Så.Nu är det dags att skriva av sej om det som är nu.Nånstans behöver det släppas ut och vem vet-en blogg kanske är ett utmärkt sätt?

Vägen tillbaka ja,den verkar onekligen ganska lång.Eller,längre än jag nånsin tänkte mej.Aldrig i hela mitt liv har jag haft så ont,så länge.Visst,det har blivit bättre på de 3,5 månader som gått,men det är långt ifrån bra.Om några v ska jag iallafall till en ryggspecialist och försöka få några svar på vad och hur man ska göra då varken sjukgymnastik eller vila verkar hjälpa på det sätt de förväntar sej att det ska göra.Diskbråck säger diagnosen hittills,med vissa frågetecken hos den läkare som gav mej svaret på magnetröntgen.

Risken är hyfsat stor att det är här,i bloggen,som jag kommer spy galla över det som är nu,hur ont det gör,eller vilken lång tid det tar att komma tillbaka.För visst har det funnits dagar när jag tänkt att jag kanske kan börja jobba om nån vecka eller två,såna dagar är sällsynta och efterföljs inte sällan av att jag blir sängliggande hela dagen efter för att jag har så ont.Sjukgymnastiken är inställd tills vidare då jag blev sämre av det.Det som funkar är simning och promenader(till viss del).

Utöver att komma tillbaka till ett hyfsat normalt liv där man kan röra sej som man vill,är oxå planen att gå ner några kg.Det kommer göras med hjälp av ändrad kost och ev även 5:2 metoden,men har inte riktigt bestämt mej där än.

Anledningen till att jag skriver det här på bloggen är att jag tror och hoppas att jag blir mer motiverad när andra vet om det.Kanske har ni även förslag på mat?Eller kan komma med lite pepping ibland...

Nu är det dags att prova på en promenad då jag missade att simma imorse eftersom jag är krasslig.

Ha det!