Alla inlägg under maj 2015

Av L - 29 maj 2015 14:00

Det är märkligt hur huvet funkar.

Jag har inte lagt ut så himla mycket på facebook om hur jag mår eller hur det går efter operationerna.Anledningen?-Jag vill inte uppfattas som gnällig.

Kanske beror det på att en del har slutat höra av sej-att jag tror att dom inte längre hör av sej för att jag bara pratar om ryggen eller hur ont jag har.

Ibland känns det som att om jag hade pratat mer om det kanske det hade varit lättare?Jag är en sån som grubblar mycket och ältar en del,behöver vrida och vända på saker och ibland få andras åsikter för att sätta saker i ett nytt ljus.

Kanske hade inte allt känts så stort och tungt och jobbigt om jag bara hade öst ur mej när frustrationen uppstår?

 

I dom lägena är jag så glad över "bloggvännerna"som jag följer-jag är absolut inte glad över att dom lever med smärta,steloperation,sjukskrivning och allt annat som livet nu innehåller.

Men,jag är på något sätt glad att det finns fler.Att man inte är ensam.Att någon förstår utan att man måste förklara allt in i minsta detalj.Jag önskar från djupet av mitt hjärta att vi alla kommer bli bra igen!

 

Idag har varit en bra dag.En betydligt bättre dag än igår.

 

*Pratade med chefen på stället där jag arbetstränar idag-kanske att det fanns nya arbetsuppgifter ändå.Det finns hopp.Det mest fantastiska är att det finns hopp TROTS att dom har 190 personer att omplacera pga att verksamhet flyttar utomlands.Trots det försöker dom hitta något åt mej,och det värmer mitt hjärta.(På mitt jobb har dom tillsatt ett antal tjänster jag kunde ha fått utan att ens låta mej veta att det gick att söka,trots att min chef varit fackligt aktiv och är väl medveten om den skyldigheten-att omplacera mej.Lite skillnad...).

 

*Pratade med sjukgymnasten och han ska försöka skriva ett intyg där det framgår att jag ska träna regelbundet,får se om jag kan få ersättning för träningskort av facket.

 

*Pengarna har kommit från Försäkringskassan.OCH från sjukförsäkringen.Ibland undrar jag hur mycket som löser sej av sej självt om jag bara har lite is i magen?

 

*Kanske att Arbetsförmedlingen till och med har beställt en matta.När eller var den levereras framgår dock inte i nuläget ;)

 

*Jag har velat som fasen om hur jag ska göra med cyklingen.Japp,jag har försökt komma i form för att köra motionslopp.Det har inte alls gott så bra som jag tänkt mej,ryggen klarar sej hyfsat beroende på antal mil-men det är mest mjölksyran som sätter stopp.(Jag har möjlighet att ändra position ganska mycket för att ryggen inte ska ledsna,och ställer mej ofta upp för att räta upp ryggen).

 

På söndag är det iallafall dags,jag ska testa mina vingar.Jag ska köra ett motionslopp igen!Det första på 3 år.Jag kommer köra en kortare sträcka än dom andra,vilket innebär att jag ska köra ett lopp ensam för första gången någonsin.

Det är jättenervöst,dels för hur kroppen kommer funka-men oxå för att köra själv.

Jag har iallafall valt ett motionslopp där man kan anmäla sej på plats samma dag-så mår inte kroppen bra kör jag helt enkelt inte.

 

Med den glada nyheten önskar jag en trevlig helg!

 

Av L - 28 maj 2015 16:33

Jaha,då ska vi se...

Om ni inte orkar med lite pessism såhär en torsdagseftermiddag kanske det är bäst att inte läsa så himla mycket mer :)

 

Kanske att man ska spalta upp det som stör mej såhär:

 

*Min kropp.Vi har stora samarbetssvårigheter just nu.Jag gör allt jag kan med vila,smärtlindring,rehab/träning-försöker få någon slags balans eller något som funkar.Men nä. 

Den där mjölksyran tar snart knäcken på mej helt-det skulle vara skönt att kunna ta sej uppför trappan till arbetsträningen utan att behöva stanna iallafall.

 

*Jobbet jag hade löfte om finns inte längre.Jag kanske måste leta nytt ställe att arbetsträna på snart då jag snart inte har några arbetsuppgifter kvar.

 

*Min nuvarande chef ringde för att påpeka att jag borde vara solidarisk med mina kollegor nu när det är övertalighet-han anser att jag ska säga upp mej så dom inte behöver säga upp någon annan.

(Själv förstår jag inte riktigt problemet-jag kostar dom absolut ingenting i nuläget,kan dom inte bara sätta in en vikarie för mej så slipper nån gå?Jag kommer ju ändå bli uppsagd senare).

 

*Landstinget-tydligen är det helt j-a omöjligt att få ett kvitto på att man betalat 1100:- i receptionen på vårdcentralen(upp till högkostnadsskyddet).

 

*Facket.Flera gånger har jag frågat vilken hjälp man kan få om man är sjukskriven en längre tid.

IDAG-efter nästan exakt 2 års sjukskrivning får jag veta att det finns ersättning man kan söka för tex träning,rehab,massage,resor till och från sjukhus osv.

Jag vet-det är ju jättebra!MEN det skulle varit så himla mycket bättre att veta för ett år sen eller två så man hade sparat kvitton och haft bättre koll.

 

*Försäkringskassans information har varit lite....knapphändig.Vilket i mitt fall betyder att jag inte alls får arbetsträna i ett år som de sagt från början.Den här månaden har de oxå glömt att betala min ersättning + att de ändrat ersättningsform för mej så jag antagligen inte får ut något på sjukförsäkringen längre. 

 

*Arbetsförmedlingen.Hur svårt ska det vara att få hit en matta som jag skulle fått den 16 april?

 

*Jag är så otroligt trött på att jaga information hela tiden,att försöka få tag i den ena eller den andra för att få rätt stöd och hjälp.Det skulle vara så himla skönt om man bara fick fokusera fullt på att bli bra istället.

 

Vi sätter nog punkt här,för vem fan orkar höra på mer gnäll?

Av L - 12 maj 2015 11:38

Nytt samtal med dr idag....

Han skrev läkarintyg till siste augusti och under den tiden ska jag arbetsträna så mycket det går(han kallade det aktiv sjukskrivning).

Han påpekade igen att medicinskt finns det inte längre någon förklaring till min smärta,jag vet inte riktigt vad han vill ha sagt med det-ska jag bara rycka upp mej och sluta ha ont eller?

 

Han hade fått svar av narkosläkaren på min undran om tröttheten-och HOPPSAN-det fanns visst ett samband med op+reoperation=trötthet.Det var dock vanligare vid andra operationer,tex gynokologiska(stavning?) och bukoperationer.

Narkosläkaren hade också tittat på mina blodprover,och allt såg(som vanligt)bra ut.

Däremot så sa han att både Gabapentin och Panocod försämrar återhämtningen,så jag har alltså fått medicin ordinerad för en åkomma,som försämrar en annan märkbart.Härligt

Idag sa han också att Panocod omvandlas till morfin i kroppen så den ska man inte hålla på med så länge.I aug/sep ska jag trappa ner/sluta med den om det inte går att göra tidigare.

 

I senaste inlägget närde jag en liten dröm om att cykla Tjejvättern.För jag hade ju cyklat typ 1 timme en gång.Efter ett pass eller två till på cykeln är det bara att drömma vidare....

Det inte blir en den "revansch"på ettårsdagen efter op nummer 2 som jag hade hoppats-men i år kan jag ialafall hänga med till Motala och heja istället för att ligga på sjukhuset...

Lite surt men jag får sluta sparka och slå och gno in allt jag inte kan.Det här ÄR mitt liv nu oavsett vad jag anser om det.

 

Idag skulle en kompis komma hit å ses några timmar.Av okänd anledning ställde hon in.

Det gör lite ont i hjärtat,inför op pratade hon så mycket om hur mycket hon skulle vara här, att hon finns här och allt möjligt.Imorgon är det ett år sen vi sågs sist.ETT ÅR.

 

It´s been a long day whitout you my friend

and I´ll tell you all about it when I see you again

We´ve come a long way from where we began

I´ll tell you all about it when I see you again.

 

 

 

Av L - 5 maj 2015 10:57

Nu har tiden försvunnit sådär snabbt igen.

 

Det är fullt upp med att arbetsträna 4 timmar/dag som jag gör nu,känns som att jag inte hinner så mycket annat(hur stressad var jag när jag jobbade?!).Men då tränade jag inte så mycket som nu.Nu SKA det in minst 4 pass/v.Imorgon ska jag till vårdcentralen och förhoppningsvis lägga om det där trasiga fingret för sista gången...Har haft lite träningpaus från styrka och simning pga av det,gjorde för ont att hålla i vikterna och jag får inte blöta ner plåstret eller vad det är.

Spinningen har jag dock kört,men den förra v var sista gången för terminen på det,så nu blir det att köra på ett annat ställe,eller helt enkelt köra ute.

 

I helgen hämtade jag hem racern som syrran lånat eftersom jag inte kunnat cykla på den på typ 2 år.Den var snyggare än jag mindes :)

Och betydligt roligare att cykla på!Körde 1,5 mil i söndags-vilken frihetskänsla!Jag började direkt drömma om åtminstone Tjejvättern (målet när jag vaknade efter första op var Halvvättern i år).Jag hade helt glömt vilken känsla det är i kroppen när man rullar fram med bra fart och starka ben.Min sambo lät kanske inte helt medhållande när jag direkt efter cykelturen sa att jag ville köra Tjejvättern...Vi får se,jag skulle kunna göra som vanligt-ner med huvet och köra och nöta så länge det går,och lite till.Men förhoppningsvis vet jag bättre än så nu.

 

Jag är lite rädd för att inte veta var gränsen går,hur mycket det är ok att ta ut sej,eller vad som är för mycket och framkallar smärta.Men det är ju bara jag som kan testa mej fram,finns inga facit nu.Senast jag var hos sjukgymnasten kändes det lite konstigt,som att det var sista gången.Jag fick med mej övningar att göra hemma och/eller på gymmet och han skulle ringa om 1 mån.

Jag förstår att jag på ett sätt inte behöver gå dit,jag har så många övningar nu att jag borde klara mej,jg vet vad jag ska göra.Ändå känns det lite nervöst och ensamt.

 

Smärtlindringen som jag skrev om i förra inlägget har fortsatt funkat skapligt.Förutom att jag blir så satans trött.Jag vet inte om jag blir trött av tabletten i sej,eller av att kroppen äntligen slipper smärtan och kan slappna av?Som mest har jag somnat 4 ggr på en dag,och då är det yvärr inte bara när jag ligger hemma på soffan det händer,utan även på Yogan och arbetsträningen.

På Valborg lät jag bli att ta något eftersom jag vile dricka öl till maten,de två dagarna efter det tror jag att jag bara tog 1/dag istället för 3/dag,för det kändes bra och jag hade inte lika ont.

I söndags fick jag trappa upp igen till full dos,samma igår och idag klarade jag bara 1,5 tim på arbetsträningen.Sen började det pirra i både rygg och ben,och ryggen gjorde jätteont så jag fick gå hem.

Så,får väl ta soffan tills kramperna släpper och sen en promenad för att få igång cirkulationen.

 

Igår träffade jag en kompis som har kommit att betyda mer under tiden jag har varit dålig.Hon är en av inte så många som kommer och hälsar på eller ses regelbundet.Jag tror inte hon förstår hur mycket det betyder.Blir alltid glad av att träffa henne,och känner mej bättre till mods när jag fått babbla av mej,och fått höra om annat än min egen bubbla :)

Igår sa jag iaf att jag ville bli som förut igen,att jag ville vara pigg och glad och prata om nåt annat än hur min kropp å knopp mår.Hon sa att jag nog inte kommer bli densamma igen,och att det är nog bättre att inte bli det.

Jag tror aldrig jag kommer bli densamma igen,det är för ytligt på nåt sätt.Jag vet inte hur jag ska förklara-men att shoppa och festa kommer nog inte vara mina intressen igen.Absolut inte i samma mängd som förut iallafall.

Skapa flashcards