Hörni, det verkar som att det är dags.

Dags att få ett slags avslut.

Det har gått 2,5 år sedan senaste operationen av ryggen.Och visst, det har blivit mycket bättre än det var då, och bättre än det var innan steloperationen.

Men det verkar som att vi nått vägs ände, F-kassan har nu begärt in läkarutlåtande på permanent nedsatt arbetsförmåga.

Jag är fortfarande lite överaskad,trodde inte att de var inne på det spåret eftersom det inte nämnts på flera månader.

Men hux flux får man en ny handläggare och vindarna vänder...

Hela den här karusellen (sjukskrivningen) har gjort mej rätt luttrad, jag är fullständigt medveten om att det inte blivit godkänt än(...).Så ta det med en nypa salt.

Det är kluvna känslor över det här, dels lättnad över att "de tror på mej" (jag tror ni som varit sjukskrivna länge förstår vad jag menar?)men också lite orolig över hur det tex blir att söka jobb på deltid(finns det ens jobb på deltid längre,förutom timanställningar?).

Det skulle ta bort en del stress från mej att veta att det är under längre tid (vet inte hur ofta besluten omprövas?) istället för att hamna hos olika läkare på vårdcentralen som inte är insatta i mina problem, och som,ibland,formulerar läkarintygen så att man nekas sjukersättning.

Kanske blir det här slutet på min rygghistoria. Iallafall för nu.

Det finns inte så mycket mer att berätta om det längre,läget är rätt stabilt på samma ställe och jag vill leva mer ute i världen än vid skärmen.

Har ni frågor-fråga på!

//L

Som ni märker hänger jag inte här så ofta...

Om man ska gå direkt på en ryggrapport så är den skaplig, i torsdags var första (och hittills enda) smärtfria dagen på nästan 3 månader.

Jag tror inte att jag har så mycket mindre ont nu, men jag har nog lärt mej när jag måste pausa och när jag kan fortsätta. Och att smärtan inte dödar mej,även om det känns så ibland.

Jag har insett att jag inte minns hur ett liv med fri rörlighet och utan smärta känns.

Någon slags acceptans kanske?

Man får säga att jobbet jag har nu är väldigt fritt, och väldigt skonsamt. Min chef är snäll och låter mej anpassa arbetstiderna lite efter hur det passar för mej, vilket innebär kortare dagar ibland när jag har för ont. Jag har nyligen fått en "egen" tjänstebil-känns rätt lyxigt :)

Jag gjorde come back på Us Linköping häromdagen,det var där jag opererades för mer än 2 år sedan.

Trodde jag bearbetat klart det som hänt och hur det var, men natten innan och natten efter var det många tankar och grubblerier.Såklart inte bara om hur det var för mej, utan även för hur det ska gå för min kompis. Nu är första omgången cellgifter avklarad så håll alla tummar att det kommer gå bra för henne!

That´s all for today!