Igår har det gått två veckor sen op och jag var väldigt glad och nöjd över vilka framsteg jag gjort:

-Att jag klarar mej mycket mer själv än vad jag trodde

-Att jag är mycket mer rörlig än jag trodde

-Att jag kan promenera

-Att jag kan duscha

-Att jag kan plocka upp saker från golvet

-Att jag kan sätta på mej,och knyta skor osv

-Att jag kan sitta eller stå längre stunder än jag räknat med

Idag har det inte känts lika bra alls.Jag har ont i huvet,är snurrig och har svårt att hålla balansen.

Ryggen har svullnat upp ganska ordentligt igen,och jag känner mer smärta än jag gjort förut.

Det är lite svårt att veta vad det beror på-eftersom jag trappat ner på morfinet är det ju inte så konstigt att det känns mer än innan,men hur mycket är liksom ok?När vi var ute och gick förut snubblade jag på en sten,smärtan kan ju bero på det oxå-men skulle det bli svullet av att jag snubblade till?

Jaja,jag vet att jag haft en otrolig tur hittills så det är väl bara vila sej i form nu och se om det hjälper :)

Imorrn kommer syster med familj så jag har verkligen nåt att se fram emot!

När jag åkte hem från Us bytte dom kompressen på såret,och sa att jag skulle boka tid på Vårdcentralen efter 1v så skulle dom kolla till såret.

Min kropp var visst inte med på den infon för igår fick vi åka upp 2 ggr  och byta :(

Det ser bra ut,luktar inte konstigt,varar inte,jag har inte feber-så det är väl så bra det kan vara.Ändå blir jag orolig över att på mindre än 5 tim var jag tvungen att byta igen.

Dom ville skicka mej till sjukhuset i Norrköping direkt igår,men efter att dom pratat med Us ska jag tillbaka dit på mån istället.Nu väntar jag på att dom öppnar så dom får byta igen.

I ryggen känns det konstigt-som att det sitter en liten låda i mej.Häromdan kändes det skumt i ryggen-som att 2 par skruvar satt som dom skulle-men inte det tredje paret så det kändes lite som att det hoppa eller klicka därinne när jag rörde mej.Svårt att förklara men läskig känsla....

Det som är svårast för mej att klä på mej på underkroppen för jag når liksom inte.Det är ett helvete att sätta benen i ett par byxor ibland så jag funderar på att övergå till kjol,haha.

Jag får oxå ont i höfter/ben av att ligga still så mycket.Svårt att sova är det oxå,eller-jag somnar men vaknar väl så fort jag rör mej pga smärtan.Värmen gör sitt oxå :)

Idag hoppas jag kunna åka in till stan och träffa familjen,och ev kolla cykel :)

Ha en fin helg!

Idag har jag ÄNTLIGEN fått komma hem!

Bröt ihop på sjukan igår när dom sa att jag var tvungen att vara kvar en dag till för ännu en röntgen.

Det ÄR bra att dom kollar upp det och så, men vantrivdes så ini h-e med herren som hamnade brevid mej-har inte sovit på flera dygn pga honom.

Igår gjordes så äntligen sista magnetröntgen, jag låg och skakade och svettades för det gjorde så ont att ligga på ryggen.Jag har i stort sett bara legat på sidorna efter op, ryggen är så svullen att jag ser ut som jag har en puckel!

Längre ner lägger jag ut lite bilder-ni som är känsliga kanske ska hoppa över dom.

Det är underbart och ovant att vara hemma.Resan hem gick bra förutom i svängar-då gjorde det ont.

Försöker komma ihåg alla mediciner och när dom ska tas-det är ganska många.

Magen är fortfarande inte som vanligt-men det är nog ok med tanke på allt morfin.

Jag kan numera gå utan kryckor även om jag bara gått korta sträckor.Sitta verkar värst-blir snabbt trött och får ont då.Är inte säker på att jag behöver förhöjningen på toan,

men på sängen är det nog bra.De la om såret idag så jag ska till Vc om en v så ska dom kolla på det.

Om 6v ska jag på återbesök hos sjukgymnasten på Us.

Stolpigt inlägg kanske, lättare att skriva på en dator :)

Nu ska vi se om jag får med bilderna :)

Såååå,igår var jag på Us i Linköping för inskrivning för operation.Ingen rolig känsla alls faktiskt.Fram till igår har jag tänkt att det ska bli skönt att det äntligen blir av,men när 2 av dom 3 personer jag träffade igår upprepade gånger säger "på torsdag,om op inte blir uppskjuten"börjar jag undra om dom har några planer på att skjuta upp den.Antagligen är det inte alls så,jag VET att jag är så långt ner på prioriteringslistan man kan komma så det är väl klart dom flyttar på min op om det är så,men jag blev så jäkla less.Läkaren och arb.terapeuten var jättebra att prata med.Narkosläkaren 45 min sen,superstressad och det kändes verkligen som att han varken hade tid för mej eller brydde sej om mej.Det här är vardagsmat för honom,han gör det varje dag-jag däremot har aldrig varit sövd och har aldrig opererats.När jag frågade om vad som hände/vad dom gjorde under tiden jag är sövd sa han nonchalant att det spelar ju ingen roll för mej för jag sover ju?!?!

Igår var oxå första gången jag var själv på sjukhuset,dom andra gångerna har jag haft med syrran och det är bara att konstatera att jag ska nog inte vara ensam på sjukhus.Kände mej så jävla ensam och liten.Så ja,skapligt breakdown när jag kom hem,och det känns fortfarande skit.

Om nån har nytta av det kommer här lite svar på dom frågor jag ställde till läkaren:

Vart kommer man ha mest ont förutom såret?

Ryggen,huvud/nacke,höfterna.

Vad ska man klara innan man får åka hem?

Ta sej i och ur sängen,stå,gå,gå på toa,gå i trappa och duscha.

När ska man till sjukgymnasten som ska sköta rehaben?

Efter ca 6 v (min sjukgymnast sa ju att jag skulle ringa på väg hem från sjukan och boka tid samma vecka).

När får man köra bil?

Efter 4-6 veckor pga smärtan,sen är det beroende på vad man äter för smärtstillande.

När får man börja simma?

Såret ska läka och sen ska det gå en tid till för den vinkeln är kanske inte den bästa.Oklart

När får man börja promenera?

Inget svar.

Vad SKA man göra efter op?

Inget svar.

Vad ska man INTE göra?

Inget svar.

Läkaren sa oxå att man kommer känna sej väldigt trött i ryggen,att man kommer vilja vila pga det under ganska lång tid.Jag frågade hur lång tid och han svarar 1-2 år.

Ett...till...två...år...

Hur ska man fixa det?Eller alltså-hur jobbigt kommer det vara?Eller alltså gaaaaaaaah.

Här hemma känns det som vi redan målat fan på väggen,jag är rädd och nojjig och sambon är nog likadan men säger det inte rakt ut.Det kommer ju bli en tuffare tid nu när jag blir liggande igen och kommer ha så ont.Nu för tiden kan jag ha dagar när jag kan göra flera saker och jag är livrädd att bli sämre-att det isåfall är JAG som valde att göra op,och sen blev sämre.Fy fan vilken ångest.

Nu kommer en liten sammanfattning av vad arb.terapeuten gick igenom (förutom att hon gick igenom hur op skulle gå till men dom detaljerna tar jag inte här):

Man får,och ska,böja sej framåt (INTE för långt dock,så man ska tex inte klippa tånaglarna men man måste få igång rörligheten).Intressant,eftersom min sjukgymnast hemma har sagt många många gånger att jag inte får böja mej framåt efter op.Som jag förstod det ska man tex kunna sitta på en stol och lägga upp foten på pall eller dyl för att knyta skosnörena.

Man ska vara mjuk i höftena och röra sej framåt/bakåt/sidled-även det går emot vad min sjukgymnast sagt.

Man ska inte göra för mycket,måste vila mycket.(HUR ska man veta vad som är lagom där?)

Jag får antagligen åka hem efter 2 dagar för jag är ung och stark,hehe.Tar det med en nypa salt...

Såret kommer göra ondast,kommer svida.Hittills har jag bara skrubbsår så jag har ingen aning om den smärtan...Det kommer kännas stelt och ovant i ryggen(no shit sherlock :))som att det sitter ett block i ryggen.

Ska på återbesök efter 6v med sjukgymnast/arb.terapeut sen blir det rehab härifrån.

Nog om detta.Känner mej bara som en påse hundskit idag.Sista dan i frihet,innan jag blir inlåst i min kropp igen.Japp,det kommer säkert bli bättre men kommer vara tufft ett tag nu.

Sååå,den här dan ska jag luncha med en kompis som inte kunde vara med på middag igår,sen hälsa på mina föräldrar och sen köper vi hem sushi och ska fixa det sista hemma med förhöjning och möblering :)

Jahopp,kroppen har resignerat igen.Idag är det väldigt lugnt här,promenad,simning eller rehab är bara att glömma pga smärtan.Ska snart till VC-det blir dagens promenad haha :) Det är inte ens 1 km dit.

Jag hade planer på att baka massa idag för jag har en svag aning om att det inte blir så mycket av den varan sen.

Vet dock inte om det är så kul att behöva frysa in allt för att kunna ha vid senare tillfälle om nån kommer å hälsar på?Det är väl godast nybakat? :) Vi har ju världens bästa konditori här i byn så det råder ingen brist på fikabröd om man orkar ta sej dit ;)

Jag nojjar.Nojar som fan över operationen.Förra v fick jag en infektion som nu verkar ha gått över.MEN då blir jag förkyld istället.Jag tror det sitter i huvet.Att jag är så nervös över att det skulle behöva skjutas upp så jag omedvetet framkallar symptomen.Ingen feber,ingen hosta,inget snor-bara ont i halsen.

Tack och lov är det mycket bättre sen igår.Men ändå gnager det lite i mej.(Ganska-väldigt-jätte-superduper-mycket faktiskt).

Imorrn är det dags att ta sej till sjukhuset för att prata med läkaren som ska operera mej,en arbetsterapeut och en narkosläkare.Vad ska man fråga då?

Känns som jag hade 1000 frågor förra veckan men nu står det helt still....

Livet känns ganska gött just nu :)

Jag har kunnat både promenera och simma den här veckan,så himla skönt.Bävar lite för hur rastlös jag kommer bli av att ligga still.

Igår var jag på SM final i basket,skit att dom förlora men jaja-det var hälsosamt att komma hemifrån en stund.

Idag har jag varit å lunchat med mamma,gott och trevligt.Synd att hon glömde nämna att hon var krasslig-jag är skitnojjig över att bli sjuk nu.Måste lugna mej på den punkten-kan ju lika gärna bli smittad i kön i mataffären eller på badhuset.

Jag berättade i ett inlägg tidigare om hur ensamt det kan kännas att vara sjukskriven å gå hemma hela tiden.Vände på steken och bjöd in 16 pers att hänga med på restaurang på tis.Jag kan vara lessen över att det känns som jag är den enda som tar intiativet hela tiden,men tror man får se förbi den besvikelsen ibland.När jag har något att göra på dagarna igen kommer jag kanske inte heller ha tid eller ork att ta tag i sånt :)

I helgen blir det lugnt,karln är iväg på party och jag har velat fram och tillbaka om jag skulle med men skippade det.Kommer inte ens ihåg när jag partade senast men det är inte värt det nu-om jag sitter/står en längre tid får jag så ont så jag blir liggande dagen efter.Vet ju heller aldrig när jag behöver ta smärtstillande tabletter-jag är inte mycket för att blanda det med alkohol.

Trevlig helg på er!

Blääääää för att få underkänt på besiktningen av bilen.

HURRA för att det kostade 1000:- mindre än vad dom sa från början att fixa den,och att den nu är besiktad och klar för ett år till :)

Blääääää för att få brev från Försäkringskassan där dom berättar att jag kommer få mindre ersättning eftersom jag varit sjuk ett år.

HURRA för att vi får sjukersättning i Sverige över huvudtaget och jag har det fortfarande bättre än många andra.

Blääääää för att behöva avanmäla sej på Halvvättern i år igen.

HURRA för att jag tog en försäkring den här ggn så jag får tillbaka startavgiften :)

Blääääää för ensamhetskänsla när man är hemma så länge och inte har så mycket att göra.

HURRA för när man drar ihop ett gäng kompisar och umgås :)

Blääääää för det kalla,blöta och tråkiga vädret.

HURRA för att jag kommer känna mej duktig för att jag gick ut trots det.Eller att jag stanna inne pga det...Hehe.

Och slutligen bara HURRA HURRA HURRA för världens bästa sambo som lyssnar och stöttar i alla funderingar om op.Och dessutom kommer hem med typ 10 matlådor han har gjort som jag kan ha efter op om jag har svårt att laga mat den första tiden.

Jahopp-får börja med att berätta att jag fått tid för op!Nästa v är det dags...

Jag hoppas på nåt konstigt sätt att smärtan bara ska försvinna tex idag och aldrig komma tillbaka,att jag är en mirakelpatient som kunde bli bra över en natt.Men det verkar inte funka så så jag får väl ta tjuren vid hornen nu :) Men tro icke min kropp inte gör motstånd-klart som f-n jag får en infektion såhär veckan innan!Och har jag inte lite ont i halsen-ÄR JAG PÅ VÄG ATT BLI SJUK????

Nä.Lugn å fin-det SKA bli av nu.Äntligen

Min faster,som jobbat inom vården i många år,är helt emot det här.Hon är förvånad över att dom inte kan erbjuda nån annan hjälp än att steloperera ryggen på en 31-årig tjej,och säger att när jag har gjort det här finns det ingen återvändo-det finns inget mer dom kan göra för att hjälpa mej efter det.

Men vad har jag för val?Vänta för att se om det blir bättre?(tjaaaa,har ju bara varit sjukskriven ett år,och haft problem innan dess).Tänk om DET GÅR BRA DÅ?Då kommer jag ju istället ångra att jag vänta så länge med op :)

I helgen passade vi på att ta ett sista besök i Göteborg innan op.Liseberg skulle besökas,och Helix skulle testas-fy f*n va coolt!

Jaaa,ni kan ju gissa hur ont jag haft efter det...Vi har diskuterat det här med att skylta med vad man gör eller inte när man är sjukskriven.Det verkar alltid finnas nån som vill "rapportera"eller snacka skit om att man minsann kan göra det och det trots sjukskrivning.Tråkigt!Om jag hade vetat vilka dagar jag skulle ha ont och inte skulle jag gladeligen boka in jobb på dom dagarna när jag inte har skitont,men nu funkar det inte så.Och jaaa-jag fick betala med flera dagars smärta för att vara på Liseberg i ca 2 tim.Överläkaren på sjukhuset har också gett godkännande,och sagt att det inte spelar så stor roll vad jag gör eller inte gör-smärtan kommer komma och gå oavsett.

Nu dags för dagens andra rehab :)