Jaha,då ska vi lägga ännu ett år till handlingarna :)

Det har varit ett jobbigt år på flera sätt,med en rygg som inte jobbat med mej så mycket som jag velat,fler bakslag än jag räknat med har kommit.

Men jag har rest mej varje gång.Och jag bryter inte helt ihop varenda gång det händer längre,även om jag fortfarande blir orolig när det händer.

Det ÄR fruktansvärt jäkla skittråkigt att jag aldrig kommer kunna köra tåg igen,jag försöker bita ihop och inte tänka på det så mycket-men jag vet inte om det är rätt taktik.

Ibland provar jag en taktik som är lite snällare mot mej själv,nämligen att försöka tänka att det är helt ok att vara ledsen över de saker jag inte längre kan göra.

Någonstans måste man få släppa ut de känslor som uppstår,och åtminstone inför sej själv borde man kunna vara helt uppriktig med hur det känns.(Jag tycker det kan vara svårt inför andra,vill inte "klaga"utan försöker mer se det positivt).

Det är en himla massa trevliga saker som har hänt också,resa till Gotland med hela familjens familjer,ett besök vid Höganäs,jag cyklade ett motionslopp och jag har kommit igång rätt regelbundet med spinning nu.Vi hade middag med en himla massa vänner på alla hjärtans dag,och vi anordnade en insamling till Barncancerfonden som gick över förväntan.

Min sambo la trall på garagetaket så nu får man säga att vi har en rätt sjysst uteplats :)

Vi hittade en himla massa kantareller också!

Jag har kommit igång med arbetsträning,vilket har varit väldigt bra.Jag höll på att bli tokig av att gå ensam hemma och inte ha något att göra.

Jag har mycket kvar att jobba med och jobba på.

Jag vill bli bättre på arbetsträningen(eller jobb-vad jag än gör),alltså-huvet är fortfarande inte med mej så jag har svårt att koncentrera mej längre stunder.Det måste gå att träna upp?!

Jag vill vara mindre orolig,och mindre kontrollerande.Allt som har hänt både med operation och med mitt förra jobb gör att jag dubbelkollar ALLT som andra gör,eller säger att dom ska göra,och det funkar inte att leva så.Det tar för mycket energi.

Under kommande år hoppas jag att jag får ett jobb.Att jag slipper vara beroende av Fk eller Af.

Att jag slipper ringa sjukhuset tre ggr varenda gång läkarintyget går ut för att påminna om att det ska förlängas(och sen ringa 2 ggr till för att det ska skickas också...)

Jag hoppas på svettiga träningspass så det känns sådär jäkla gött i kroppen när man kört slut på sej själv,jag satsar på samma lopp som förra året-den här gången med bättre tid och mindre hjälp :)

Jag satsar även på ett annat lopp som ska bli så otroligt spännande att se hur det går-det är MTB men som jag förstått det inte ut i skogen på stenar och rötter(det hade jag inte vågat pga ryggen).Det ska vara på stigar eller grusvägar och naturen runt verkar heeeelt fantastisk.

Jag tänker mej mycket tid i skogen,till fots eller på cykel-men det är där jag trivs och det är där jag fyller på med energi.

Jag hoppas på mycket skratt och att umgås med mina vänner,jag börjar inse rätt bra nu vilka som verkligen räknas in där,och dom som finns betyderså himla mycket!Vill också umgås mer med familj och deras familjer <3 Syskonbarn kan vara det bästa som finns! :)

Jag hoppas att vi får möjlighet att resa,och att vi renoverar huset lite grann.

Och jag tror inte det behöver nämnas-men jag tror och hoppas att världens bästa sambo finns kvar vid min sida,för fy fan vad han är bra!

GOTT NYTT ÅR!

Så var dagen kommen.Dagen när jag blev uppsagd.

På ett sätt har jag för länge sedan insett,och accepterat,att det kommer bli så här-ändå känns det idag både sorgligt och vemodigt.

De förhandlade igår om min uppsägning-den blev långt ifrån så bra som jag hoppats,men betydligt bättre än det verkade från början.

Direkt efter började jag få frågor om när jag kunde skriva under avtalet,och när jag kunde lämna in mina nycklar.

Lite märkligt att det är SÅ bråttom,men ska jag vara ärlig så är det inte så mycket som förvånar mej längre.

Så jag åkte dit innan arbetsträningen imorse och skrev under och lämnade in allt.

På ett sätt en frihetskänsla när jag gick därifrån,för snart kommer de inte kunna ta mer energi ifrån mej,eller tid.Tid som lagts på att dubbekolla,trippelkolla,påpeka vad de gjort fel och vad jag har rätt till,för att sedan tjata om att de ska rätta till det.

Rätt deprimerande att bli uppsagd och utförsäkrad samma vecka men hey-nästa vecka kan bara bli bättre va?

God jul och allt det där,av nån märklig anledning finns det ingen ork eller julkänsla här...