Jahopp,dags att uppdatera lite kanske?! :)

Läkaren som gjorde första op ringde upp för 1,5tim sen(härlig fredagkväll för honom!).Jag vet inte om han kunde hjälpa mej nåt med Fk för han skulle ha semester efter helgen men fick lite andra svar som var sköna att höra.Han ville att jag skulle komma på något möte med representant från både Ryggmottagningen och Infektionsavdelningen men det blir inte förrän augusti(dom hade ingen tid i juli).

Då ska dom besluta om ev ny röntgen för att se och bestämma om skruvarna ska tas ut.Jag har förresten fått tid för återbesök hos sjukgymnasten på Us-det blir i slutet av juli.Innan dess skulle jag ju bara promenera så jag gissar att sjukskrivningen blir förlängd igen(går ut i mitten av augusti)och då har jag ju knappt ens gjort nån rehab?!

Energin är fortfarande ganska frånvarande,börjar vänja mej och kapitulera.

Orkar inte ens låtsas som att jag är ok,för det är ganska långt ifrån ok nu.Jag hatar det här men de flesta sms jag skriver nu avslutas med "hör av mej samma dag så får vi se om jag orkar".

Det är ett framsteg för mej att inse(acceptera?)mina begränsningar,men det är oxå tråkigt och frustrerande-som att jag ger upp om jag accepterar läget...Vilket inte är fallet,jag måste bara slicka såret och få tillbaka lite krafter att orka fortsätta kämpa.

Jag vill mer och mer dra mej undan,det skrämmer mej.Försöker ändå träffa familj och vänner,men det går åt mer energi än jag förstår för ofta slutar det med att jag är så trött så jag inte tål några ljud.

Eller att det känns som jag är sjuk i influensa-värk i kroppen,yr i huvet och varm.

Igår var första gången jag inte tog den sista medicinen jag ska trappa ner på(targiniq)-ont i huvet som fan idag men kan bero på den där dåliga sömnen oxå(förutom Alvedon och antibiotikan).Vi bor i stan ett par dagar nu och jag glömde ta med glidlakan hit=ännu jobbigare att vända sej,det gör ont!Jag har mer ont i såret nu(huden)och det är varmare igen så får väl se vad dom säger på Vc på måndag :( Känns oxå stelare/hårdare och annorlunda när jag går-som att svullnaden är på väg uppåt igen.

Inte det mest positiva inlägget jag skrivit-men så här är det här och nu.

Midsommar är ingen viktig högtid för mej,ändå ville jag att vi skulle göra nåt.Är ju hemma och stilla tillräckligt mycket ändå...

Så vi åkte in till mina föräldrar där även min ena syster m familj var.Jag överdriver inte när jag skriver att jag bara var uppe i samband med måltid,ändå var jag så slutkörd och sanslöst trött så jag trodde jag aldrig skulle tåla att höra något ljud nånsin igen.Ljudnivån var inte högre än vanligt så jag blev förvånad över att jag reagerade så på ljud.

Dagen började inte på bästa sätt-jag var sliten efter flera nätters dålig sömn,men trodde aldrig jag skulle bli så trött.Jag fattar ju att kroppen/ryggen behöver vila-men huvet kan väl vara med ändå?!

Fk har avslagit min ansökan om fortsatt ersättning på den nivån jag är nu,vilket faktiskt skrämmer mej mer än jag trodde.Det är inte ersättningen som oroar mej-utan snarare att jag åker ner ett hack på stegen och då börjar dagarna ticka-vad händer efter dom dagarna?Sänker dom ersättningen igen då?Blir jag utförsäkrad?Jag vaknar mitt i natten å dom där jäkla tankarna börjar snurra-jag har ju gjort vad JAG kan,och jag har bett läkaren om hjälp (den andra som skulle "hjälpa"mej efter första op har helt gått emot vad den första läkaren sagt=jag får problem)men står utan hjälp och har verkligen inte alls nån energi för den här fighten nu :(

Dessutom slutar den personen på jobbet som jag litar på innan min sjukskrivning går ut,så jag har ingen hjälp där heller längre.Saker kommer säkert lösa sej-det har ju en förmåga att göra det men just nu fattar jag inte hur.

Jag är så himla trött nu,det finns ingen energi alls i denna kropp och jag hoppas det vänder snart.

Japp,så är det.

Blev många och långa sega timmar på sjukhuset igår.Som tur var fick jag en säng att ligga i iallafall-bilresan sliter ganska hårt på ryggen.

Ny provtagning,några timmars väntan på resultatet och sen ett litet snack med doktorn på Infektionsavdelningen.Efter det skulle den dära nålen tas ut som jag fått antibiotikan i-fy faaaaan!

När hon tog dom stygnen smärtade det så jag låg spänd som en båge!

Bild på nålen kommer längre ner,för er som är känsliga ska ni nog undvika att kolla dagens bilder.

Sen följde en viss förvirring om vem som skulle lägga om förbandet,kanske oxå hur,och även med vad.Tid tog det iallafall.

Sen var det ju faktiskt bara utskrivningen kvar.Till den hade jag oxå bett om att få med operationsberättelse/sjukhusberättelse men den skulle skickas hem istället-trots att jag bad om det redan förra veckan,och hade påmint om det några timmar innan jag kom in.

Några tveksamheter uppstod iom att läkaren inte hade fyllt i allt han skulle,och dessutom gått hem så då blev det ännu nån timmes väntan innan dom gav upp och sa att han skulle ringa mej idag och räta ut en del frågetecken.

Han måste varit förvirrad för han skrev ut antibiotika för 5 dgr fast jag ska ta det i 3v-därför har jag försökt få tag i honom idag eftersom midsommarhelgen kanske inte är nån höjdare att få nån hjälp på-men utan resultat.Mina tabletter räcker alltså till fredag,och eftersom jag bor i en liten håla skulle det inte heller förvåna mej om vi måste åka in till stan för att hämta ut tabletterna.Gaaaaaaaaaah

Jag var helt slut efter ett antal timmar på sjukhuset,och istället för att vara glad över att jag blev utskriven var jag bara irriterad och frustrerad över hur den där avdelningen ännu en gång inte gör vad dom ska/som dom säger/som man förväntar sej.Har skrivit ner mer än en a4 med förbättringsförslag till dom nu ;)

Idag har jag landat lite mer i att jag är HEMMA.På riktigt.Vilket jag iofs trodde förra gången också,men nu har jag bestämt mej för att jag inte tänker ha mer otur så jag är hemma.På riktigt.

Smärtan i ryggen har lugnat sej,men jag vilar oxå otroligt mycket.Har tänkt att jag borde skriva ner dag för dag vilka tabletter jag tar och hur det känns med smärtan,men det verkar svårt att komma ihåg ;) Om inte annat så trappar jag ju ner nu och det vore bra att hålla koll på om det blir sämre/värre utan det ena eller andra.

Nu ska jag inte sitta här längre utan återgå till vilandet.

Skickar med två bilder på nålen och en på hur det såg ut med slangarna i ryggen.Kan säga att jag inte saknar något av det! :D

Hade inte en aning om att den var så lååååååång!  

Längre än mitt armband...Tänk att den där suttit inne i min kropp :P (Jaja,i jämförelse med skruvar och stag är den ju liten och tunn,men ändå!)

Rening pågår....Vad jag inte förstår är att jag har ett 5:e sår oxå-samma stl som dom efter slangarna-men det är ju bara 4 slangar?

Fasen,jag måste hitta nåt sätt att se det positiva?!?!

Det var heeeeelt underbart att komma hem,att somna ihop m min sambo,att äta när och vad man vill osv.I fredags somnade jag när jag kom hem.En powernap ihop framför Tv:n,men jag sov liksom vidare.I 3 timmar.Sen grät jag för att det var så jobbigt att hålla sej vaken,och efter det sov jag i över 10 timmar till.Innan jag blev sjuk sov jag 5-6 timmar och mitt huvud vägrar förstå att jag behöver mer sömn!!!

Igår tog jag oxå en lur på dan trots alla timmar innan...Jag trodde jag mådde bättre än såhär :(

Utöver sömnen har jag mer ont i ryggen och jag blir mer och mer frustrerad över att jag inte vet VARFÖR jag får mer ont; Vilar jag för lite?(inte så troligt)Vilar jag för mycket?Beror det på sängen?Beror det på att jag sitter mer?Eller är det för att dom dragit ner på smärtlindringen?

Jag trodde jag skulle vara konstant överlycklig över att vara hemma,men istället känner jag mej mer och mer fången i min egen kropp.Det känns som att jag är mer besviken på vad jag inte kan göra,än glad över vad jag kan göra.Svårt att förstå mej själv här,efter första op kändes det så himla mycket bättre än nu och det bryter ner mej dag för dag.

Det måste komma bättre dagar,det måste finnas en ljusning.Om en vecka,en månad eller ett år är det säkert mycket bättre eller till och med bra...

Men om det inte blir så då....? 

Den fina nålen-gör fortfarande oooooooont.Imorrn hoppas jag på provsvaren från op så man vet vad som gjorde att infektionen uppstod.Hittills gissar dom på att det var min egen hud som följde med när dom skar upp mej första gången.Jag tänker mej att symptomen borde upptäckts tidigare i så fall men vad vet jag :)

Har hänt mycket här idag!

En sjukgymnast från Ryggkliniken kom hit och prata med mej lite idag.Det var så skönt att prata med henne för hon förstod mej och hur jag funkar.I korta drag ska jag inte göra NÅGON sjukgymnastik på 6v,detta pga infektionen jag har i kroppen och att musklerna och det blivit irriterade igen av operation nummer 2.Vila vila vila var hennes budskap,och att det var helt ok för mej att göra det(hon förstod väl att jag inte funkar så).Jag får promenera Max 20min/dag dom första dagarna,det ska sen trappas upp med några minuter i taget så jag kan gå ca 45-60min totalt på en dag om 1månad,men då uppdelat på tex 2tillfällen per dag.

Jag får inte lyfta eller vrida.Jag ska försöka vara med på så mycket i det sociala som möjligt då jag mår mycket bättre då.

Vid lunch kom fem kompisar och bjöd på lunch och trevligt sällskap.Blir helt lycklig av såna tillfällen när det känns lite som vanligt igen!Tyvärr kom personalen in och sa att jag måste åka upp till operationssalen för att sätta in CVK,så tjejerna fick roa sej själva.

Upp fort som fan dit och dom satte i nålen och sydde fast den på under 15min,imponerande!Läkaren var inte lika imponerande men det är en annan historia...

Nu har jag alltså en nål som sitter ungefär vid nyckelbenet och kan sitta där 6-8veckor.Anledningen är att det är så svårt att sätta nålar i mej så nu kan man köra all antibiotika där ;) Smidigt!Tyvärr måste dom ändå ta blodprover på andra ställen.

Jag har idag bett om förflyttning.Det är mest av praktiska skäl-jag är ju från Norrköping och infektionsavdelning finns där oxå.

Jag frågade varför jag ligger kvar här men det hade dom inte tänkt på.Skulle jag förflyttas har jag närmre till nästan alla som hälsar på mej.Jag trivs inte heller på avdelningen här även om en del är jättebra.

Det jag undrar mest och hela tiden är hur länge jag måste vara kvar.Får inget svar på det-annat än att det låter som att det blir längre och längre hela tiden.Någon trodde jag får hem imorrn,nån annan efter helgen och nån trodde jag blir kvar hela nästa v oxå.

Man kan ju fundera på vad det är för skit jag fått?!?!

Det ska ju finnas några bra saker varje dag,så även denna dag men jag vill eller kan inte se eller känna det.I mitt huvud nu är den här dan en skitdag-trots att inga större katastrofer inträffat.

Men det är kanske en definitionsfråga,idag fick jag veta att jag blir kvar minst över helgen,vilket kändes snopet men överkomligt till en början.Det ändrade sej när sambon var här och framförallt när han skulle åka hem.

DÅ kom reaktionen på den här skiten som jag måste gå igenom IGEN.Jag är för frisk för att vara här!Jag vill komma hem till min sambo,till min egen säng,till min egen mat och allt annat man saknar när man ligger på sjukhus.

Nån personal såg mej gråta och sen gjorde 4st sej ärenden in till mej för att kolla till mej.

Den här situationen är ju helt galen egentligen-och när smärtan släpper och kroppen bearbetat det värsta får huvet tid och ork att reagera på vad som hänt...

Älskade underbara sambo som åkte tillbaka för att lugna och trösta mej.

Den senaste timmen har ägnats åt att försöka få till en ny ingång för droppet då den som sattes igår redan bråkar.Efter lite bråk gick det-så nu kan jag sova gott...

Imorrn kanske en ny taktik testas men återkommer om det då.

Nu försöka sova trots huvud som grubblar och blåstuckna armar som värker.Meeeen-ryggen är bättre än jag trodde.Min sambo är oxå bättre än jag trodde <3

Jamen godmorgon! 

Igår var en låååååång dag.På morgonen sa personalen här att jag skulle opereras vid 9-10.

Jag hade  inte sovit så många timmar å var inte jättepigg när dom väckte mej vid 05 för kontroller.

Efter det var det ganska lugnt men jag kunde inte somna om.Vid 07 fick jag duscha och la mej igen sen.Då kunde jag minsann sova men då var det ett himla spring till mitt rum istället.Det var frågor, byte av armband och nåt mer, men sen kom dom oxå in genom första dörren (det är 2 eftersom jag ligger på infektionsavdelningen-man går in i första, tvättar och spritar händerna och sen genom andra.Det har oxå med luften att göra...) och sådär höll det på-första dörren öppnades var 10-15:e minut-inte så lätt att sova då.

Iallafall-springet hit upphörde vid 11 sen hörde jag ingenting förrän 13:30 när jag ringde hit personal och frågade om jag skulle ta min medicin som vanligt.Då trodde dom op skulle bli vid 17.

Vid 17 kom dom och sa att jag skulla göra ny dusch för det får inte gå mer än 6 timmar efter senaste duschen till op.Då trodde dom jag skulle opereras vid 19 eller kanske senare men det skulle bli av iallafall.Vid 18:30 kom dom in och sa att det inte blir någon operation den dan...

Idag kör vi samma visa igen-dom sa att jag har första operationstiden idag men den är om en kvart och jag har inte hört nåt än.Jag är lite lessen över den här helgen-missa en fest igår som jag verkligen hade velat vara på, idag är det möhippa och imorrn Halvvättern.

Men jag har det ganska ok ändå-jag tror det var lite bra att op inte blev av igår för idag känner jag mej lugnare och har hunnit acceptera det mer.

Igår smet jag iväg på permis förresten :)

Sambon kom hit med mat för det hade dom ingen på avdelningen (???).

Maten är jäkligt god när man varken ätit eller druckit på en dag! Sen stack vi iväg å hälsa på hos syrran.Där serverades ostbricka, melon, salami och must eller vad det heter (alkoholfri cider typ).

Grymt gott, och framförallt trevligt att komma iväg härifrån och skratta lite :D

Avslutar med en bild på min supersnygga duschstol ;)

Det jag inte fattar på det här stället är vart man ska ha schampo/duschcreme? Det finns ingen hylla, ingen hållare-ingenstans man kan ha det och som nyopererad kommer jag ju inte kunna ha det på golvet?

Fasen vad ont jag har nu :(

Igår tog jag av kompressen eftersom det inte vätskar sej nånting längre.

Nu är svullnaden större än nånsin och det känns som huden kan spricka när som helst.

Jag provade att gå en runda i terräng igår,eftersom promenader på asfalt och grus funkat bra trodde jag det skulle vara ok men mådde skit efteråt och fick jätteont.

Dessutom gjorde jag sjukgymnastikövningar igår-2 st som jag inte vågat göra så mycket innan för man ligger på golvet och lyfter ben och så.Det var ingen hit heller om jag säger så.Idag kan jag inte ens ligga på rygg så dom övningarna får vänta ett tag till.

Har en rodnad runt översta (och nedersta) delen av ärret nu och det är varmt och svullet-blääääää.

Utöver det en fruktansvärd huvudvärk-vad gör man åt den när man redan går på massa smärtstillande?Jag har druckit 1,5 liter idag så det är inte vätskebrist.

Imorse blev jag riktigt rädd när benet började bråka igen,det har säkert med svullnaden att göra-därför vill jag få ner svullnaden så fort som möjligt så benet funkar.Har ringt Us och dom ska prata med läkaren,får se om han ringer upp eller hur det blir.

Har nu passerat ett år som sjukskriven.Jippi?