nu :(

Igår tog jag av kompressen eftersom det inte vätskar sej nånting längre.

Nu är svullnaden större än nånsin och det känns som huden kan spricka när som helst.

Jag provade att gå en runda i terräng igår,eftersom promenader på asfalt och grus funkat bra trodde jag det skulle vara ok men mådde skit efteråt och fick jätteont.

Dessutom gjorde jag sjukgymnastikövningar igår-2 st som jag inte vågat göra så mycket innan för man ligger på golvet och lyfter ben och så.Det var ingen hit heller om jag säger så.Idag kan jag inte ens ligga på rygg så dom övningarna får vänta ett tag till.

Har en rodnad runt översta (och nedersta) delen av ärret nu och det är varmt och svullet-blääääää.

Utöver det en fruktansvärd huvudvärk-vad gör man åt den när man redan går på massa smärtstillande?Jag har druckit 1,5 liter idag så det är inte vätskebrist.

Imorse blev jag riktigt rädd när benet började bråka igen,det har säkert med svullnaden att göra-därför vill jag få ner svullnaden så fort som möjligt så benet funkar.Har ringt Us och dom ska prata med läkaren,får se om han ringer upp eller hur det blir.

Har nu passerat ett år som sjukskriven.Jippi?

Igår har det gått två veckor sen op och jag var väldigt glad och nöjd över vilka framsteg jag gjort:

-Att jag klarar mej mycket mer själv än vad jag trodde

-Att jag är mycket mer rörlig än jag trodde

-Att jag kan promenera

-Att jag kan duscha

-Att jag kan plocka upp saker från golvet

-Att jag kan sätta på mej,och knyta skor osv

-Att jag kan sitta eller stå längre stunder än jag räknat med

Idag har det inte känts lika bra alls.Jag har ont i huvet,är snurrig och har svårt att hålla balansen.

Ryggen har svullnat upp ganska ordentligt igen,och jag känner mer smärta än jag gjort förut.

Det är lite svårt att veta vad det beror på-eftersom jag trappat ner på morfinet är det ju inte så konstigt att det känns mer än innan,men hur mycket är liksom ok?När vi var ute och gick förut snubblade jag på en sten,smärtan kan ju bero på det oxå-men skulle det bli svullet av att jag snubblade till?

Jaja,jag vet att jag haft en otrolig tur hittills så det är väl bara vila sej i form nu och se om det hjälper :)

Imorrn kommer syster med familj så jag har verkligen nåt att se fram emot!

Det gick bra på sjukan igår-inga konstigheter att kroppen dränerar när jag haft sån stor blödning...Jag blir lite förvirrad på vad jag ska/kan/får göra och inte-olika bud från olika personer hela tiden.Det jag upplever som hoppande i ryggen var det inte heller någon fara med,det är ju lite nytt för kroppen med skruvarna och tar ett tag att vänja sej,doktorn sa att det skulle försvinna med tiden.Han påminde om att trappa ner på morfintabletterna som är beroendeframkallande,dom har jag redan brjat trappa ner på så det är lugnt.

Doktorn jag träffade igår(inte han som gjorde operationen)sa att jag ska göra allt som inte gör ont.Det här skulle alltså kunna innebära att jag kan börja simma och cykla-men det har ju den andra doktorn sagt att jag inte ska/får göra på flera månader?!Doktorn som gjort operationen "är ledig"(eller hur Sara? :))så jag kan inte få prata med honom på några veckor.Sååå-jag väljer att fortsätta med promenader och vardagssysslor tills jag fått mer kött på benen.

Om det är nån som läser min blogg och ska till Us i Linköping är ett litet tips att vara ute i god tid-så här har det sett ut dom 3 senaste gångerna jag skulle dit...

Hade några kompisar här igår,så himla gött med lite sällskap :D Alla som träffar mej är överaskade och förvånade över hur bra jag mår,inklusive läkaren igår.

Jag känner mej så mycket bättre än jag nånsin kunnat drömma om,och för det är jag glad och tacksam :)

Det kanske kommer bakslag sen,vad vet jag.Men just nu njuter jag enormt mycket över att jag mindre än 2 v efter operationen klarar mej själv,och till och med kan vara ute på promenader-korta iofs men ändå-jag är inte konstant sängliggande!

Jag känner mej glad och hoppfull-det finns en ljusning efter all smärta!Det finns hopp om ett liv med mindre smärta,eller ett liv utan smärta!Svindlande känsla :)