Vad tiden går snabbt nu,och ändå känns det som man står still på en å samma gång?!

Igår hade jag dubbelbesök,en kompis på lunch och sen kom brorsan med familj hit-en väldigt trevlig dag!

Kompisen har jag inte träffat sen mars eller april konstaterade vi lite generade,men nu kom jag på att jag träffade ju henne ihop med dom andra dagen innan steloperationen.Det var oxå kul att träffa brorsan med familj,deras barn är så söta! :)

Och det bästa-att jag orkade!Jag var till och med så ok efteråt så vi tog en kvällspromenad vid 22 tiden när det blivit lite svalt.

Jag känner mej fortsatt väldigt pigg,så idag har jag pratat med sjukgymnasten här i byn som jag hade innan operationen,det är han som ska hjälpa mej med rehab sen när jag är klar med sjukgymnasten på Us.("Klar med"?Vi ska träffas en gång till,totalt 2 ggr...)

Jag förklarade läget,att jag fått olika direktiv om hur mycket jag ska göra eller inte göra.Han var på ortopedens linje-att jag ska göra så mycket som jag kan så länge det inte gör ont.Såååå-jag fick typ 3 övningar jag ska försöka göra för att bla stärka upp bålen,jag kan prova på att promenera mer,och jag får till och med simma!Jag väntar ju dock på tillstånd att ens bada men det beskedet får jag nog på torsdag.Jag håller tummarna!Nu är det så varmt att jag längtar som en tok efter ett bad!

Sjukgymnasten hade inte tid att träffa mej innan sin semester så vi kommer inte ses förrän mitten av augusti-då har det gått 3 månader sen steloperationen.Jag hoppas verkligen att det inte påverkar återhämtningen att det tar sån tid innan jag kommer igång med rehab?!Men det är väldigt svårt att få tag i vårdpersonalen man vill träffa/fråga/prata med i semestertider!

Jag har försökt ringa Us för att fråga vad man ska räkna på när man beräknar tid efter saker man kan/borde/ska testa att göra.Tex "6v efter steloperation kan du/ska du...."

Jag vet inte om det räknas på första eller andra operationen?!Det är ju bara första op som var stelop,den andra var ju bara för att få bort infektion men dom var ju inne djupt...Men iofs så skruva eller borra dom inget?Gah,jag blir tokig på det här....

Nu över till positiva delen!

Det går framåt med promenader!Helt fantastiskt bra faktiskt.Har inte ont efteråt,mår bara illa ibland.Gissar att det är kroppens sätt att säga ifrån nu.Och äntligen har jag kommit på en positiv del av att äta antibiotikan-det är inga djur som vill äta upp mej längre!I vanliga fall får jag myggbett som en enkrona,blinningbett som en femkrona osv.Nu-ingenting!Två myggbett totalt,och dom kliade bara under en kväll istället för flera dygn!Att jag har konstant blodsmak/järnsmak i munnen är kanske inte lika positivt-men va fasen,man kan ju inte få allt här i livet ;)

Jag har förresten lekt lite huslig den senaste tiden,gjort flädersaft och häromdan var vi ute och letade kantareller :) Att plocka pallar jag dock inte i nuläget :/ 

En sak jag funderat på är-hur gör ni andra om ni solar?Solar ni ryggen alls eller låter ni bli?Vad täcker ni operationssåret med?Jag satte på ett förband igår för att kunna ligga på mage ett tag,men det lossnade för att jag var så svettig.

Har fått några tejp/stripes som är typ 1 cm breda från Vårdcentralen som jag skulle täcka såret med,men det känns lite lite?Jag är lite rädd att solen bränner igenom.Dessutom täcker ju inte det såren efter slangarna...

Japp,jag är fullständigt medveten om att det här är ett I-landsproblem men om ni har några tips tar jag tacksamt emot :)                

 Idag har det gått 1 mån efter den senaste operationen.Dom senaste dagarna har jag haft mer energi än innan,känt mej mer som mej själv igen även om orken fortfarande kan ta slut på nolltid.

När jag häromdan pratade med läkaren som gjorde den senaste operationen frågade jag om promenaderna-om jag verkligen inte ska gå mer än 20 min/dag +upptrappning med några min/gång.Han lät väldigt förvånad över det och sa att jag ska röra mej,och göra,så mycket jag orkar.Ännu än gång är det väldigt olika direktiv från olika personer-HUR ska man veta vem man ska lyssna på???!!!

Det har snart gått 2 mån sen steloperationen,och jag har väldigt svårt att sova vilket jag tror beror på att jag är understimulerad.Innan op simmade jag 30 min flera ggr i veckan,och gick promenader nästan varje dag.Så idag provade jag att gå längre än jag gjort sen innan op,och det verkar vara ok!Jag var ordentligt trött när jag kom hem,men det funkade att vila och sen var jag ok igen-ingen smärta!Jag tänker inte göra det varje dag,men det är skönt att veta att jag kan,att det går framåt och att jag är på väg åt rätt håll :)

Både igår och idag har vi äntligen haft sol och värme,jag längtar efter att bada!Måste fråga om det när jag ska till sjukan i veckan.Jag undrar hur det känns att simma efter op?

Har för mej att jag inte får simma än på ett tag men det skulle vara skönt att ta ett svalkande bad :)

Och jaaa,jag kanske skulle få bada i slutet av sommaren men eftersom jag verkar ha ett otroligt bra läkkött måste jag ju iaf fråga när jag ändå är där...

Bilden ovan är tagen vid stugan som jag haft hand om de senaste åren.Så många underbara minnen därifrån som jag tagit med mej.Jag har inte kunnat med att åka ut och se hur det ser ut nu,när allt är rivet och borta.Som om det inte har hänt om jag inte sett det med egna ögon.

Alla kräftskivor,midsommarafton,nyårsfirande,luciatåg(p

å en kräftskiva iofs:)),min ett-år-innan-30-årsfest.Alla bastukvällar,båtturer för att fiska,spontana grillkvällar,eldtunnan som man kunde sitta å titta på i timmar medan glöden falnar och ölen tar slut.Allt släpande nedför och uppför backen när man skulle ut.Vattenkrig.Huggormen som inte gav sej,eller den feta snoken.Vedhuggning.Trädgårdslandet som fick sej en omgång.Rabatten som alltid blommade helt fantastiskt fast det enda jag nånsin gjorde var att dra bort gamla döda växter.Gräsklippningen som tog en timme och alltid avslutades med bad för det var tungt att klippa i lutningen.Inoljning av utemöblerna som ingen gjort på evigheter.Jordkällaren som inte längre gick att öppna dörren till.Det döda plommonträdet.Eldstaden uppe på kullen som hade fantastisk utsikt över sjön.Pappa som räknade vagnar på godstågen som körde förbi.Smultronen på baksidan,mot tågspåret.Märri som hittade kantareller.Systersonen på filt som vägrade nudda gräsmattan med någon kroppsdel.

När jag börjar tänka på det var det alltid sol och bad och glatt därute.Men var jag alltid glad?Nää,jag svor när vi släpade ner packningen och luften stod stilla och 10 myggor attackerade samtidigt.När vi var tvungna att släpa hem packningen i spöregn kändes uppförsbacken oändlig.Jag var rädd för ormarna,framförallt när dom var i vattnet.Det blev ännu mer att släpa med när pumpen till dricksvattnet slutade funka,och den inte skulle lagas pga rivningen.Och med alkohol kommer onekligen en del tjafs som man nog hade sluppit annars,även om det var trevligt för det mesta var jag inte överlycklig åt att hela dagen efter gick åt till någons bakfylla.När grästrimmern slutade funka var det ett himla projekt att röja stigen så man kunde gå och se var man gick.Tömma dasset var inte det roligaste jag gjort heller.Det där nyåret som skulle firas därute fick ställas in-efter 14 timmars eldande hade vi fortfarande iskallt med frost på insidan av fönstrena.

Blinningarna som attackerade när man klippte gräset,eller getingbona i förråden-inget bra ställe att få en allergisk reaktion när man måste gå 1 km genom skogen för att komma till bilen.

Huvet vet,även om hjärtat inte vill förstå,att det är borta och aldrig kommer tillbaka.Jag kommer aldrig nånsin glömma tiden där-och jag väljer att hellre minnas dom bra sakerna.Dom mindre bra har tagit ett bra tag att fundera ut nu.

Jag vet inte riktigt vart jag vill komma med det här inlägget,kanske är det bara svammel.

Men den senaste tiden har det varit väldigt lätt att tänka att det var bättre förr,att allt var så himla bra,att solen alltid sken,att jag alltid var gladare än jag är nu.Visst,livet var enklare förut-men kommer inte den insikten med tiden oavsett om man blir sjuk eller inte?Och om det inte hade blivit såhär-hade jag då fortsatt ställa upp för människor jag egentligen inte ville finnas där för?Som inte gav något tillbaka,som man bara existerade för när DOM behövde en?Följa med på fester som jag egentligen inte var så sugen på?

Jag är glad att jag inte festar så mycket längre(i nuläget inte alls)för min del kostar det mer än det smakar dom flesta ggr.Jag är glad att jag har slutat röka.Jag är glad att jag tänker mer på vad jag äter,även om jag har långt kvar till att göra dom bästa valen för att min kropp ska orka så bra som den kan.Jag är glad att jag uppskattar motion och träning som jag inte uppskattat det på flera år-även om jag inte kan träna nu så har jag det som mål att komma dit.

Idag är en bra dag.Idag är en dag när jag tror på framtiden-när jag tror att det kommer komma något väldigt bra ur det här.En dag när jag tror att jag fixar det-jag kommer ta mej tillbaka och jag kommer kunna jobba igen,även om det inte blir med det jag jobbar med nu.En dag när det känns spännande att snart lägga sej och med hjälp av plattan leta upp vad det finns för utbildningar,eller om det till och med finns något jobb jag kan vara intresserad av.En dag när det finns gott hopp om att jag om några månader kommer kunna börja träna på gymmet.Tänk att köra ett spinningpass ;)

En dag när den där Karibienkryssen kanske faktiskt kommer bli av det här årtiondet....