...som skulle förlängas.Som vi diskuterade i slutet av juli och dom då sa att dom skulle skriva.Det där läkarintyget som jag ringde och påminde om en extra gång i måndags...Det där läkarintyget som jag ringde igår igen för att påminna om...Det är inte skrivet.

Tydligen räcker det inte att påminna om det 3 ggr under två veckor innan det går ut.

Jag är skapligt förbannad kan man väl säga.Och undrar lite vad Fk ska hitta på nu?Jag är så fruktansvärt trött på att inte bara kunna fokusera på att bli bra-det är så många andra saker som kräver uppmärksamhet.Jag är så evigt tacksam att jag inte har en psykisk sjukdom(-även om det här oxå såklart påverkar den psykiska hälsan).

Rehaben går inget vidare.Jag har verkligen inga muskler kvar känns det som!Har promenerat och simmat under v så jag har inte latat mej,men blev rädd för rehaben eftersom jag fick ont av det.Känns det inte bättre om några dagar får jag väl ringa sjukgymnasten och fråga om jag verkligen ska köra med vikter.

Igår var det dags för kärftskiva-vi bokade in den när tjejjerna var å hälsade på mej på sjukhuset så jag har sett fram emot den ett tag nu :)

Det är ta mej fan underbart att hänga med dom där tjejjerna!Alltid massa prat och skratt.Det är inga konstigheter för dom att jag lägger mej på soffan direkt efter maten och sen ligger där resten av kvällen-dom tar med sej sitt vin och sätter sej hos mej.

Det är inte heller några konstigheter att jag inte dricker någon alkohol.Med dom känner jag att jag fortfarande är mej själv,att den gamla jag finns kvar nånstans därinne även om det sitter djupt ibland.

Med dom känner jag inte nån pinsam tystnad,eller förväntningar på mej att jag måste prata massa och underhålla.Det är så jäkla skönt!

Njae,det går inte så himla bra nu...

Jag var hos sjukgymnasten i måndags och fick nu fortsätta med samma övningar,men med mera vikt=ont igen.Känns som en svullnad i ryggen direkt.Jag har ont dagligen nu och det stör mej för jag tänkte att det skulle bli mindre smärta med tiden.

Jag har inte energin längre,jag orkar snart inte kämpa.Imorgon är sista dagen att överklaga Fk´s beslut,men jag får inte tag i min läkare.I måndags ringde jag därför sjukhuset för att få tag i nån annan som kunde hjälpa mej med överklagandet-men det är fortfarande ingen som har hört av sej.Brevet måste ju skickas idag!

Det här suger så himla mycket energi-jag önskar dom kunde ha min kropp för en dag och se hur det är att tappa balansen hundra ggr,att få ont för man gjorde en rörelse fel,att inte nå ner till sina fötter när man ska klä på sej,att käka antibiotikan som har såna biverkningar att jag blöder varje dag eftersom det kliar så mycket,eller tappar huden.Provtganingen varje vecka trots att man är livrädd för nålen.Men framförallt kan dom få prova på den här tröttheten som blir av att ha sövts ner två ggr på 3 veckor(kommer orken nånsin komma tillbaka?),pirrningarna i benen-och det ständiga grubblandet på hur det ska gå.Inte bara med jobb,utan den frågan man är sjukt trött på att ställa sej själv:

Kommer jag nånsin bli bra?

Har vart lite tungt här den senaste tiden.

Jag började fundera på det där med att jag har sökt nytt jobb,och började därför fundera på saker som "vem skulle anställa någon som har varit sjukskriven över ett år när det finns arbetslösa som är friska och kan börja jobba direkt?","Vad ska jag säga om jag kommer på interjuv och dom frågar när jag kan börja jobba?"eller "vad har jag att komma med på arbetsmarknaden idag?"Jag har iofs jobbat hela tiden sedan innan jag tog studenten,men ändå.

Sen blir jag,milt uttryckt,ganska ledsen när jag får höra att två personer på jobbet fått tjänst inne på kontoret,trots att jag ett antal ggr påpekat att dom ska höra av sej om det dyker upp något där eftersom jag inte kommer kunna köra tågen mer,och jag kommer inte heller kunna jobba ombord på tågen.

Skakningar och tunga lyft är inte längre en fungerande arbetsmiljö för mej.

Såklart är jag också orolig för hur det kommer bli framöver,jag är inställd på att jag inte kommer få någon annan tjänst på mitt jobb(även om jag fortfarande hoppas).Har ingen aning om hur det funkar med a-kassa eller nånting nu för tiden,men enligt löpsedlarna så verkar det ju sådär.

Sååå,min lösning har varit att om jag inte hittar ett jobb under hösten får jag väl börja plugga till våren.

Skitbra ju!Det är bara det att jag kommer inte på NÅNTING som jag vill plugga?!

Några tips på hur man knäcker den nöten???

Jag vill inte ha ett alltigenom gnälligt inlägg så vi avslutar med lite bättre saker.Jag har hämtat ut den sista antibiotikan,bara en månad kvar med det nu förhoppningsvis!

Sjukgympaövningarna som jag fick på Us senast funkar över förväntan,det känns redan skillnad att jag inte blir lika trött i ryggen när jag sitter osv.Underbart

Sen kan man ju inte klaga när man hittills den här v har träffat syrran med gulliga barn och badat med dom,dagen efter det sniffat söt liten bebis och idag hängt med en kompis och hennes unge som har charmat till sej mer och mer för varje gång man ses :)

Idag hade jag återbesök hos sjukgymnasten på Us-hon är så himla bra!Önskar jag fick träffa henne fler gånger,hon förklarar bra och förstår hur man tänker och känner.

Jag har fått känselbortfall/pirrningar/smärta i högerbenet några ggr även efter andra op,vilket bekymrat dom tidigare.Dom har misstänkt att det är en nerv som bråkar,men idag gjorde hon olika tester för att se hur nerverna reagerade-och allt var bra!

Att benet bråkar beror antagligen på att jag är så svag i ryggen att det blir en vätskeansamling i musklerna/muskeln som gör att nerven kläms.

Skönt att dom tester hon gjorde var bra iaf,då kommer det förhoppningsvis rätta till sej med träning.

Big no no är fortfarande (nästan 3 mån efter steloperationen)att böja sej extremt framåt,att vrida,att bära tungt.Med andra ord slipper jag dammsugningen och gräsklippningen ett tag till ;) :P

Av dom saker jag frågade om får jag inte heller:köra spinning,köra crosstrainer eller simma bröstsim med huvudet för mycket vinklat uppåt(blir fel vinkel i ryggen då).Får inte heller hoppa eller springa.

Det jag (bland annat)får göra är:köra bil,simma ryggsim,cykla,promenera-allt som inte gör ont.

Jag ska däremot vara försiktig och vara uppmärksam på om jag provar något nytt hur/om det blir smärta efter några timmar.

Har kört ryggsim några ggr den senaste tiden,förra v funkade det bra men imorse fick jag ont efter det.Och då är det ganska ordentligt ont.

Smärtan idag kan oxå bero på en duns igår-skulle sätta mej ner på en låg bänk och benmusklerna klarade inte att sänka mej ner,så det blev en ordentlig duns där :(

Jag har fått ett träningsprogram som jag köra varannan dag.Sjukgymnasten har jobbat med det här i 15 år,och det märks.Hon gav mej helt andra övningar än sjukgymnasten här i byn gett mej-och jag skulle så gärna fortsätta gå till henne.Tyvärr funkar det inte så.Jag är inte alls lika säker på att sjukgymnasten här har samma kunskap om vad man ska göra nu.

Jaja,ska inte gnälla om det-får ge honom en chans.Igen

Vi åkte och köpte vikter idag iaf,och gummiband fick jag med från sjukan så nu är jag pepp på att komma igång.

Varannan dag i två v,sen varje dag i två v,sen 2 ggr om dan.Kommer vara helt slut...

Mitt läkarintyg går ut om ca 2v,så hon skulle be dr kontakta mej.Han skulle ju oxå hjälpa mej i diskussionen med Försäkringskassan...Är bara så less så jag vill inte ens ta den fajten med Fk,har inte energi för det-men vad ska man göra?

I sep ska jag på återbesök på både rygg- och infektionsavdelningen,gissar att det är då dom ska komma fram till om dom ska operera igen,för att ta ut skruvarna.

Idag har jag sökt nytt jobb.Jag har ingen aning om när eller om jag kan börja jobba igen,men man får ta dom chanser som dyker upp.Får jag chansen att träffa dom känns det som en seger,som att det finns en chans för mej iallafall.Jag vill inte hänga upp mej för mycket på det,men svårt att låta bli att hoppas.

Med den senaste tidens smärta känns det ganska segt nu men det kan ju oxå bero på att jag trappat ner till nästan ingenting på smärtlindringen.

Nu dags att varva ner,imorrn har jag fixat överaskning till världens bästa sambo som tar hand om mej hela tiden och fixar allt praktiskt,och orkar lyssna på alla mina funderingar om hur det ska gå.Och tröstar när det känns som sämst.

Fy fan vad han är bra!

Fantastiskt!

Helt jäkla underbart var det där bröllopet,sådär så man blir varm och lycklig i hjärtat för deras skull,och för att man får vara med på denna fantastiska dag.

Har aldrig hört så många roliga tal :) 

Det är två helt fantastiska människor som gifte sej-den kemin,ömheten och respekten dom har för varann är inget man ser hos alla par.Jag är så himla glad att just dom två har hittat varann!

För min del gick det över förväntan.Var där några timmar innan för att vila efter bilresan,efter vigseln blev det vila igen så vi missade mingel + skål när brudparet anlände-men sen orkade jag fler timmar än jag vågat drömma om.

Jag fick iofs ta några bensträckare och stå upp under en del tal,men det gick skapligt.

När det väl tog stopp gjorde det det ordentligt,smärtan stegrade i ett rasande tempo och tabletterna hjälpte inte.Tårarna gick inte att hålla tillbaka för jag hade så ont,men i efterhand tänker jag att tårarna var lika mycket över smärtan som över insikten att det är såhär mitt liv ser ut-JAG kan inte bestämma vad JAG vill eller kan göra-det är min kropp som bestämmer det nu.

En ny smärta dök upp,eller nygammal-höften bråka igen och jag blev rädd att tappa känseln i benet igen,men det verkar ha klarat sej.

Dagen efter mådde jag illa och hade ont i ryggen + höften,men var bättre än jag hade räknat med.

Igår var det sämre,så fruktansvärt kraftlös.Som att kroppen först då förstod vad den gått igenom.

Oavsett alla konstaterande ovan är jag överlycklig över att jag kunde vara med så mycket som jag kunde-jag var inställd på att ge upp tidigare.Smällarna efteråt kan jag ta men jag hade inte för något i världen velat missa den dagen! <3

Imorgon ska vi på bröllop.

Då är det ett år sen(tror jag?!) en sprudlande glad och fantastiskt söt tjej berättade att dom skulle gifta sej den här sommaren,den här helgen.

Jag har längtat mycket till den här dagen,det ska bli så himla kul att få vara med på deras stora dag :) Jag har inte varit på bröllop på 10 år och jag är så himla nyfiken på hur dagen blir ;)

Jag tror det blir heeeeeelt fantastiskt.Såhär mycket har jag inte sett fram emot något på länge,jag är så himla glad för deras skull <3

Jag har funderat en del på hur jag ska lägga upp dagen för att kunna vara med så länge som möjligt-såhär ser planeringen ut:

-promenad

-vila

-frukost

-vila

-dusch

-vila

-göra sej iordning

-vila

-bilåkande 

-vila hos kompis

-bröllop

-vila hos kompis under tiden brudparet fotas

SEN DÅ?!?!Hur gör jag sen???Jag har ingen aning om vad det är för stolar,jag har ingen aning om hur stor möjlighet man har att resa sej upp,eller till och med gå en sväng för få igång ryggen?

Jag skulle så gärna vilja kunna vara med några timmar under middagen iallafall,och det gör lite ont i mitt hjärta att jag inte är på plats med tjejerna redan nu.Men jag vågar inte chansa på att sova i en säng som gör ryggen värre,eller att sitta å tjöta hela kvällen idag och inte kunna vara med imorrn.

Jag önskar att jag oxå kunde ta en skål imorrn,och om inte-att jag kunde köra bil så sambon kunde skåla.Men vi har pratat om det och bestämt att han ska köra hem oxå eftersom vi inte vet dels min dagsform på ryggen,men oxå den där tröttheten som kommer som ett slag i ansiktet-finns inte en chans att köra bil då.

Ska inte grubbla på det här mer nu ikväll,det löser sej säkert.

Huvudsaken är att jag kan vara med en stund iallafall.

Åååååååååh vad roligt det ska bli att vara med :)

Det här är en sån grej jag inte skulle missa för något-kosta hur jävla mycket smärta det vill.

Jag SKA vara med!

...skrev jag att det brukar bli bakslag när det går bra?Samma sak den här gången.

Jag har dom 2senaste dagarna legat på samma smärta som innan op.Det är som innan op,jag kan säga nästan på sekunden när det "skiter sej".Inget utom att lägga sej ner hjälper.

Jag har suttit mer än innan,åkt mer bil,och simmat.Simningen har jag inte känt nån smärta av,bilåkande och sittande däremot känns direkt.Idag tex när vi luncha ställde jag mej upp och stod en stund tre ggr under den timmen vi var där,men fick ont ändå.

Under bilresan hem fick jag fälla sätet så mycket att jag nästan låg ner,men det hjälper inte-jag måste kunna ligga ner för att ryggen ska få vila.

Jag hoppas att det här är tillfälligt men jag börjar bli nervös ändå.

Jahopp,då har det alltså gått två månader sen jag gjorde op!Känns lite konstigt,som att det var mer nyligen-men det kan ju ha att göra med att jag fick göra en op till akut pga infektion...

Iallafall,om jag skriver att det går bra så brukar det komma ett bakslag,men jag vill ändå skriva lite glada nyheter här :)

Vi har varit på badhuset-OCH JAG KUNDE SIMMA!

Iofs får jag bara simma ryggsim,och jag vågade inte chansa på några superdupersträckor,men det blev iallafall 500 m med en paus mitt i.Jag är så himla glad över det här!Träning har jag saknat enormt mycket,och det kändes verkligen som en del av mej fattats när jag inte har kunnat göra det.

Jag testade även att köra bil,typ 3km bara men ändå.Det gick bra,jag var lite nervös innan eftersom jag inte kört på flera mån men det var lugnt.Hade inget ont alls då.

Så,om man ska försöka sej på en liten sammafattning så kan jag göra ganska mycket nu-jag kan stå,jag kan sitta,jag kan gå.Inga längre stunder iofs,det sämsta/jobbigaste är att sitta och ofta blir det vääääldigt ont efteråt.Jag längtar tills jag kan laga mat och baka mer,det är för mycket stående i nulägetJag kan klä på mej allting (inkl skor)själv,även om jag får sitta för att klä på mej på underkroppen + knyta skor.Jag har gått uppåt 40-50 min,men då har det gjort ont efteråt.Jag kan duscha själv men behöver hjälp med att torka fötterna.Jag har klarat mej helt utan toasitsen jag lånat av Vårdcentralen,förhöjningen til sängen är jag dock väldigt tacksam för!Och glidlakan,jag vet inte hur jag skulle klara mej utan det.(Joooo-jag skulle ha skitont).

Igår började jag äntligen med väldigt lite rehab,det är bara tre övningar-men man måste ju börja nånstans.Jag har trappat ner och slutat med all smärtlindring utom Alvedon.Får jag apont vilar jag hellre än tar tabletter,och det har hittills funkat för mej.(Jag vet att andra har mycket mer ont).

Ibland känns det som att jag är mer slut i huvet än i kroppen,jag får svårt att orka när det är mycket folk omkring,så att tex gå i affärer är ingen höjdare.Det är fortfarande så att orken tar slut på nån minut bara-och sen är den verkligen slut och jag kan inte koncentrera mej på något.Det är oxå något konstigt med tempen i min kropp,lite när som helst börjar jag svettas som en tok,utan att jag ansträngt mej eller att det är särskilt varmt.

Det här är vad jag kommit på nu men har säkert glömt massor så det kanske fylls på... :)