...än senast kan man säga!

Varken igår eller idag har börjat med storgråt och ohejdbara tårar som dyker upp utan anledning.Tanken slog mej igår att deppandet kunde ha ett visst samband med att jag slutade med en av medicinerna i torsdags.Det verkar inte rimligt att gråta så mycket i 3dagar som jag gjorde,så det är ju skönt att vara av med den medicinen.Vad som är mindre skönt är nervsmärtan som den dämpade-det hugger till då och då.Framförallt när jag vänder mej om i sängen,eller när jag ska resa mej upp ur den.Ibland oxå utan anledning men det är långt ifrån den smärta jag hade innan op.

På tal om smärta är det betydligt mindre smärta nu,inte så att jag är helt smärtfri men det går åt rätt håll.

Idag blir det dubbelbesök på Vc-både provtagning OCH omläggning av såret,jihaaaa! ;)

Har efter mycket velande sålt mitt pass till festivalen den här v.Det är fan så surt men jag kan ju varken sitta,stå eller gå några längre stunder.Att då ge sej på att trängas med över 50.000 personer verkar lite onödigt...Det tog tid att ta det beslutet för jädrar i min lilla låda vad envis man kan vara,det SKA gå-eller är det att man hoppas att det vänder så fort??

Det känns som att vem som helst,utom jag,inser/insett för längesen att det inte skulle gå... 

Midsommar är ingen viktig högtid för mej,ändå ville jag att vi skulle göra nåt.Är ju hemma och stilla tillräckligt mycket ändå...

Så vi åkte in till mina föräldrar där även min ena syster m familj var.Jag överdriver inte när jag skriver att jag bara var uppe i samband med måltid,ändå var jag så slutkörd och sanslöst trött så jag trodde jag aldrig skulle tåla att höra något ljud nånsin igen.Ljudnivån var inte högre än vanligt så jag blev förvånad över att jag reagerade så på ljud.

Dagen började inte på bästa sätt-jag var sliten efter flera nätters dålig sömn,men trodde aldrig jag skulle bli så trött.Jag fattar ju att kroppen/ryggen behöver vila-men huvet kan väl vara med ändå?!

Fk har avslagit min ansökan om fortsatt ersättning på den nivån jag är nu,vilket faktiskt skrämmer mej mer än jag trodde.Det är inte ersättningen som oroar mej-utan snarare att jag åker ner ett hack på stegen och då börjar dagarna ticka-vad händer efter dom dagarna?Sänker dom ersättningen igen då?Blir jag utförsäkrad?Jag vaknar mitt i natten å dom där jäkla tankarna börjar snurra-jag har ju gjort vad JAG kan,och jag har bett läkaren om hjälp (den andra som skulle "hjälpa"mej efter första op har helt gått emot vad den första läkaren sagt=jag får problem)men står utan hjälp och har verkligen inte alls nån energi för den här fighten nu :(

Dessutom slutar den personen på jobbet som jag litar på innan min sjukskrivning går ut,så jag har ingen hjälp där heller längre.Saker kommer säkert lösa sej-det har ju en förmåga att göra det men just nu fattar jag inte hur.

Jag är så himla trött nu,det finns ingen energi alls i denna kropp och jag hoppas det vänder snart.

Japp,så är det.

Blev många och långa sega timmar på sjukhuset igår.Som tur var fick jag en säng att ligga i iallafall-bilresan sliter ganska hårt på ryggen.

Ny provtagning,några timmars väntan på resultatet och sen ett litet snack med doktorn på Infektionsavdelningen.Efter det skulle den dära nålen tas ut som jag fått antibiotikan i-fy faaaaan!

När hon tog dom stygnen smärtade det så jag låg spänd som en båge!

Bild på nålen kommer längre ner,för er som är känsliga ska ni nog undvika att kolla dagens bilder.

Sen följde en viss förvirring om vem som skulle lägga om förbandet,kanske oxå hur,och även med vad.Tid tog det iallafall.

Sen var det ju faktiskt bara utskrivningen kvar.Till den hade jag oxå bett om att få med operationsberättelse/sjukhusberättelse men den skulle skickas hem istället-trots att jag bad om det redan förra veckan,och hade påmint om det några timmar innan jag kom in.

Några tveksamheter uppstod iom att läkaren inte hade fyllt i allt han skulle,och dessutom gått hem så då blev det ännu nån timmes väntan innan dom gav upp och sa att han skulle ringa mej idag och räta ut en del frågetecken.

Han måste varit förvirrad för han skrev ut antibiotika för 5 dgr fast jag ska ta det i 3v-därför har jag försökt få tag i honom idag eftersom midsommarhelgen kanske inte är nån höjdare att få nån hjälp på-men utan resultat.Mina tabletter räcker alltså till fredag,och eftersom jag bor i en liten håla skulle det inte heller förvåna mej om vi måste åka in till stan för att hämta ut tabletterna.Gaaaaaaaaaah

Jag var helt slut efter ett antal timmar på sjukhuset,och istället för att vara glad över att jag blev utskriven var jag bara irriterad och frustrerad över hur den där avdelningen ännu en gång inte gör vad dom ska/som dom säger/som man förväntar sej.Har skrivit ner mer än en a4 med förbättringsförslag till dom nu ;)

Idag har jag landat lite mer i att jag är HEMMA.På riktigt.Vilket jag iofs trodde förra gången också,men nu har jag bestämt mej för att jag inte tänker ha mer otur så jag är hemma.På riktigt.

Smärtan i ryggen har lugnat sej,men jag vilar oxå otroligt mycket.Har tänkt att jag borde skriva ner dag för dag vilka tabletter jag tar och hur det känns med smärtan,men det verkar svårt att komma ihåg ;) Om inte annat så trappar jag ju ner nu och det vore bra att hålla koll på om det blir sämre/värre utan det ena eller andra.

Nu ska jag inte sitta här längre utan återgå till vilandet.

Skickar med två bilder på nålen och en på hur det såg ut med slangarna i ryggen.Kan säga att jag inte saknar något av det! :D

Hade inte en aning om att den var så lååååååång!  

Längre än mitt armband...Tänk att den där suttit inne i min kropp :P (Jaja,i jämförelse med skruvar och stag är den ju liten och tunn,men ändå!)

Rening pågår....Vad jag inte förstår är att jag har ett 5:e sår oxå-samma stl som dom efter slangarna-men det är ju bara 4 slangar?

Fasen,jag måste hitta nåt sätt att se det positiva?!?!

Det var heeeeelt underbart att komma hem,att somna ihop m min sambo,att äta när och vad man vill osv.I fredags somnade jag när jag kom hem.En powernap ihop framför Tv:n,men jag sov liksom vidare.I 3 timmar.Sen grät jag för att det var så jobbigt att hålla sej vaken,och efter det sov jag i över 10 timmar till.Innan jag blev sjuk sov jag 5-6 timmar och mitt huvud vägrar förstå att jag behöver mer sömn!!!

Igår tog jag oxå en lur på dan trots alla timmar innan...Jag trodde jag mådde bättre än såhär :(

Utöver sömnen har jag mer ont i ryggen och jag blir mer och mer frustrerad över att jag inte vet VARFÖR jag får mer ont; Vilar jag för lite?(inte så troligt)Vilar jag för mycket?Beror det på sängen?Beror det på att jag sitter mer?Eller är det för att dom dragit ner på smärtlindringen?

Jag trodde jag skulle vara konstant överlycklig över att vara hemma,men istället känner jag mej mer och mer fången i min egen kropp.Det känns som att jag är mer besviken på vad jag inte kan göra,än glad över vad jag kan göra.Svårt att förstå mej själv här,efter första op kändes det så himla mycket bättre än nu och det bryter ner mej dag för dag.

Det måste komma bättre dagar,det måste finnas en ljusning.Om en vecka,en månad eller ett år är det säkert mycket bättre eller till och med bra...

Men om det inte blir så då....? 

Den fina nålen-gör fortfarande oooooooont.Imorrn hoppas jag på provsvaren från op så man vet vad som gjorde att infektionen uppstod.Hittills gissar dom på att det var min egen hud som följde med när dom skar upp mej första gången.Jag tänker mej att symptomen borde upptäckts tidigare i så fall men vad vet jag :)

Plötsligt händer det som man säger...JAG FÅR ÅKA HEM!!!

Jag får vara med min fina sambo,i vårat hus,äta våran mat,sova i våran säng.Kolla hur långt jordgubbar,smultron,fläder,ärter och lök har kommit.Jag kan öppna fönster eller balkongdörr.Jag slipper vakna varje gång nån öppnar dörren,jag slipper stickas varje dag och jag slipper dropp i mer än 6 timmar om dan.Jag kan välja vilka kläder jag vill.Jag ska tillbaka hit på måndag så jag ropar inte hej än,men visst fan känns det som det går åt rätt håll?!?!

Jag är ta mej fan så lycklig så jag kan gråta nu.

Trevlig helg!

Har hänt mycket här idag!

En sjukgymnast från Ryggkliniken kom hit och prata med mej lite idag.Det var så skönt att prata med henne för hon förstod mej och hur jag funkar.I korta drag ska jag inte göra NÅGON sjukgymnastik på 6v,detta pga infektionen jag har i kroppen och att musklerna och det blivit irriterade igen av operation nummer 2.Vila vila vila var hennes budskap,och att det var helt ok för mej att göra det(hon förstod väl att jag inte funkar så).Jag får promenera Max 20min/dag dom första dagarna,det ska sen trappas upp med några minuter i taget så jag kan gå ca 45-60min totalt på en dag om 1månad,men då uppdelat på tex 2tillfällen per dag.

Jag får inte lyfta eller vrida.Jag ska försöka vara med på så mycket i det sociala som möjligt då jag mår mycket bättre då.

Vid lunch kom fem kompisar och bjöd på lunch och trevligt sällskap.Blir helt lycklig av såna tillfällen när det känns lite som vanligt igen!Tyvärr kom personalen in och sa att jag måste åka upp till operationssalen för att sätta in CVK,så tjejerna fick roa sej själva.

Upp fort som fan dit och dom satte i nålen och sydde fast den på under 15min,imponerande!Läkaren var inte lika imponerande men det är en annan historia...

Nu har jag alltså en nål som sitter ungefär vid nyckelbenet och kan sitta där 6-8veckor.Anledningen är att det är så svårt att sätta nålar i mej så nu kan man köra all antibiotika där ;) Smidigt!Tyvärr måste dom ändå ta blodprover på andra ställen.

Jag har idag bett om förflyttning.Det är mest av praktiska skäl-jag är ju från Norrköping och infektionsavdelning finns där oxå.

Jag frågade varför jag ligger kvar här men det hade dom inte tänkt på.Skulle jag förflyttas har jag närmre till nästan alla som hälsar på mej.Jag trivs inte heller på avdelningen här även om en del är jättebra.

Det jag undrar mest och hela tiden är hur länge jag måste vara kvar.Får inget svar på det-annat än att det låter som att det blir längre och längre hela tiden.Någon trodde jag får hem imorrn,nån annan efter helgen och nån trodde jag blir kvar hela nästa v oxå.

Man kan ju fundera på vad det är för skit jag fått?!?!

Det ska ju finnas några bra saker varje dag,så även denna dag men jag vill eller kan inte se eller känna det.I mitt huvud nu är den här dan en skitdag-trots att inga större katastrofer inträffat.

Men det är kanske en definitionsfråga,idag fick jag veta att jag blir kvar minst över helgen,vilket kändes snopet men överkomligt till en början.Det ändrade sej när sambon var här och framförallt när han skulle åka hem.

DÅ kom reaktionen på den här skiten som jag måste gå igenom IGEN.Jag är för frisk för att vara här!Jag vill komma hem till min sambo,till min egen säng,till min egen mat och allt annat man saknar när man ligger på sjukhus.

Nån personal såg mej gråta och sen gjorde 4st sej ärenden in till mej för att kolla till mej.

Den här situationen är ju helt galen egentligen-och när smärtan släpper och kroppen bearbetat det värsta får huvet tid och ork att reagera på vad som hänt...

Älskade underbara sambo som åkte tillbaka för att lugna och trösta mej.

Den senaste timmen har ägnats åt att försöka få till en ny ingång för droppet då den som sattes igår redan bråkar.Efter lite bråk gick det-så nu kan jag sova gott...

Imorrn kanske en ny taktik testas men återkommer om det då.

Nu försöka sova trots huvud som grubblar och blåstuckna armar som värker.Meeeen-ryggen är bättre än jag trodde.Min sambo är oxå bättre än jag trodde <3

Såja,nu ska jag vara med i matchen igen.Det har varit en del tuffa dagar där jag mest varit arg och less över att göra ny op.

Dom där 4slangarna i ryggen+kateter gjorde livet krångligare då jag tex inte kunde vända mej om i sängen osv.Fy fan vad ont benen gjort!Dom tål inte ligga still så länge.

Igår kom så äntligen dagen när slangarna skulle tas ut-vilken frihetskänsla!!!  :)

Jag kunde plötsligt vända mej i sängen,stå,gå,gå på toa,duscha,byta till egna kläder osv.Underbart

Det verkar som att jag blir kvar här resten av veckan.Tydligen tar det 6-7 arbetsdagar att få svar på odlingarna från op och läkaren var osäker på om de jobbar helg så får väl se när vi får svar.

Det har varit en sjukgymnast här och pratat med mej men det enda jag mindes av det var att han tyckte jag skulle ta smärtstillande för att kunna ta en promenad,jag sa att jag redan låg på maxdos men han tyckte att man alltid kunde ta mer.Inte min melodi direkt.

Igår fick jag veta att det inte lär bli nåt badande för mej den här sommaren,synd för jag älskar att bada.

Det blir ju inte heller nåt drickande då jag ska gå på penicillin i 3mån.Saknar inte festandet men kunde ju vara gott med ett glas vin ibland.

Igår fick jag dubbla besök,så himla kul!Först kom några kompisar och sen mina föräldrar.Det lättar upp en himla massa med besök,det är ganska ensamt och tråkigt i övrigt.Kul att höra lite om livet utanför sjukhuset,och nu fick jag rapportering om möhippan jag missade i helgen.Mina föräldrar är bra gulliga som tar sej hit trots missade möten och annat,det betyder mycket!

Inatt kom det in en patient till så nu är det överbelagt på min avdelning.Har fortfarande eget rum så jag är nöjd :)

I eftermiddag ska jag få åka iväg på permis-ska äta varsomhelstutomhär med min sambo.

Over and out.