Faaaaaaaaaaaaaan.

Innan op hade jag dagar som var bättre och dagar som var sämre,rent smärtmässigt.Dagar som igår var bland dom värre,men ofta lugnade sej smärtan under natten,krampen i ryggen släppte och det gjorde inte lika ont när man sovit.Så är inte fallet den här gången och jag är livrädd.Det sticker i småsåren efter slangarna,det är fortfarande väldigt varmt runt såret och höfterna gör ont.Så som dom gjorde innan op för att ryggen inte pallade och höfterna fick jobba som idioter för att kompensera ryggens svaghet/skada.Det känns i låren och skinkorna oxå att något är annorlunda.Blääääääääääää

Idag ska jag försöka vara snäll mot mej själv.Kroppen ska vila.Huvet ska vila,och jag ska försöka låta bli att skuldbelägga mej själv för mycket för det här.Jag måste ju testa gränserna ibland för att se vart jag står och hur jag mår.När  man har levt med smärta så länge är det lätt att man slutar försöka,för att man vet (eller tror)att man får ont.Jag funderade en del på det inför op och tänkte extra på att efter op måste jag testa saker som inte brukar funka,för op skulle ju hjälpa mej att få det att funka...

Har haft två perfekta dagar :)

Igår var min barndomsvän här med sin lilla familj som när som helst blir en till,jättekul att hon orkade komma hit, höggravid i värmen.

Livet som höggravid verkar lite som att vara nyopererad-man vill mycket men orkar inte så mycket,man är frustrerad och trött på situationen och vill bli som innan igen,och man har en tuff tid framför sej...

Idag blev det brunch med tjejerna i stan,grymt kul och gott.Vi satt ute och solen lyste ganska bra så vi satt där några timmar...Jag lyckades förtränga hur min rygg mår och satt alldeles för länge,vilket jag får betala för nu-samma smärta som innan op även om den inte är riktigt lika stark.Dessutom nervsmärta och såret svider som fan vid minsta beröring,och som grädde på moset en svullnad som har uppstått.Jag vet att jag hispar upp mej och att svullnaden säkert gått ner till imorrn eller så,men jag blir ändå lite fundersam.

Oavsett smärta och svullnad vill jag inte ha något ogjort-det har varit så himla kul att träffa alla och känna sej lite som vanligt igen!

Nu blir det dock en himla massa vila för att se om det hjälper.

Idag var det dags för återbesök på Infektionsavdelningen.Det gick bra,mina blodvärden ser fortsatt bra ut,läkaren verkade lite förvånad över det.

Trots det blev det byte av antibiotika,detta pga att Zyvoxid,som jag ätit 1mån nu,på sikt kommer påverka blodbilden-nya blodkroppar skulle sluta bildas om jag fortsatte med det.

Från och med nu har jag två nya sorter antibiotika:den ena för att ta bort de bakterier som de redan hade börjat behandla och den andra för andra bakterier som de bara hittade i två av testerna från operationen.Det är egentligen inte tillförlitligt att de inte hittat dem i mer än 3 tester men eftersom jag hade opererat in skruvarna och dom bakterierna trivs på främmande föremål OCH är seglivade så tar man det säkra före det osäkra och behandlar dom också.

Det positiva med dom här är att jag får äta vad som helst-på Zyvoxid fick man tex inte äta soja,ost m.m

Det mindre bra är biverkningarna-japp,jag ändrade taktik och läste om dom.Har inte hakat upp mej så mycket på vad jag läste-utan mer vad läkaren sa.Jag blir förvånad,och glatt överraskad,om jag slipper en inflammation i tarmen med helvetes diarré som följd.

En annan biverkning var att all vätska från kroppen kan bli röd,om jag tex har linser blir dom röda av  tårvätska?!Jag undrar lite om jag kommer vara konstant röd i ögonen?Lingonveckan lär ju verka långdragen iaf då jag ska äta det här i 2mån ;) 

Är helt slut så kanske skriver mer om det här någon annan dag,fascinerande hur orken kan ta slut så mycket,och ont har jag oxå.Undrar lite varför man sällan har ont direkt innan,eller under,ett läkarbesök-men efter kommer det minsann smygande?!

Det jag tar med mej med glädje av den här dagen är att JAG FÅR BAAAAAADAAAAA :D

Vad tiden går snabbt nu,och ändå känns det som man står still på en å samma gång?!

Igår hade jag dubbelbesök,en kompis på lunch och sen kom brorsan med familj hit-en väldigt trevlig dag!

Kompisen har jag inte träffat sen mars eller april konstaterade vi lite generade,men nu kom jag på att jag träffade ju henne ihop med dom andra dagen innan steloperationen.Det var oxå kul att träffa brorsan med familj,deras barn är så söta! :)

Och det bästa-att jag orkade!Jag var till och med så ok efteråt så vi tog en kvällspromenad vid 22 tiden när det blivit lite svalt.

Jag känner mej fortsatt väldigt pigg,så idag har jag pratat med sjukgymnasten här i byn som jag hade innan operationen,det är han som ska hjälpa mej med rehab sen när jag är klar med sjukgymnasten på Us.("Klar med"?Vi ska träffas en gång till,totalt 2 ggr...)

Jag förklarade läget,att jag fått olika direktiv om hur mycket jag ska göra eller inte göra.Han var på ortopedens linje-att jag ska göra så mycket som jag kan så länge det inte gör ont.Såååå-jag fick typ 3 övningar jag ska försöka göra för att bla stärka upp bålen,jag kan prova på att promenera mer,och jag får till och med simma!Jag väntar ju dock på tillstånd att ens bada men det beskedet får jag nog på torsdag.Jag håller tummarna!Nu är det så varmt att jag längtar som en tok efter ett bad!

Sjukgymnasten hade inte tid att träffa mej innan sin semester så vi kommer inte ses förrän mitten av augusti-då har det gått 3 månader sen steloperationen.Jag hoppas verkligen att det inte påverkar återhämtningen att det tar sån tid innan jag kommer igång med rehab?!Men det är väldigt svårt att få tag i vårdpersonalen man vill träffa/fråga/prata med i semestertider!

Jag har försökt ringa Us för att fråga vad man ska räkna på när man beräknar tid efter saker man kan/borde/ska testa att göra.Tex "6v efter steloperation kan du/ska du...."

Jag vet inte om det räknas på första eller andra operationen?!Det är ju bara första op som var stelop,den andra var ju bara för att få bort infektion men dom var ju inne djupt...Men iofs så skruva eller borra dom inget?Gah,jag blir tokig på det här....

Nu över till positiva delen!

Det går framåt med promenader!Helt fantastiskt bra faktiskt.Har inte ont efteråt,mår bara illa ibland.Gissar att det är kroppens sätt att säga ifrån nu.Och äntligen har jag kommit på en positiv del av att äta antibiotikan-det är inga djur som vill äta upp mej längre!I vanliga fall får jag myggbett som en enkrona,blinningbett som en femkrona osv.Nu-ingenting!Två myggbett totalt,och dom kliade bara under en kväll istället för flera dygn!Att jag har konstant blodsmak/järnsmak i munnen är kanske inte lika positivt-men va fasen,man kan ju inte få allt här i livet ;)

Jag har förresten lekt lite huslig den senaste tiden,gjort flädersaft och häromdan var vi ute och letade kantareller :) Att plocka pallar jag dock inte i nuläget :/ 

En sak jag funderat på är-hur gör ni andra om ni solar?Solar ni ryggen alls eller låter ni bli?Vad täcker ni operationssåret med?Jag satte på ett förband igår för att kunna ligga på mage ett tag,men det lossnade för att jag var så svettig.

Har fått några tejp/stripes som är typ 1 cm breda från Vårdcentralen som jag skulle täcka såret med,men det känns lite lite?Jag är lite rädd att solen bränner igenom.Dessutom täcker ju inte det såren efter slangarna...

Japp,jag är fullständigt medveten om att det här är ett I-landsproblem men om ni har några tips tar jag tacksamt emot :)                

 Idag har det gått 1 mån efter den senaste operationen.Dom senaste dagarna har jag haft mer energi än innan,känt mej mer som mej själv igen även om orken fortfarande kan ta slut på nolltid.

När jag häromdan pratade med läkaren som gjorde den senaste operationen frågade jag om promenaderna-om jag verkligen inte ska gå mer än 20 min/dag +upptrappning med några min/gång.Han lät väldigt förvånad över det och sa att jag ska röra mej,och göra,så mycket jag orkar.Ännu än gång är det väldigt olika direktiv från olika personer-HUR ska man veta vem man ska lyssna på???!!!

Det har snart gått 2 mån sen steloperationen,och jag har väldigt svårt att sova vilket jag tror beror på att jag är understimulerad.Innan op simmade jag 30 min flera ggr i veckan,och gick promenader nästan varje dag.Så idag provade jag att gå längre än jag gjort sen innan op,och det verkar vara ok!Jag var ordentligt trött när jag kom hem,men det funkade att vila och sen var jag ok igen-ingen smärta!Jag tänker inte göra det varje dag,men det är skönt att veta att jag kan,att det går framåt och att jag är på väg åt rätt håll :)

Både igår och idag har vi äntligen haft sol och värme,jag längtar efter att bada!Måste fråga om det när jag ska till sjukan i veckan.Jag undrar hur det känns att simma efter op?

Har för mej att jag inte får simma än på ett tag men det skulle vara skönt att ta ett svalkande bad :)

Och jaaa,jag kanske skulle få bada i slutet av sommaren men eftersom jag verkar ha ett otroligt bra läkkött måste jag ju iaf fråga när jag ändå är där...

Bilden ovan är tagen vid stugan som jag haft hand om de senaste åren.Så många underbara minnen därifrån som jag tagit med mej.Jag har inte kunnat med att åka ut och se hur det ser ut nu,när allt är rivet och borta.Som om det inte har hänt om jag inte sett det med egna ögon.

Alla kräftskivor,midsommarafton,nyårsfirande,luciatåg(p

å en kräftskiva iofs:)),min ett-år-innan-30-årsfest.Alla bastukvällar,båtturer för att fiska,spontana grillkvällar,eldtunnan som man kunde sitta å titta på i timmar medan glöden falnar och ölen tar slut.Allt släpande nedför och uppför backen när man skulle ut.Vattenkrig.Huggormen som inte gav sej,eller den feta snoken.Vedhuggning.Trädgårdslandet som fick sej en omgång.Rabatten som alltid blommade helt fantastiskt fast det enda jag nånsin gjorde var att dra bort gamla döda växter.Gräsklippningen som tog en timme och alltid avslutades med bad för det var tungt att klippa i lutningen.Inoljning av utemöblerna som ingen gjort på evigheter.Jordkällaren som inte längre gick att öppna dörren till.Det döda plommonträdet.Eldstaden uppe på kullen som hade fantastisk utsikt över sjön.Pappa som räknade vagnar på godstågen som körde förbi.Smultronen på baksidan,mot tågspåret.Märri som hittade kantareller.Systersonen på filt som vägrade nudda gräsmattan med någon kroppsdel.

När jag börjar tänka på det var det alltid sol och bad och glatt därute.Men var jag alltid glad?Nää,jag svor när vi släpade ner packningen och luften stod stilla och 10 myggor attackerade samtidigt.När vi var tvungna att släpa hem packningen i spöregn kändes uppförsbacken oändlig.Jag var rädd för ormarna,framförallt när dom var i vattnet.Det blev ännu mer att släpa med när pumpen till dricksvattnet slutade funka,och den inte skulle lagas pga rivningen.Och med alkohol kommer onekligen en del tjafs som man nog hade sluppit annars,även om det var trevligt för det mesta var jag inte överlycklig åt att hela dagen efter gick åt till någons bakfylla.När grästrimmern slutade funka var det ett himla projekt att röja stigen så man kunde gå och se var man gick.Tömma dasset var inte det roligaste jag gjort heller.Det där nyåret som skulle firas därute fick ställas in-efter 14 timmars eldande hade vi fortfarande iskallt med frost på insidan av fönstrena.

Blinningarna som attackerade när man klippte gräset,eller getingbona i förråden-inget bra ställe att få en allergisk reaktion när man måste gå 1 km genom skogen för att komma till bilen.

Huvet vet,även om hjärtat inte vill förstå,att det är borta och aldrig kommer tillbaka.Jag kommer aldrig nånsin glömma tiden där-och jag väljer att hellre minnas dom bra sakerna.Dom mindre bra har tagit ett bra tag att fundera ut nu.

Jag vet inte riktigt vart jag vill komma med det här inlägget,kanske är det bara svammel.

Men den senaste tiden har det varit väldigt lätt att tänka att det var bättre förr,att allt var så himla bra,att solen alltid sken,att jag alltid var gladare än jag är nu.Visst,livet var enklare förut-men kommer inte den insikten med tiden oavsett om man blir sjuk eller inte?Och om det inte hade blivit såhär-hade jag då fortsatt ställa upp för människor jag egentligen inte ville finnas där för?Som inte gav något tillbaka,som man bara existerade för när DOM behövde en?Följa med på fester som jag egentligen inte var så sugen på?

Jag är glad att jag inte festar så mycket längre(i nuläget inte alls)för min del kostar det mer än det smakar dom flesta ggr.Jag är glad att jag har slutat röka.Jag är glad att jag tänker mer på vad jag äter,även om jag har långt kvar till att göra dom bästa valen för att min kropp ska orka så bra som den kan.Jag är glad att jag uppskattar motion och träning som jag inte uppskattat det på flera år-även om jag inte kan träna nu så har jag det som mål att komma dit.

Idag är en bra dag.Idag är en dag när jag tror på framtiden-när jag tror att det kommer komma något väldigt bra ur det här.En dag när jag tror att jag fixar det-jag kommer ta mej tillbaka och jag kommer kunna jobba igen,även om det inte blir med det jag jobbar med nu.En dag när det känns spännande att snart lägga sej och med hjälp av plattan leta upp vad det finns för utbildningar,eller om det till och med finns något jobb jag kan vara intresserad av.En dag när det finns gott hopp om att jag om några månader kommer kunna börja träna på gymmet.Tänk att köra ett spinningpass ;)

En dag när den där Karibienkryssen kanske faktiskt kommer bli av det här årtiondet....

Sådärja,dagens provtagning på Vc klar-jag har en ny idol!Hon som tar proverna för andra ggn i rad lyckas ta utan att jag knappt märker det,så idag berömde jag henne som fan och sa att jag ville ha med henne till Us när jag var där så hon kunde lära dom där hur man tar på mej :)

Efter det ett besök på Apoteket-där dom numera känner igen mej ganska väl.Jaaaa,jag bor i en liten håla,men förutom det äter jag tydligen en väldigt ovanlig antibiotika eftersom den fick beställas hit,och när hon gjorde det sa hon att hon bara haft en kund tidigare som ätit den sorten.Jag låter bli att fråga varför hon kommer ihåg den,och hoppas att det inte beror på biverkningarna eller nåt annat mindre kul.

Tyvärr har jag en del biverkningar numer så idag fick jag ringa Infektionsavdelningen-jag har slutat läsa om biverkningarna då jag verkar få varenda biverkning som finns om jag vet om dom...

Så,min taktik nu är att berätta vad jag upplever så får vårdpersonalen säga om det kan bero på medicinen-vilket det nästan alltid gör.Så nu misstänker dom en svampinfektion-jippi.

Jag har mer än 2 mån kvar med den här antibiotikan och tänkte att man byter ut den om man får sådana biverkningar-men icke.Dom väljer (antagligen)att ge mej ännu en medicin-för att motverka svampen.

Tyckte först det lät väldigt skumt,men hon förklarade att den antibiotikan jag har är väldigt specifik mot dom bakterier dom har hittat i min kropp så den byter man inte gärna ut.

Antibiotikan kan påverka blodbilden(?)men det har den inte gjort i mitt fall(inte sen förra v iaf),och det är bra så hon trodde att jag kommer fortsätta med den här resten av kuren.

Jag skulle kunna skriva hur länge som helst om misstänkta biverkningar och vad dom gör med mej-men det vanligaste är trötthet,yr i huvet,svårt att koncentrera mej,svårt att sova,hungrig som fan,törstig/torr i munnen,feberkänsla/temperaturförändringar,uttorkade slemhinnor.Sen sätter det sej en hel del på humöret-det känns som att jag går omkring konstant lite omtöcknad,och väldigt gråtmild.Det behövs inte mycket alls för att jag ska tjuta nu för tiden....

Nog om det,nu ska jag försöka koncentrera mej på boken jag började på igår,så himla bra!

"Niceville"heter den,av Kathryn Stockett.Fick den av en kompis när jag låg inne men hade inte ro att läsa då,men nu så :)

Jahopp,dags att uppdatera lite kanske?! :)

Läkaren som gjorde första op ringde upp för 1,5tim sen(härlig fredagkväll för honom!).Jag vet inte om han kunde hjälpa mej nåt med Fk för han skulle ha semester efter helgen men fick lite andra svar som var sköna att höra.Han ville att jag skulle komma på något möte med representant från både Ryggmottagningen och Infektionsavdelningen men det blir inte förrän augusti(dom hade ingen tid i juli).

Då ska dom besluta om ev ny röntgen för att se och bestämma om skruvarna ska tas ut.Jag har förresten fått tid för återbesök hos sjukgymnasten på Us-det blir i slutet av juli.Innan dess skulle jag ju bara promenera så jag gissar att sjukskrivningen blir förlängd igen(går ut i mitten av augusti)och då har jag ju knappt ens gjort nån rehab?!

Energin är fortfarande ganska frånvarande,börjar vänja mej och kapitulera.

Orkar inte ens låtsas som att jag är ok,för det är ganska långt ifrån ok nu.Jag hatar det här men de flesta sms jag skriver nu avslutas med "hör av mej samma dag så får vi se om jag orkar".

Det är ett framsteg för mej att inse(acceptera?)mina begränsningar,men det är oxå tråkigt och frustrerande-som att jag ger upp om jag accepterar läget...Vilket inte är fallet,jag måste bara slicka såret och få tillbaka lite krafter att orka fortsätta kämpa.

Jag vill mer och mer dra mej undan,det skrämmer mej.Försöker ändå träffa familj och vänner,men det går åt mer energi än jag förstår för ofta slutar det med att jag är så trött så jag inte tål några ljud.

Eller att det känns som jag är sjuk i influensa-värk i kroppen,yr i huvet och varm.

Igår var första gången jag inte tog den sista medicinen jag ska trappa ner på(targiniq)-ont i huvet som fan idag men kan bero på den där dåliga sömnen oxå(förutom Alvedon och antibiotikan).Vi bor i stan ett par dagar nu och jag glömde ta med glidlakan hit=ännu jobbigare att vända sej,det gör ont!Jag har mer ont i såret nu(huden)och det är varmare igen så får väl se vad dom säger på Vc på måndag :( Känns oxå stelare/hårdare och annorlunda när jag går-som att svullnaden är på väg uppåt igen.

Inte det mest positiva inlägget jag skrivit-men så här är det här och nu.