Jag är inte jätteengagerad i det här med att blogga...Jag skulle vilja skriva varje dag,för att kunna gå tillbaka sen och läsa vad jag tänkte och kände men den energin finns inte.

Det finns inte mycket energi alls just nu.Jag är mest less.Operationen är framflyttad igen,eller vad vet jag-men det är det senaste budet häromdan iallafall.

Så.Jävla.Less.På.Att.Vänta

Ovissheten är det värsta,i över ett år har jag haft ont.Det tog 3 månader innan jag fick komma på magnetröntgen för att få ett ordentligt svar på vad smärtan berodde på.Nu vet jag ju vad det är-så nu ligger ovissheten i om jag kommer bli bra av operationen.Vänner frågar vad jag ska hitta på sen,vad jag ska plugga till eller söka för jobb.Vad ska jag svara på det?

I mina mörkaste stunder kommer det här aldrig bli bra,i dom stunderna kommer jag tvingas leva med den här smärtan-eller till och med bli sämre av operationen.För joo-jag kan ju inte låta bli att fråga hur det gått när andra berättar om folk dom känner som har stelopererat ryggen.Numera har jag tre dåliga svar på det (av bekantas bekanta-man kan ju hitta HUR MÅNGA SOM HELST på nätet oxå).

Nej-man ska inte förvänta sej det värsta,och ja-jag tror på operationen annars hade jag inte gjort den-men för min egen skull föredrar jag att bli glatt överaskad över hur den går istället för grymt besviken.

Jag känner mej ensam i det här.Självklart pratar jag med min sambo om mina tankar inför op men i övrigt känns intresset ganska svalt från omgivningen.Jag försöker höra av mej till vänner och boka in att vi ska göra det eller det INNAN op,men nä.

Jag VET att livet rullar på för andra fast mitt står på paus,det är inte så,men det känns jävligt ensamt och tråkigt.Och sms om att x eller y ska komma och hälsa på sååååå ofta efter op-varför inte nu?Det är ju nu jag kan göra nåt,tiden efter op kommer bli betydligt tuffare.

Jag försöker ursäkta det med att jag har flyttat från stan,att det är knepigt att ta sej hit osv-men visst är det märkligt att det är svårt för en del och andra sätter sej bara på bussen och kommer hit?

Jag är inne på andra eller tredje veckan i rad med smärta varje dag.Det sätter sej i skallen.Det är inte konstigt att man blir lessen,arg,frustrerad och besviken när man gång på gång får inse sina begränsningar,när man måste ligga kvar i sängen några timmar extra för man har så ont så man inte kommer upp.Det är inte konstigt att man längtar efter nån eller nåt som kan komma och lysa upp tillvaron lite.Det är inte konstigt att man blir lessen när folk ställer in,eller inte ens svarar.Det är inte konstigt att man vill ställa sej och boxa skiten ur en sandsäck.

God morgon!

Har iofs varit vaken i 3 timmar redan,men så är det ju alltid :)

Igår var jag hos sjukgymnasten-sista besöket innan op.

På väg dit funderade jag faktiskt lite på vad jag skulle dit för igår,och mycket riktigt hade vi inte jättemycket att gå igenom...Ska höja vikten på en övning,och ge mej på plankan på pilatesboll igen.Jag blir så feg när jag får ont av nåt EN gång tänker jag att det inte funkar,men ska försöka inte ge upp så lätt!

Jag berättade att jag inte är ett dugg pepp på styrketräningen just nu(har 4 benövningar i maskiner-resten kan jag göra hemma)han sa att det viktigaste att träna upp inför op är bålen så jag skulle mest fokusera på det.Jag simmar ca 3 ggr/v och promenerar en del,nu känns det faktiskt betydligt roligare med promenader än med styrketräning(iaf när det är sol :)).Spinning har jag inte vågat köra på 2v för jag fick ont i 4 dar senast jag gjorde det.

Positiva nyheter var att han trodde att jag både kunde gå på Bråvalla festivalen (slutet av juni)och bröllop(mitten av juli).Jag är aningens skeptisk men det får väl tiden utvisa hur det blir :)

Håller tummarna att det ska gå iaf!

Fick inget definitivt svar på hur jag ska ta mej till sjukgymnasten den första tiden efter op-sjuktaxi gissade dom på men kunde inte säga nåt om priser eller så.

Får väl försöka boka tid som funkar med att sambon kan köra mej dit...

Idag står bakning på schemat-ska prova att göra rödbetskaka(morotskaka fast med rödbetor istället,eller om jag ska blanda...)Sambons familj kommer hit på fredag så då ska det smaka hoppas jag.Solen skiner så en promenad får det oxå bli,och så ska vi handla inför helgen.Haha,nu börjar det bli lite mycket att hinna innan kl 13 känner jag,dags för frukost då!

Det här längtar jag efter att göra igen! :D

Godmorgon!

Hoppas ni har en bättre söndag än vad jag har.

Idiotiskt ont i ryggen idag så jag ser inte riktigt nån anledning att försöka ta mej upp...Inte ännu iaf.

Jag ligger kvar ett tag och hoppas det ska släppa, men det har hållit i ca 15 timmar nu så det verkar segt.

Jag vet vad som gick fel för jag känner direkt när det skiter sej.

Första ggn var när jag höll en ettåring några sekunder.

Att lyfta honom gick bra men jag klarade inte att hålla honom :(

Jag blir så j-a less på det här! Jag vill kunna lyfta, leka å lattja med mina syskonbarn!

Iaf, jag känner som sagt direkt att det kommer göra ont.Men det gick bra.

Var ute på en kort å lugn promenad och det var lugnt :)

Så när jag kom hem tyckte både sambo och jag att vi skulle ut på en promenad. 

Vilket funkade, tills jag gick snett.Ett enda jävla steg snett.

Sen kommer värken smygande, jag känner hur jag börjar parera och gå annorlunda för att överhuvudtaget

kunna ta mej hem.

Jag vet att jag måste lägga mej när jag kommer hem.

Jag vet att jag  måste ligga en timme eller två och sen kan det släppa.

Om inte annat så kan det släppa under natten.

Men inte den här gången.