Sådärja,dagens provtagning på Vc klar-jag har en ny idol!Hon som tar proverna för andra ggn i rad lyckas ta utan att jag knappt märker det,så idag berömde jag henne som fan och sa att jag ville ha med henne till Us när jag var där så hon kunde lära dom där hur man tar på mej :)

Efter det ett besök på Apoteket-där dom numera känner igen mej ganska väl.Jaaaa,jag bor i en liten håla,men förutom det äter jag tydligen en väldigt ovanlig antibiotika eftersom den fick beställas hit,och när hon gjorde det sa hon att hon bara haft en kund tidigare som ätit den sorten.Jag låter bli att fråga varför hon kommer ihåg den,och hoppas att det inte beror på biverkningarna eller nåt annat mindre kul.

Tyvärr har jag en del biverkningar numer så idag fick jag ringa Infektionsavdelningen-jag har slutat läsa om biverkningarna då jag verkar få varenda biverkning som finns om jag vet om dom...

Så,min taktik nu är att berätta vad jag upplever så får vårdpersonalen säga om det kan bero på medicinen-vilket det nästan alltid gör.Så nu misstänker dom en svampinfektion-jippi.

Jag har mer än 2 mån kvar med den här antibiotikan och tänkte att man byter ut den om man får sådana biverkningar-men icke.Dom väljer (antagligen)att ge mej ännu en medicin-för att motverka svampen.

Tyckte först det lät väldigt skumt,men hon förklarade att den antibiotikan jag har är väldigt specifik mot dom bakterier dom har hittat i min kropp så den byter man inte gärna ut.

Antibiotikan kan påverka blodbilden(?)men det har den inte gjort i mitt fall(inte sen förra v iaf),och det är bra så hon trodde att jag kommer fortsätta med den här resten av kuren.

Jag skulle kunna skriva hur länge som helst om misstänkta biverkningar och vad dom gör med mej-men det vanligaste är trötthet,yr i huvet,svårt att koncentrera mej,svårt att sova,hungrig som fan,törstig/torr i munnen,feberkänsla/temperaturförändringar,uttorkade slemhinnor.Sen sätter det sej en hel del på humöret-det känns som att jag går omkring konstant lite omtöcknad,och väldigt gråtmild.Det behövs inte mycket alls för att jag ska tjuta nu för tiden....

Nog om det,nu ska jag försöka koncentrera mej på boken jag började på igår,så himla bra!

"Niceville"heter den,av Kathryn Stockett.Fick den av en kompis när jag låg inne men hade inte ro att läsa då,men nu så :)

Jahopp,dags att uppdatera lite kanske?! :)

Läkaren som gjorde första op ringde upp för 1,5tim sen(härlig fredagkväll för honom!).Jag vet inte om han kunde hjälpa mej nåt med Fk för han skulle ha semester efter helgen men fick lite andra svar som var sköna att höra.Han ville att jag skulle komma på något möte med representant från både Ryggmottagningen och Infektionsavdelningen men det blir inte förrän augusti(dom hade ingen tid i juli).

Då ska dom besluta om ev ny röntgen för att se och bestämma om skruvarna ska tas ut.Jag har förresten fått tid för återbesök hos sjukgymnasten på Us-det blir i slutet av juli.Innan dess skulle jag ju bara promenera så jag gissar att sjukskrivningen blir förlängd igen(går ut i mitten av augusti)och då har jag ju knappt ens gjort nån rehab?!

Energin är fortfarande ganska frånvarande,börjar vänja mej och kapitulera.

Orkar inte ens låtsas som att jag är ok,för det är ganska långt ifrån ok nu.Jag hatar det här men de flesta sms jag skriver nu avslutas med "hör av mej samma dag så får vi se om jag orkar".

Det är ett framsteg för mej att inse(acceptera?)mina begränsningar,men det är oxå tråkigt och frustrerande-som att jag ger upp om jag accepterar läget...Vilket inte är fallet,jag måste bara slicka såret och få tillbaka lite krafter att orka fortsätta kämpa.

Jag vill mer och mer dra mej undan,det skrämmer mej.Försöker ändå träffa familj och vänner,men det går åt mer energi än jag förstår för ofta slutar det med att jag är så trött så jag inte tål några ljud.

Eller att det känns som jag är sjuk i influensa-värk i kroppen,yr i huvet och varm.

Igår var första gången jag inte tog den sista medicinen jag ska trappa ner på(targiniq)-ont i huvet som fan idag men kan bero på den där dåliga sömnen oxå(förutom Alvedon och antibiotikan).Vi bor i stan ett par dagar nu och jag glömde ta med glidlakan hit=ännu jobbigare att vända sej,det gör ont!Jag har mer ont i såret nu(huden)och det är varmare igen så får väl se vad dom säger på Vc på måndag :( Känns oxå stelare/hårdare och annorlunda när jag går-som att svullnaden är på väg uppåt igen.

Inte det mest positiva inlägget jag skrivit-men så här är det här och nu.

...än senast kan man säga!

Varken igår eller idag har börjat med storgråt och ohejdbara tårar som dyker upp utan anledning.Tanken slog mej igår att deppandet kunde ha ett visst samband med att jag slutade med en av medicinerna i torsdags.Det verkar inte rimligt att gråta så mycket i 3dagar som jag gjorde,så det är ju skönt att vara av med den medicinen.Vad som är mindre skönt är nervsmärtan som den dämpade-det hugger till då och då.Framförallt när jag vänder mej om i sängen,eller när jag ska resa mej upp ur den.Ibland oxå utan anledning men det är långt ifrån den smärta jag hade innan op.

På tal om smärta är det betydligt mindre smärta nu,inte så att jag är helt smärtfri men det går åt rätt håll.

Idag blir det dubbelbesök på Vc-både provtagning OCH omläggning av såret,jihaaaa! ;)

Har efter mycket velande sålt mitt pass till festivalen den här v.Det är fan så surt men jag kan ju varken sitta,stå eller gå några längre stunder.Att då ge sej på att trängas med över 50.000 personer verkar lite onödigt...Det tog tid att ta det beslutet för jädrar i min lilla låda vad envis man kan vara,det SKA gå-eller är det att man hoppas att det vänder så fort??

Det känns som att vem som helst,utom jag,inser/insett för längesen att det inte skulle gå... 

Midsommar är ingen viktig högtid för mej,ändå ville jag att vi skulle göra nåt.Är ju hemma och stilla tillräckligt mycket ändå...

Så vi åkte in till mina föräldrar där även min ena syster m familj var.Jag överdriver inte när jag skriver att jag bara var uppe i samband med måltid,ändå var jag så slutkörd och sanslöst trött så jag trodde jag aldrig skulle tåla att höra något ljud nånsin igen.Ljudnivån var inte högre än vanligt så jag blev förvånad över att jag reagerade så på ljud.

Dagen började inte på bästa sätt-jag var sliten efter flera nätters dålig sömn,men trodde aldrig jag skulle bli så trött.Jag fattar ju att kroppen/ryggen behöver vila-men huvet kan väl vara med ändå?!

Fk har avslagit min ansökan om fortsatt ersättning på den nivån jag är nu,vilket faktiskt skrämmer mej mer än jag trodde.Det är inte ersättningen som oroar mej-utan snarare att jag åker ner ett hack på stegen och då börjar dagarna ticka-vad händer efter dom dagarna?Sänker dom ersättningen igen då?Blir jag utförsäkrad?Jag vaknar mitt i natten å dom där jäkla tankarna börjar snurra-jag har ju gjort vad JAG kan,och jag har bett läkaren om hjälp (den andra som skulle "hjälpa"mej efter första op har helt gått emot vad den första läkaren sagt=jag får problem)men står utan hjälp och har verkligen inte alls nån energi för den här fighten nu :(

Dessutom slutar den personen på jobbet som jag litar på innan min sjukskrivning går ut,så jag har ingen hjälp där heller längre.Saker kommer säkert lösa sej-det har ju en förmåga att göra det men just nu fattar jag inte hur.

Jag är så himla trött nu,det finns ingen energi alls i denna kropp och jag hoppas det vänder snart.

Japp,så är det.

Blev många och långa sega timmar på sjukhuset igår.Som tur var fick jag en säng att ligga i iallafall-bilresan sliter ganska hårt på ryggen.

Ny provtagning,några timmars väntan på resultatet och sen ett litet snack med doktorn på Infektionsavdelningen.Efter det skulle den dära nålen tas ut som jag fått antibiotikan i-fy faaaaan!

När hon tog dom stygnen smärtade det så jag låg spänd som en båge!

Bild på nålen kommer längre ner,för er som är känsliga ska ni nog undvika att kolla dagens bilder.

Sen följde en viss förvirring om vem som skulle lägga om förbandet,kanske oxå hur,och även med vad.Tid tog det iallafall.

Sen var det ju faktiskt bara utskrivningen kvar.Till den hade jag oxå bett om att få med operationsberättelse/sjukhusberättelse men den skulle skickas hem istället-trots att jag bad om det redan förra veckan,och hade påmint om det några timmar innan jag kom in.

Några tveksamheter uppstod iom att läkaren inte hade fyllt i allt han skulle,och dessutom gått hem så då blev det ännu nån timmes väntan innan dom gav upp och sa att han skulle ringa mej idag och räta ut en del frågetecken.

Han måste varit förvirrad för han skrev ut antibiotika för 5 dgr fast jag ska ta det i 3v-därför har jag försökt få tag i honom idag eftersom midsommarhelgen kanske inte är nån höjdare att få nån hjälp på-men utan resultat.Mina tabletter räcker alltså till fredag,och eftersom jag bor i en liten håla skulle det inte heller förvåna mej om vi måste åka in till stan för att hämta ut tabletterna.Gaaaaaaaaaah

Jag var helt slut efter ett antal timmar på sjukhuset,och istället för att vara glad över att jag blev utskriven var jag bara irriterad och frustrerad över hur den där avdelningen ännu en gång inte gör vad dom ska/som dom säger/som man förväntar sej.Har skrivit ner mer än en a4 med förbättringsförslag till dom nu ;)

Idag har jag landat lite mer i att jag är HEMMA.På riktigt.Vilket jag iofs trodde förra gången också,men nu har jag bestämt mej för att jag inte tänker ha mer otur så jag är hemma.På riktigt.

Smärtan i ryggen har lugnat sej,men jag vilar oxå otroligt mycket.Har tänkt att jag borde skriva ner dag för dag vilka tabletter jag tar och hur det känns med smärtan,men det verkar svårt att komma ihåg ;) Om inte annat så trappar jag ju ner nu och det vore bra att hålla koll på om det blir sämre/värre utan det ena eller andra.

Nu ska jag inte sitta här längre utan återgå till vilandet.

Skickar med två bilder på nålen och en på hur det såg ut med slangarna i ryggen.Kan säga att jag inte saknar något av det! :D

Hade inte en aning om att den var så lååååååång!  

Längre än mitt armband...Tänk att den där suttit inne i min kropp :P (Jaja,i jämförelse med skruvar och stag är den ju liten och tunn,men ändå!)

Rening pågår....Vad jag inte förstår är att jag har ett 5:e sår oxå-samma stl som dom efter slangarna-men det är ju bara 4 slangar?

Fasen,jag måste hitta nåt sätt att se det positiva?!?!

Det var heeeeelt underbart att komma hem,att somna ihop m min sambo,att äta när och vad man vill osv.I fredags somnade jag när jag kom hem.En powernap ihop framför Tv:n,men jag sov liksom vidare.I 3 timmar.Sen grät jag för att det var så jobbigt att hålla sej vaken,och efter det sov jag i över 10 timmar till.Innan jag blev sjuk sov jag 5-6 timmar och mitt huvud vägrar förstå att jag behöver mer sömn!!!

Igår tog jag oxå en lur på dan trots alla timmar innan...Jag trodde jag mådde bättre än såhär :(

Utöver sömnen har jag mer ont i ryggen och jag blir mer och mer frustrerad över att jag inte vet VARFÖR jag får mer ont; Vilar jag för lite?(inte så troligt)Vilar jag för mycket?Beror det på sängen?Beror det på att jag sitter mer?Eller är det för att dom dragit ner på smärtlindringen?

Jag trodde jag skulle vara konstant överlycklig över att vara hemma,men istället känner jag mej mer och mer fången i min egen kropp.Det känns som att jag är mer besviken på vad jag inte kan göra,än glad över vad jag kan göra.Svårt att förstå mej själv här,efter första op kändes det så himla mycket bättre än nu och det bryter ner mej dag för dag.

Det måste komma bättre dagar,det måste finnas en ljusning.Om en vecka,en månad eller ett år är det säkert mycket bättre eller till och med bra...

Men om det inte blir så då....? 

Den fina nålen-gör fortfarande oooooooont.Imorrn hoppas jag på provsvaren från op så man vet vad som gjorde att infektionen uppstod.Hittills gissar dom på att det var min egen hud som följde med när dom skar upp mej första gången.Jag tänker mej att symptomen borde upptäckts tidigare i så fall men vad vet jag :)

Plötsligt händer det som man säger...JAG FÅR ÅKA HEM!!!

Jag får vara med min fina sambo,i vårat hus,äta våran mat,sova i våran säng.Kolla hur långt jordgubbar,smultron,fläder,ärter och lök har kommit.Jag kan öppna fönster eller balkongdörr.Jag slipper vakna varje gång nån öppnar dörren,jag slipper stickas varje dag och jag slipper dropp i mer än 6 timmar om dan.Jag kan välja vilka kläder jag vill.Jag ska tillbaka hit på måndag så jag ropar inte hej än,men visst fan känns det som det går åt rätt håll?!?!

Jag är ta mej fan så lycklig så jag kan gråta nu.

Trevlig helg!

Har hänt mycket här idag!

En sjukgymnast från Ryggkliniken kom hit och prata med mej lite idag.Det var så skönt att prata med henne för hon förstod mej och hur jag funkar.I korta drag ska jag inte göra NÅGON sjukgymnastik på 6v,detta pga infektionen jag har i kroppen och att musklerna och det blivit irriterade igen av operation nummer 2.Vila vila vila var hennes budskap,och att det var helt ok för mej att göra det(hon förstod väl att jag inte funkar så).Jag får promenera Max 20min/dag dom första dagarna,det ska sen trappas upp med några minuter i taget så jag kan gå ca 45-60min totalt på en dag om 1månad,men då uppdelat på tex 2tillfällen per dag.

Jag får inte lyfta eller vrida.Jag ska försöka vara med på så mycket i det sociala som möjligt då jag mår mycket bättre då.

Vid lunch kom fem kompisar och bjöd på lunch och trevligt sällskap.Blir helt lycklig av såna tillfällen när det känns lite som vanligt igen!Tyvärr kom personalen in och sa att jag måste åka upp till operationssalen för att sätta in CVK,så tjejerna fick roa sej själva.

Upp fort som fan dit och dom satte i nålen och sydde fast den på under 15min,imponerande!Läkaren var inte lika imponerande men det är en annan historia...

Nu har jag alltså en nål som sitter ungefär vid nyckelbenet och kan sitta där 6-8veckor.Anledningen är att det är så svårt att sätta nålar i mej så nu kan man köra all antibiotika där ;) Smidigt!Tyvärr måste dom ändå ta blodprover på andra ställen.

Jag har idag bett om förflyttning.Det är mest av praktiska skäl-jag är ju från Norrköping och infektionsavdelning finns där oxå.

Jag frågade varför jag ligger kvar här men det hade dom inte tänkt på.Skulle jag förflyttas har jag närmre till nästan alla som hälsar på mej.Jag trivs inte heller på avdelningen här även om en del är jättebra.

Det jag undrar mest och hela tiden är hur länge jag måste vara kvar.Får inget svar på det-annat än att det låter som att det blir längre och längre hela tiden.Någon trodde jag får hem imorrn,nån annan efter helgen och nån trodde jag blir kvar hela nästa v oxå.

Man kan ju fundera på vad det är för skit jag fått?!?!