Igår har det gått två veckor sen op och jag var väldigt glad och nöjd över vilka framsteg jag gjort:

-Att jag klarar mej mycket mer själv än vad jag trodde

-Att jag är mycket mer rörlig än jag trodde

-Att jag kan promenera

-Att jag kan duscha

-Att jag kan plocka upp saker från golvet

-Att jag kan sätta på mej,och knyta skor osv

-Att jag kan sitta eller stå längre stunder än jag räknat med

Idag har det inte känts lika bra alls.Jag har ont i huvet,är snurrig och har svårt att hålla balansen.

Ryggen har svullnat upp ganska ordentligt igen,och jag känner mer smärta än jag gjort förut.

Det är lite svårt att veta vad det beror på-eftersom jag trappat ner på morfinet är det ju inte så konstigt att det känns mer än innan,men hur mycket är liksom ok?När vi var ute och gick förut snubblade jag på en sten,smärtan kan ju bero på det oxå-men skulle det bli svullet av att jag snubblade till?

Jaja,jag vet att jag haft en otrolig tur hittills så det är väl bara vila sej i form nu och se om det hjälper :)

Imorrn kommer syster med familj så jag har verkligen nåt att se fram emot!

Det gick bra på sjukan igår-inga konstigheter att kroppen dränerar när jag haft sån stor blödning...Jag blir lite förvirrad på vad jag ska/kan/får göra och inte-olika bud från olika personer hela tiden.Det jag upplever som hoppande i ryggen var det inte heller någon fara med,det är ju lite nytt för kroppen med skruvarna och tar ett tag att vänja sej,doktorn sa att det skulle försvinna med tiden.Han påminde om att trappa ner på morfintabletterna som är beroendeframkallande,dom har jag redan brjat trappa ner på så det är lugnt.

Doktorn jag träffade igår(inte han som gjorde operationen)sa att jag ska göra allt som inte gör ont.Det här skulle alltså kunna innebära att jag kan börja simma och cykla-men det har ju den andra doktorn sagt att jag inte ska/får göra på flera månader?!Doktorn som gjort operationen "är ledig"(eller hur Sara? :))så jag kan inte få prata med honom på några veckor.Sååå-jag väljer att fortsätta med promenader och vardagssysslor tills jag fått mer kött på benen.

Om det är nån som läser min blogg och ska till Us i Linköping är ett litet tips att vara ute i god tid-så här har det sett ut dom 3 senaste gångerna jag skulle dit...

Hade några kompisar här igår,så himla gött med lite sällskap :D Alla som träffar mej är överaskade och förvånade över hur bra jag mår,inklusive läkaren igår.

Jag känner mej så mycket bättre än jag nånsin kunnat drömma om,och för det är jag glad och tacksam :)

Det kanske kommer bakslag sen,vad vet jag.Men just nu njuter jag enormt mycket över att jag mindre än 2 v efter operationen klarar mej själv,och till och med kan vara ute på promenader-korta iofs men ändå-jag är inte konstant sängliggande!

Jag känner mej glad och hoppfull-det finns en ljusning efter all smärta!Det finns hopp om ett liv med mindre smärta,eller ett liv utan smärta!Svindlande känsla :)

För första gången efter op sitter jag vid datorn och bloggar :)

Tycker det är grymt bökigt att blogga i mobilen eller på plattan-i mobilen hoppar allt runt och på plattan kan jag inte se vad jag skriver samtidigt som jag skriver det så det blir rörigt....

Iallafall-goda nyheter härifrån!Har inte behövt åka upp till Vc och byta kompress en enda gång idag-skönt!Den andra goda nyheten är att vi har promenerat.Flera gånger till och med.Första gången gick jag själv,tänkte att jag skulle passa på att testa det när sambon ändå var hemma så kunde han komma och hämta mej om det var nåt,men det behövdes inte.Sen har vi varit ute 3 gånger till-underbart!

Jag är lite lite nervös att jag gör för mycket-men visst borde det göra mer ont då?Jag känner ju att jag ansträngt mej nu men det är inte alls som innan op.Sen är det ju fortfarande en hel del smärtstillande jag får i mej så jag vet ju egentligen inte riktigt hur ont jag har eller vad man ska säga.

Högerbenet är det som bekymrar mej-klarar inte att gå uppför så himla bra.Ska fråga om det imorrn när jag ska till sjukan-det är ju trots allt där dom karva så det kanske är helt ok att det är ömmare där än nån annanstans?

Sambons rygg har gått sönder nu,han är helt sned.Han har jättedåligt samvete för han ska ju "vara hemma och ta hand om dej"men det går inte i nuläget.Hoppas han slipper ha så ont imorrn med för då blir det problem att köra till Us.

Nu vågar jag inte sitta upp längre!

När jag åkte hem från Us bytte dom kompressen på såret,och sa att jag skulle boka tid på Vårdcentralen efter 1v så skulle dom kolla till såret.

Min kropp var visst inte med på den infon för igår fick vi åka upp 2 ggr  och byta :(

Det ser bra ut,luktar inte konstigt,varar inte,jag har inte feber-så det är väl så bra det kan vara.Ändå blir jag orolig över att på mindre än 5 tim var jag tvungen att byta igen.

Dom ville skicka mej till sjukhuset i Norrköping direkt igår,men efter att dom pratat med Us ska jag tillbaka dit på mån istället.Nu väntar jag på att dom öppnar så dom får byta igen.

I ryggen känns det konstigt-som att det sitter en liten låda i mej.Häromdan kändes det skumt i ryggen-som att 2 par skruvar satt som dom skulle-men inte det tredje paret så det kändes lite som att det hoppa eller klicka därinne när jag rörde mej.Svårt att förklara men läskig känsla....

Det som är svårast för mej att klä på mej på underkroppen för jag når liksom inte.Det är ett helvete att sätta benen i ett par byxor ibland så jag funderar på att övergå till kjol,haha.

Jag får oxå ont i höfter/ben av att ligga still så mycket.Svårt att sova är det oxå,eller-jag somnar men vaknar väl så fort jag rör mej pga smärtan.Värmen gör sitt oxå :)

Idag hoppas jag kunna åka in till stan och träffa familjen,och ev kolla cykel :)

Ha en fin helg!

Idag har jag ÄNTLIGEN fått komma hem!

Bröt ihop på sjukan igår när dom sa att jag var tvungen att vara kvar en dag till för ännu en röntgen.

Det ÄR bra att dom kollar upp det och så, men vantrivdes så ini h-e med herren som hamnade brevid mej-har inte sovit på flera dygn pga honom.

Igår gjordes så äntligen sista magnetröntgen, jag låg och skakade och svettades för det gjorde så ont att ligga på ryggen.Jag har i stort sett bara legat på sidorna efter op, ryggen är så svullen att jag ser ut som jag har en puckel!

Längre ner lägger jag ut lite bilder-ni som är känsliga kanske ska hoppa över dom.

Det är underbart och ovant att vara hemma.Resan hem gick bra förutom i svängar-då gjorde det ont.

Försöker komma ihåg alla mediciner och när dom ska tas-det är ganska många.

Magen är fortfarande inte som vanligt-men det är nog ok med tanke på allt morfin.

Jag kan numera gå utan kryckor även om jag bara gått korta sträckor.Sitta verkar värst-blir snabbt trött och får ont då.Är inte säker på att jag behöver förhöjningen på toan,

men på sängen är det nog bra.De la om såret idag så jag ska till Vc om en v så ska dom kolla på det.

Om 6v ska jag på återbesök hos sjukgymnasten på Us.

Stolpigt inlägg kanske, lättare att skriva på en dator :)

Nu ska vi se om jag får med bilderna :)

Sådärja, då kommer ett försök till inlägg om operationen...

Var här kl 8 i torsdags,kom till avdelningen där jag fick vänta och vänta, ta några blodprov och sen vänta igen.Sen blev det bråttom att byta om och åka upp till narkosen.

Väl där gick det inte så himla bra, jag är svår att sticka i och jag var så nervös och frusen inför op så jag fick ligga under värmefilt i ca 40 min, men det hjälpte inte så dom skicka in mej i op salen så fick dom lösa det på plats.

Teamet där jättetrevliga! :)

Vakna upp några tim sen och fick ligga på uppvaket mycket längre än jag tänkt mej.

Till slut bad jag om att få låna tfn och ringa sambon-han har nog aldrig varit så glad att höra mej ;)

Långt senare fick jag komma upp på avdelningen.Vid det laget hade jag inte ätit på ett dygn, var vrålhungrig! Fick bara en macka för dom var rädda att jag skulle må illa?! (Det gör jag ju utan mat oxå...)

Jag fick ställa mej upp under kvällen-det gick bra men jag blev snabbt matt och genomsvettig.

Morgonen efter tog dom katetern, vilket var lite synd för jag försvann och kallsvettades som en idiot efter varje toabesök.Men det är ju ttrevligt m sällskap på toan...Eller? ;)

Orkar visst inte skriva allt i detalj men jag har fått dropp och utökad smärtlindring så nu klarar jag toabesök och idag duscha jag för första ggn-underbart!

Jag har sovit 55 min per timme ungefär så jag är otroligt trött.Igår hälsa sambo och min ena syrra på, det är väldigt trevligt med sällskap.

Igårkväll gjorde dom en skiktröntgen, allt ser bra ut men dom är lite bekymrade över att mitt högerben inte går så bra att stå på, det viker sej och har dålig balans-känns mycket svagare än det andra benet.Utökad smärtlindring IGEN pga det och hoppas det hjälper.Har en blödning på högersidan efter det dom hacka loss för att stödja staget med.

Sjukgymnasten har varit här för att dra igång träning, men det funkar inte så jättebra att spänna magen när den är spänd som en boll å inte kommit igång.Nu har dom gett mej världens äckligaste laxerande-hurra!

Förhoppningsvis får jag åka hem på mån, det snarkas friskt bland tanterna här ;)

Det är jättebra personal på avdelningen :) väldigt trevliga.

Smärtan ligger på 7-9 så får ligga på om mer lindring.

Just ja-har 3 fingrar som somnat å vägrar vakna.Antagligen nålen till droppet som hamna fel  men nu har det gått en dag sen dom tog ut det så det borde lösa sej snart.

Det här är nog ett rörigt inlägg men huvet är inte riktigt med :)

Såååå,igår var jag på Us i Linköping för inskrivning för operation.Ingen rolig känsla alls faktiskt.Fram till igår har jag tänkt att det ska bli skönt att det äntligen blir av,men när 2 av dom 3 personer jag träffade igår upprepade gånger säger "på torsdag,om op inte blir uppskjuten"börjar jag undra om dom har några planer på att skjuta upp den.Antagligen är det inte alls så,jag VET att jag är så långt ner på prioriteringslistan man kan komma så det är väl klart dom flyttar på min op om det är så,men jag blev så jäkla less.Läkaren och arb.terapeuten var jättebra att prata med.Narkosläkaren 45 min sen,superstressad och det kändes verkligen som att han varken hade tid för mej eller brydde sej om mej.Det här är vardagsmat för honom,han gör det varje dag-jag däremot har aldrig varit sövd och har aldrig opererats.När jag frågade om vad som hände/vad dom gjorde under tiden jag är sövd sa han nonchalant att det spelar ju ingen roll för mej för jag sover ju?!?!

Igår var oxå första gången jag var själv på sjukhuset,dom andra gångerna har jag haft med syrran och det är bara att konstatera att jag ska nog inte vara ensam på sjukhus.Kände mej så jävla ensam och liten.Så ja,skapligt breakdown när jag kom hem,och det känns fortfarande skit.

Om nån har nytta av det kommer här lite svar på dom frågor jag ställde till läkaren:

Vart kommer man ha mest ont förutom såret?

Ryggen,huvud/nacke,höfterna.

Vad ska man klara innan man får åka hem?

Ta sej i och ur sängen,stå,gå,gå på toa,gå i trappa och duscha.

När ska man till sjukgymnasten som ska sköta rehaben?

Efter ca 6 v (min sjukgymnast sa ju att jag skulle ringa på väg hem från sjukan och boka tid samma vecka).

När får man köra bil?

Efter 4-6 veckor pga smärtan,sen är det beroende på vad man äter för smärtstillande.

När får man börja simma?

Såret ska läka och sen ska det gå en tid till för den vinkeln är kanske inte den bästa.Oklart

När får man börja promenera?

Inget svar.

Vad SKA man göra efter op?

Inget svar.

Vad ska man INTE göra?

Inget svar.

Läkaren sa oxå att man kommer känna sej väldigt trött i ryggen,att man kommer vilja vila pga det under ganska lång tid.Jag frågade hur lång tid och han svarar 1-2 år.

Ett...till...två...år...

Hur ska man fixa det?Eller alltså-hur jobbigt kommer det vara?Eller alltså gaaaaaaaah.

Här hemma känns det som vi redan målat fan på väggen,jag är rädd och nojjig och sambon är nog likadan men säger det inte rakt ut.Det kommer ju bli en tuffare tid nu när jag blir liggande igen och kommer ha så ont.Nu för tiden kan jag ha dagar när jag kan göra flera saker och jag är livrädd att bli sämre-att det isåfall är JAG som valde att göra op,och sen blev sämre.Fy fan vilken ångest.

Nu kommer en liten sammanfattning av vad arb.terapeuten gick igenom (förutom att hon gick igenom hur op skulle gå till men dom detaljerna tar jag inte här):

Man får,och ska,böja sej framåt (INTE för långt dock,så man ska tex inte klippa tånaglarna men man måste få igång rörligheten).Intressant,eftersom min sjukgymnast hemma har sagt många många gånger att jag inte får böja mej framåt efter op.Som jag förstod det ska man tex kunna sitta på en stol och lägga upp foten på pall eller dyl för att knyta skosnörena.

Man ska vara mjuk i höftena och röra sej framåt/bakåt/sidled-även det går emot vad min sjukgymnast sagt.

Man ska inte göra för mycket,måste vila mycket.(HUR ska man veta vad som är lagom där?)

Jag får antagligen åka hem efter 2 dagar för jag är ung och stark,hehe.Tar det med en nypa salt...

Såret kommer göra ondast,kommer svida.Hittills har jag bara skrubbsår så jag har ingen aning om den smärtan...Det kommer kännas stelt och ovant i ryggen(no shit sherlock :))som att det sitter ett block i ryggen.

Ska på återbesök efter 6v med sjukgymnast/arb.terapeut sen blir det rehab härifrån.

Nog om detta.Känner mej bara som en påse hundskit idag.Sista dan i frihet,innan jag blir inlåst i min kropp igen.Japp,det kommer säkert bli bättre men kommer vara tufft ett tag nu.

Sååå,den här dan ska jag luncha med en kompis som inte kunde vara med på middag igår,sen hälsa på mina föräldrar och sen köper vi hem sushi och ska fixa det sista hemma med förhöjning och möblering :)

Jahopp,kroppen har resignerat igen.Idag är det väldigt lugnt här,promenad,simning eller rehab är bara att glömma pga smärtan.Ska snart till VC-det blir dagens promenad haha :) Det är inte ens 1 km dit.

Jag hade planer på att baka massa idag för jag har en svag aning om att det inte blir så mycket av den varan sen.

Vet dock inte om det är så kul att behöva frysa in allt för att kunna ha vid senare tillfälle om nån kommer å hälsar på?Det är väl godast nybakat? :) Vi har ju världens bästa konditori här i byn så det råder ingen brist på fikabröd om man orkar ta sej dit ;)

Jag nojjar.Nojar som fan över operationen.Förra v fick jag en infektion som nu verkar ha gått över.MEN då blir jag förkyld istället.Jag tror det sitter i huvet.Att jag är så nervös över att det skulle behöva skjutas upp så jag omedvetet framkallar symptomen.Ingen feber,ingen hosta,inget snor-bara ont i halsen.

Tack och lov är det mycket bättre sen igår.Men ändå gnager det lite i mej.(Ganska-väldigt-jätte-superduper-mycket faktiskt).

Imorrn är det dags att ta sej till sjukhuset för att prata med läkaren som ska operera mej,en arbetsterapeut och en narkosläkare.Vad ska man fråga då?

Känns som jag hade 1000 frågor förra veckan men nu står det helt still....