Det ska ju finnas några bra saker varje dag,så även denna dag men jag vill eller kan inte se eller känna det.I mitt huvud nu är den här dan en skitdag-trots att inga större katastrofer inträffat.

Men det är kanske en definitionsfråga,idag fick jag veta att jag blir kvar minst över helgen,vilket kändes snopet men överkomligt till en början.Det ändrade sej när sambon var här och framförallt när han skulle åka hem.

DÅ kom reaktionen på den här skiten som jag måste gå igenom IGEN.Jag är för frisk för att vara här!Jag vill komma hem till min sambo,till min egen säng,till min egen mat och allt annat man saknar när man ligger på sjukhus.

Nån personal såg mej gråta och sen gjorde 4st sej ärenden in till mej för att kolla till mej.

Den här situationen är ju helt galen egentligen-och när smärtan släpper och kroppen bearbetat det värsta får huvet tid och ork att reagera på vad som hänt...

Älskade underbara sambo som åkte tillbaka för att lugna och trösta mej.

Den senaste timmen har ägnats åt att försöka få till en ny ingång för droppet då den som sattes igår redan bråkar.Efter lite bråk gick det-så nu kan jag sova gott...

Imorrn kanske en ny taktik testas men återkommer om det då.

Nu försöka sova trots huvud som grubblar och blåstuckna armar som värker.Meeeen-ryggen är bättre än jag trodde.Min sambo är oxå bättre än jag trodde <3