Det har varit ganska tungt här dom senaste dagarna.

Jag vet inte riktigt hur jag ska förklara det här-smärtan går att förklara för familj och vänner-vad man kan göra rent fysiskt eller vad man inte kan göra.

Men hur förklarar man hur jävla värdelös man känner sej?När man är så trött på att planera eller spekulera att man spyr på skiten?

Hur förklarar man hur jävla ledsen man är över att det inte är som innan-att man inte kan göra vad man vill längre?Att man inte kan leka hur man vill med sina syskonbarn?Att man inte längre klarar att gå i skogen och leta svamp?När att plocka ur diskmaskinen har blivit ett projekt som kräver vila efteråt för att man får ont,eller det där att starta en maskin med tvätt inte är så himla smart för man kan inte lyfta ut den sen...

Jag vet att jag ältat det där med att jag inte kan gå tillbaka till mitt jobb med en del av mina vänner ganska mycket-och ändå känns det som att jag inte får det ur mej tillräckligt.

För vad ska jag göra nu?Vem är jag nu?

Jag lägger,och har lagt,så mycket värdering i mitt jobb-att jag pluggat till något jag ville göra och tjänade ganska bra.Vad ska man göra när det blir helt tomt när man funderar på vad man ska hitta på istället?När man inte kommer på EN ENDA sak man hellre skulle göra.Och ja,kommer väl tjäna hälften av vad jag tjänar nu.Och joo-jag funderade en hel del på jobbet.Men det är en enorm skillnad på att välja själv när man vill sluta eller att tvingas sluta.

Det har varit en tuff tid på hemmafronten oxå.På nåt sätt är det ju helt naturligt att man ifrågasätter de relationer man har under en tuff period-det vore väl konstigt annars?!Man märker ju ganska tydligt vilka som finns nära och inte.

Men det sliter oxå så ini helvete när man tvivlar på allt som tidigare varit tryggt.

När man inte kan låta bli att undra hur länge den stackars underbara fina som man delar sitt liv med står ut-för vem står ut med nån som inte längre kan hjälpa till med ett skit?

Som gråter som en tok över allt som är och inte är.Över allt som kunde bli som inte verkar bli.Som för stunden inte orkar eller kan se framåt?

Som blir mer och mer knäckt av smärtan varje dag-men oxå av alla fajter man måste ta-är det inte Fk så är det sjukhuset,Apoteket som inte fixat medicinen man beställt,eller jobbet som inte hittar dom papper man behöver,eller försäkringsbolaget...eller...eller...eller...Tidig
are har jag känt mer gnista-det SKA bli bra.Men jag blir alltmer benägen att ligga kvar i sängen och tycka att det inte spelar nån roll längre att gå upp.

Ny skiktröntgen är beställd för att se om någon skruv hamnat fel pga infektionen.Jag frågade om jag inte borde ha mer ont då,och det borde jag-så förhoppningsvis är det lugnt.

Alla blodvärden ser bra ut,till och med väldigt bra så levern verkar palla 3 månader med antibiotika.

Nu är det bara 4 provtagningar kvar tills jag ska på återbesöket.

Smärtan är värre och dom två senaste veckorna har jag fått öka dosen smärtlindring.

Höger sida bråkar lite fortfarande,efter jag varit hos sjukgymnasten idag började det pirra på högersidan igen,från operationsområdet och ner i skinkan.Hoppas att det inte kommer fortsätta ner i lår och underben för då blir det ny op.Överhuvudtaget är jag lite sned-jag belastar inte högersidan lika mycket som vänster.Om jag tex ska torka fötterna efter jag duschat når jag till tårna på högerfoten men inte på vänsterfoten.Jag är rädd för att belasta och vrida och vi kom inte riktigt fram till om det beror på att jag har ont,eller om jag är RÄDD för att ha ont.

Jag har fegat med sjukgympan pga ökad smärta senaste tiden men jag ska köra varannan dag,och det är ok om jag har lite ont efteråt.Sååå,dags att gaska upp sej nu!

Tänk att det är så himla lätt att anklaga sej själv för allting.Varför?Det är ju inte så att jag har valt det här...

Sååå,äntligen har jag fått lite svar från sjukan.

Läkarintyget som skickades häromdagen stämde ju inte riktigt-tänk vad ett "Ja" eller "Nej"i en ruta kan göra stor skillnad på vad som händer...Förhoppningsvis får jag kontakt med min ordinarie läkare nästa v,det finns ett å annat frågetecken kvar efter den här v kan man väl säga...

Har haft kontakt med chefen på avdelningen och nu ska det mesta vara löst.Hon var sympatisk och det är ju alltid lättare att prata då :) Har dock inte fått en godtagbar förklaring till VARFÖR men jag orkar inte vara arg längre.

Igår pratade jag med både Fk och facket-känns lite lättare att andas när man rett ut en del frågetecken.Överklagan hänger fortfarande över mej som ett litet lokalt grått moln men jag gör vad jag kan,sen är det ju inte mer att göra.Facket gav en del svar som jag inte riktigt räknat med,men det var till min fördel så det var ju trevligt :)

Snart ska jag iväg på lunch med några kompisar.Det är en bit att köra så jag får åka in tidigare å lägga mej på soffan hos en av dom ett tag innan vi ska äta.

Hoppas ni får en trevlig helg!

...som skulle förlängas.Som vi diskuterade i slutet av juli och dom då sa att dom skulle skriva.Det där läkarintyget som jag ringde och påminde om en extra gång i måndags...Det där läkarintyget som jag ringde igår igen för att påminna om...Det är inte skrivet.

Tydligen räcker det inte att påminna om det 3 ggr under två veckor innan det går ut.

Jag är skapligt förbannad kan man väl säga.Och undrar lite vad Fk ska hitta på nu?Jag är så fruktansvärt trött på att inte bara kunna fokusera på att bli bra-det är så många andra saker som kräver uppmärksamhet.Jag är så evigt tacksam att jag inte har en psykisk sjukdom(-även om det här oxå såklart påverkar den psykiska hälsan).

Rehaben går inget vidare.Jag har verkligen inga muskler kvar känns det som!Har promenerat och simmat under v så jag har inte latat mej,men blev rädd för rehaben eftersom jag fick ont av det.Känns det inte bättre om några dagar får jag väl ringa sjukgymnasten och fråga om jag verkligen ska köra med vikter.

Igår var det dags för kärftskiva-vi bokade in den när tjejjerna var å hälsade på mej på sjukhuset så jag har sett fram emot den ett tag nu :)

Det är ta mej fan underbart att hänga med dom där tjejjerna!Alltid massa prat och skratt.Det är inga konstigheter för dom att jag lägger mej på soffan direkt efter maten och sen ligger där resten av kvällen-dom tar med sej sitt vin och sätter sej hos mej.

Det är inte heller några konstigheter att jag inte dricker någon alkohol.Med dom känner jag att jag fortfarande är mej själv,att den gamla jag finns kvar nånstans därinne även om det sitter djupt ibland.

Med dom känner jag inte nån pinsam tystnad,eller förväntningar på mej att jag måste prata massa och underhålla.Det är så jäkla skönt!

Njae,det går inte så himla bra nu...

Jag var hos sjukgymnasten i måndags och fick nu fortsätta med samma övningar,men med mera vikt=ont igen.Känns som en svullnad i ryggen direkt.Jag har ont dagligen nu och det stör mej för jag tänkte att det skulle bli mindre smärta med tiden.

Jag har inte energin längre,jag orkar snart inte kämpa.Imorgon är sista dagen att överklaga Fk´s beslut,men jag får inte tag i min läkare.I måndags ringde jag därför sjukhuset för att få tag i nån annan som kunde hjälpa mej med överklagandet-men det är fortfarande ingen som har hört av sej.Brevet måste ju skickas idag!

Det här suger så himla mycket energi-jag önskar dom kunde ha min kropp för en dag och se hur det är att tappa balansen hundra ggr,att få ont för man gjorde en rörelse fel,att inte nå ner till sina fötter när man ska klä på sej,att käka antibiotikan som har såna biverkningar att jag blöder varje dag eftersom det kliar så mycket,eller tappar huden.Provtganingen varje vecka trots att man är livrädd för nålen.Men framförallt kan dom få prova på den här tröttheten som blir av att ha sövts ner två ggr på 3 veckor(kommer orken nånsin komma tillbaka?),pirrningarna i benen-och det ständiga grubblandet på hur det ska gå.Inte bara med jobb,utan den frågan man är sjukt trött på att ställa sej själv:

Kommer jag nånsin bli bra?

Har vart lite tungt här den senaste tiden.

Jag började fundera på det där med att jag har sökt nytt jobb,och började därför fundera på saker som "vem skulle anställa någon som har varit sjukskriven över ett år när det finns arbetslösa som är friska och kan börja jobba direkt?","Vad ska jag säga om jag kommer på interjuv och dom frågar när jag kan börja jobba?"eller "vad har jag att komma med på arbetsmarknaden idag?"Jag har iofs jobbat hela tiden sedan innan jag tog studenten,men ändå.

Sen blir jag,milt uttryckt,ganska ledsen när jag får höra att två personer på jobbet fått tjänst inne på kontoret,trots att jag ett antal ggr påpekat att dom ska höra av sej om det dyker upp något där eftersom jag inte kommer kunna köra tågen mer,och jag kommer inte heller kunna jobba ombord på tågen.

Skakningar och tunga lyft är inte längre en fungerande arbetsmiljö för mej.

Såklart är jag också orolig för hur det kommer bli framöver,jag är inställd på att jag inte kommer få någon annan tjänst på mitt jobb(även om jag fortfarande hoppas).Har ingen aning om hur det funkar med a-kassa eller nånting nu för tiden,men enligt löpsedlarna så verkar det ju sådär.

Sååå,min lösning har varit att om jag inte hittar ett jobb under hösten får jag väl börja plugga till våren.

Skitbra ju!Det är bara det att jag kommer inte på NÅNTING som jag vill plugga?!

Några tips på hur man knäcker den nöten???

Jag vill inte ha ett alltigenom gnälligt inlägg så vi avslutar med lite bättre saker.Jag har hämtat ut den sista antibiotikan,bara en månad kvar med det nu förhoppningsvis!

Sjukgympaövningarna som jag fick på Us senast funkar över förväntan,det känns redan skillnad att jag inte blir lika trött i ryggen när jag sitter osv.Underbart

Sen kan man ju inte klaga när man hittills den här v har träffat syrran med gulliga barn och badat med dom,dagen efter det sniffat söt liten bebis och idag hängt med en kompis och hennes unge som har charmat till sej mer och mer för varje gång man ses :)

Idag hade jag återbesök hos sjukgymnasten på Us-hon är så himla bra!Önskar jag fick träffa henne fler gånger,hon förklarar bra och förstår hur man tänker och känner.

Jag har fått känselbortfall/pirrningar/smärta i högerbenet några ggr även efter andra op,vilket bekymrat dom tidigare.Dom har misstänkt att det är en nerv som bråkar,men idag gjorde hon olika tester för att se hur nerverna reagerade-och allt var bra!

Att benet bråkar beror antagligen på att jag är så svag i ryggen att det blir en vätskeansamling i musklerna/muskeln som gör att nerven kläms.

Skönt att dom tester hon gjorde var bra iaf,då kommer det förhoppningsvis rätta till sej med träning.

Big no no är fortfarande (nästan 3 mån efter steloperationen)att böja sej extremt framåt,att vrida,att bära tungt.Med andra ord slipper jag dammsugningen och gräsklippningen ett tag till ;) :P

Av dom saker jag frågade om får jag inte heller:köra spinning,köra crosstrainer eller simma bröstsim med huvudet för mycket vinklat uppåt(blir fel vinkel i ryggen då).Får inte heller hoppa eller springa.

Det jag (bland annat)får göra är:köra bil,simma ryggsim,cykla,promenera-allt som inte gör ont.

Jag ska däremot vara försiktig och vara uppmärksam på om jag provar något nytt hur/om det blir smärta efter några timmar.

Har kört ryggsim några ggr den senaste tiden,förra v funkade det bra men imorse fick jag ont efter det.Och då är det ganska ordentligt ont.

Smärtan idag kan oxå bero på en duns igår-skulle sätta mej ner på en låg bänk och benmusklerna klarade inte att sänka mej ner,så det blev en ordentlig duns där :(

Jag har fått ett träningsprogram som jag köra varannan dag.Sjukgymnasten har jobbat med det här i 15 år,och det märks.Hon gav mej helt andra övningar än sjukgymnasten här i byn gett mej-och jag skulle så gärna fortsätta gå till henne.Tyvärr funkar det inte så.Jag är inte alls lika säker på att sjukgymnasten här har samma kunskap om vad man ska göra nu.

Jaja,ska inte gnälla om det-får ge honom en chans.Igen

Vi åkte och köpte vikter idag iaf,och gummiband fick jag med från sjukan så nu är jag pepp på att komma igång.

Varannan dag i två v,sen varje dag i två v,sen 2 ggr om dan.Kommer vara helt slut...

Mitt läkarintyg går ut om ca 2v,så hon skulle be dr kontakta mej.Han skulle ju oxå hjälpa mej i diskussionen med Försäkringskassan...Är bara så less så jag vill inte ens ta den fajten med Fk,har inte energi för det-men vad ska man göra?

I sep ska jag på återbesök på både rygg- och infektionsavdelningen,gissar att det är då dom ska komma fram till om dom ska operera igen,för att ta ut skruvarna.

Idag har jag sökt nytt jobb.Jag har ingen aning om när eller om jag kan börja jobba igen,men man får ta dom chanser som dyker upp.Får jag chansen att träffa dom känns det som en seger,som att det finns en chans för mej iallafall.Jag vill inte hänga upp mej för mycket på det,men svårt att låta bli att hoppas.

Med den senaste tidens smärta känns det ganska segt nu men det kan ju oxå bero på att jag trappat ner till nästan ingenting på smärtlindringen.

Nu dags att varva ner,imorrn har jag fixat överaskning till världens bästa sambo som tar hand om mej hela tiden och fixar allt praktiskt,och orkar lyssna på alla mina funderingar om hur det ska gå.Och tröstar när det känns som sämst.

Fy fan vad han är bra!

Imorgon ska vi på bröllop.

Då är det ett år sen(tror jag?!) en sprudlande glad och fantastiskt söt tjej berättade att dom skulle gifta sej den här sommaren,den här helgen.

Jag har längtat mycket till den här dagen,det ska bli så himla kul att få vara med på deras stora dag :) Jag har inte varit på bröllop på 10 år och jag är så himla nyfiken på hur dagen blir ;)

Jag tror det blir heeeeeelt fantastiskt.Såhär mycket har jag inte sett fram emot något på länge,jag är så himla glad för deras skull <3

Jag har funderat en del på hur jag ska lägga upp dagen för att kunna vara med så länge som möjligt-såhär ser planeringen ut:

-promenad

-vila

-frukost

-vila

-dusch

-vila

-göra sej iordning

-vila

-bilåkande 

-vila hos kompis

-bröllop

-vila hos kompis under tiden brudparet fotas

SEN DÅ?!?!Hur gör jag sen???Jag har ingen aning om vad det är för stolar,jag har ingen aning om hur stor möjlighet man har att resa sej upp,eller till och med gå en sväng för få igång ryggen?

Jag skulle så gärna vilja kunna vara med några timmar under middagen iallafall,och det gör lite ont i mitt hjärta att jag inte är på plats med tjejerna redan nu.Men jag vågar inte chansa på att sova i en säng som gör ryggen värre,eller att sitta å tjöta hela kvällen idag och inte kunna vara med imorrn.

Jag önskar att jag oxå kunde ta en skål imorrn,och om inte-att jag kunde köra bil så sambon kunde skåla.Men vi har pratat om det och bestämt att han ska köra hem oxå eftersom vi inte vet dels min dagsform på ryggen,men oxå den där tröttheten som kommer som ett slag i ansiktet-finns inte en chans att köra bil då.

Ska inte grubbla på det här mer nu ikväll,det löser sej säkert.

Huvudsaken är att jag kan vara med en stund iallafall.

Åååååååååh vad roligt det ska bli att vara med :)

Det här är en sån grej jag inte skulle missa för något-kosta hur jävla mycket smärta det vill.

Jag SKA vara med!

...skrev jag att det brukar bli bakslag när det går bra?Samma sak den här gången.

Jag har dom 2senaste dagarna legat på samma smärta som innan op.Det är som innan op,jag kan säga nästan på sekunden när det "skiter sej".Inget utom att lägga sej ner hjälper.

Jag har suttit mer än innan,åkt mer bil,och simmat.Simningen har jag inte känt nån smärta av,bilåkande och sittande däremot känns direkt.Idag tex när vi luncha ställde jag mej upp och stod en stund tre ggr under den timmen vi var där,men fick ont ändå.

Under bilresan hem fick jag fälla sätet så mycket att jag nästan låg ner,men det hjälper inte-jag måste kunna ligga ner för att ryggen ska få vila.

Jag hoppas att det här är tillfälligt men jag börjar bli nervös ändå.