Fantastiskt!

Helt jäkla underbart var det där bröllopet,sådär så man blir varm och lycklig i hjärtat för deras skull,och för att man får vara med på denna fantastiska dag.

Har aldrig hört så många roliga tal :) 

Det är två helt fantastiska människor som gifte sej-den kemin,ömheten och respekten dom har för varann är inget man ser hos alla par.Jag är så himla glad att just dom två har hittat varann!

För min del gick det över förväntan.Var där några timmar innan för att vila efter bilresan,efter vigseln blev det vila igen så vi missade mingel + skål när brudparet anlände-men sen orkade jag fler timmar än jag vågat drömma om.

Jag fick iofs ta några bensträckare och stå upp under en del tal,men det gick skapligt.

När det väl tog stopp gjorde det det ordentligt,smärtan stegrade i ett rasande tempo och tabletterna hjälpte inte.Tårarna gick inte att hålla tillbaka för jag hade så ont,men i efterhand tänker jag att tårarna var lika mycket över smärtan som över insikten att det är såhär mitt liv ser ut-JAG kan inte bestämma vad JAG vill eller kan göra-det är min kropp som bestämmer det nu.

En ny smärta dök upp,eller nygammal-höften bråka igen och jag blev rädd att tappa känseln i benet igen,men det verkar ha klarat sej.

Dagen efter mådde jag illa och hade ont i ryggen + höften,men var bättre än jag hade räknat med.

Igår var det sämre,så fruktansvärt kraftlös.Som att kroppen först då förstod vad den gått igenom.

Oavsett alla konstaterande ovan är jag överlycklig över att jag kunde vara med så mycket som jag kunde-jag var inställd på att ge upp tidigare.Smällarna efteråt kan jag ta men jag hade inte för något i världen velat missa den dagen! <3

 

SaraEmma

22 juli 2014 23:04

Men va kul att du kunde va med så mycket! Det är ju verkligen värt det ibland, och bröllop är ju inte så ofta man får gå på :-)
Förstår precis hur du menar, när jag blir ledsen och bryter ihop ibland är det oftast för att jag påminns om hur mitt liv ser ut, jag känner mig så begränsad! Själva smärtan kan man stå ut med ett tag, men att inte kunna göra det man vill, att inte kunna vara den man vill, det känns sorgligt!
Kram

http://ryggresan.bloggplatsen.se

 

Liza

29 juli 2014 22:22

Jaaaa,var helt lycklig :)
Ja,exakt!Smärtan kan man väl bita ihop och ta(ibland iaf)men den där maktlösheten NÄR man får ont,den är värre....Jag upplever dock bättre förståelse runt mej nu än förut,och det är jag väldigt glad för.Kram

http://www.inmyplace.bloggagratis.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Hörni, det verkar som att det är dags. Dags att få ett slags avslut.   Det har gått 2,5 år sedan senaste operationen av ryggen.Och visst, det har blivit mycket bättre än det var då, och bättre än det var innan steloperationen. Men det verkar ...

Som ni märker hänger jag inte här så ofta...   Om man ska gå direkt på en ryggrapport så är den skaplig, i torsdags var första (och hittills enda) smärtfria dagen på nästan 3 månader. Jag tror inte att jag har så mycket mindre ont nu, men jag h...

Hej! Vad fort sommar och semester gick, men relativt snart har vi semester igen så jag ska inte klaga :)   Har lite saker jag vill ta upp i dagens inlägg,så nu kör vi.   -Semestern var utmärkt, hann och orkade med ungefär vad jag hade hoppa...

  Dags för en liten rapportering om hur det går för mej nu :) Jag kom in på utbildningen jag sökte till hösten!Såå himla nöjd. Nu vet jag att jag kommer in på utbildningar jag är intresserad av-jag skrev högskoleprovet i höstas för att öka chan...

Nu har det gått 2 veckor sedan jag cyklade. Det har varit två veckor med smärta varje dag.Inte sån där smärta som gör att man måste ligga ner, mer molande i bakgrunden för att hugga till ibland. Men den har funnits där hela tiden.   Min sjukskr...