Midsommar är ingen viktig högtid för mej,ändå ville jag att vi skulle göra nåt.Är ju hemma och stilla tillräckligt mycket ändå...

Så vi åkte in till mina föräldrar där även min ena syster m familj var.Jag överdriver inte när jag skriver att jag bara var uppe i samband med måltid,ändå var jag så slutkörd och sanslöst trött så jag trodde jag aldrig skulle tåla att höra något ljud nånsin igen.Ljudnivån var inte högre än vanligt så jag blev förvånad över att jag reagerade så på ljud.

Dagen började inte på bästa sätt-jag var sliten efter flera nätters dålig sömn,men trodde aldrig jag skulle bli så trött.Jag fattar ju att kroppen/ryggen behöver vila-men huvet kan väl vara med ändå?!

Fk har avslagit min ansökan om fortsatt ersättning på den nivån jag är nu,vilket faktiskt skrämmer mej mer än jag trodde.Det är inte ersättningen som oroar mej-utan snarare att jag åker ner ett hack på stegen och då börjar dagarna ticka-vad händer efter dom dagarna?Sänker dom ersättningen igen då?Blir jag utförsäkrad?Jag vaknar mitt i natten å dom där jäkla tankarna börjar snurra-jag har ju gjort vad JAG kan,och jag har bett läkaren om hjälp (den andra som skulle "hjälpa"mej efter första op har helt gått emot vad den första läkaren sagt=jag får problem)men står utan hjälp och har verkligen inte alls nån energi för den här fighten nu :(

Dessutom slutar den personen på jobbet som jag litar på innan min sjukskrivning går ut,så jag har ingen hjälp där heller längre.Saker kommer säkert lösa sej-det har ju en förmåga att göra det men just nu fattar jag inte hur.

Jag är så himla trött nu,det finns ingen energi alls i denna kropp och jag hoppas det vänder snart.