Inlägg publicerade under kategorin Efter steloperationen

Av L - 18 november 2014 21:31

Nedräkningen pågår för fullt här-snaaaaaart är det dags för sol och bad.Häromdagen hittade jag en tejp som ska kunna sitta på i flera dagar,och ska klara vatten-perfekt!

Det första året efter op måste man täcka ärret för huden är så känslig där.

Jag är fortfarande inte lika glad för resan "som jag borde"-jag oroar mej väldigt mycket för hur flygresan kommer gå,men också hur det kommer vara där.

Nu när jag är ensam hemma på dagarna tänker man ju inte på hur mycket jag faktiskt vilar,och jag är lite rädd för hur mycket jag kommer orka/klara när vi är där.

Oavsett så blir det nog bra med miljöombyte ett tag,och komma hemifrån lite grann.Det blev ju inte direkt nån semester i somras när jag var nyopererad.

 

Ryggen fortsätter bråka.Krampar ihop varje gång jag är ute och går,och det räcker med väldigt korta sträckor innan det sätter igång.Så vi backar på sjukgymnastiken.Igen

Spinning är bara att glömma,och drömmen jag hade om att ha Halvvättern som mål för träningen,jaaa-den kanske får justeras för att passa mej i nuläget.

Det är svårt att inte se det som ett nederlag att det gick så bra och nu är så mycket sämre.

Läkaren sa att det skulle ta 3-6 mån efter op innan man visste om den hjälpt eller inte.Just nu känns det ju verkligen inte så,men jag ska inte ge upp än.

 

Jag hittade en distansutbildning på 1,5 år som verkade bra.Sista anmälningsdag var redan passerad,men jag skickade in ett mail iallafall för att se om det fanns några platser kvar.

Det var 35 platser...och...900 sökande!!!Så,näää-det blir inget med det heller.

Jag trodde Försäkringskassan skulle höra av sej och påbörja någon utredning,men det kanske är för tidigt än?(Det kanske måste gå ett halvår efter op?)

 

Den här ovissheten tar så himla mycket energi.Kommer jag kunna jobba igen?Med vad?När då?Hur mycket?Ska jag chansa på att plugga och hoppas att jag sen kan jobba?Tänk om ryggen inte pallar sen när man är klar?

 

Jag är tacksam för både min sambo och min sjukgymnast som ser till att jag håller mej på jorden när jag vill flyga iväg.Som får mej att inse att jag har en lång väg tillbaka,och att jag inte ska vara så hård mot mej själv.Men att jag ändå kommit en bit på vägen.Det är ju inte så att det är helt hopplöst,även om det känns så ibland.

 

Saker som tåls att nöta in i mitt huvud just nu är "det här är inte MITT fel.JAG har inte GJORT något fel för att det skulle bli såhär,det här är inget jag har VALT".

Det är inte så att jag kan välja att spela,pausa eller stoppa när jag vill-det gör min kropp åt mej oavsett vad jag vill eller inte.

 

 

Av L - 14 november 2014 07:14

Äntligen har svaret från Infektionsavdelningen kommit-sista blodprovet ser bra ut och allt är ok :)

Helt sjukt att det gått ett halvår sen jag fick infektionen.När jag blev sämre för några v sen började jag fundera på om infektionen var tillbaka,i dom mörkaste stunderna låg jag redan på operationsbordet och dom tog ut skruvarna igen.Därför är det jäkligt gött nu att bara fokusera på rehab och vila :)  

 

Den här veckan har varit bra,så himla skönt att smärta/svullnad har minskat.Rehaben funkade men nu är det en veckas vila från det och jag är ordinerad kortare promenader än vad jag vill.

Hoppas det hjälper för jag saknar mina långa promenader.

 

Har träffat flera kompisar den senaste tiden,betyder så himla mycket med sällskap!

Ibland,eller ganska ofta faktiskt,känns det som att jag bara pratar om ryggen,klart man måste få prata om hur man har det-och det är ju en väldigt stor del av mitt liv nu.Men fan,ibland vill jag bara glömma allt om den där jäkla ryggen och leva lite!

Av L - 10 november 2014 15:37

Andas ut lite grann nu.

Det verkar som smärtan den senaste tiden var en överansträngning.Idag är första dagen som det inte känns svullet inne i ryggen längre(vet inte hur jag ska förklara känslan)och jag har inte längre lika ont.Det är så himla lätt att köra på när allt känns bra,och man nästan tror att man är som förut.Det var jäkligt gött att vara så nära ett liv utan smärta!

Jag ställde in flera saker som var bokade förra v och har inte kört sjukgymnastik/rehab på nästan 2 v nu,det verkar som det hjälper att vila sej i form ibland ;)

 

Idag var det dags att testa på rehab igen,och jag fick ont efter men inte i närheten av den smärtan som var för 2 v sen.Idag kändes det nästan som jag bromsade min sjukgymnast mer än han bromsade mej,haha.Ibland har jag varit lite lessen över att jag inte fick träffa sjukgymnasten på sjukhuset fler ggr,för hon hade sån himla koll.Men jag är himla nöjd med den jag har här hemma,han har bra variation på övningar och är väldigt lyhörd för om jag får ont eller om ryggen provoceras av vissa övningar.Han är glad för min skull att jag kunnat komma igång mer än innan op oxå,och det uppskattar jag.Vi körde inte jättemånga övningar idag,börjar lite försiktigt och ser hur kroppen reagerar.På ons ska jag dit igen om jag inte blivit sämre igen.

 

En sak jag inte trodde jag skulle eller kunde göra nu var knäböj + skivstång med 10kg som jag höll med raka armar ovanför huvet-gissar på lite extra träningsvärk imorrn?!(Det ska hjälpa så man inte fuskar med ryggen-böjer man ryggen "fel" under övningen åker armarna framåt eller bakåt,och om armarna sticker blir det fel i ryggen-spänna bålen och rak rygg is the shit).

 

Imorrn blir det kalas här.Så,jag har bakat citronkladdkaka(bland det godaste jag nånsin ätit),kolalakritssnittar och chokladbollar.Den dära citronkladdkakan gjordes laktos- och glutenfri,och jag vete faen men jag tror inte alls den blev lika bra :(

Jag vet inte om det är smöret eller mjölet som ställer till det,men nåt är det som inte blir riktigt lika bra som annars.Jaja,det får nog duga ändå.

 

 

Av L - 5 november 2014 10:10

Fy f-n.

Borde vara överlycklig över att jag fått godkänt av Fk att åka på semester-men istället har jag spenderat mer än halva natten med att grubbla på om vi ens kommer komma iväg,och om vi gör det-vad kommer jag kunna göra?Det kommer inte bli en sån semester jag tänkt mej eller drömt om om den här smärtan sitter i.

 

Har precis pratat med sjukgymnasten,på måndag ska jag dit igen.Vi tar en himla massa steg tillbaka i träningen och hoppas det kommer funka.

Har fått tillbaka kramperna i ryggen nu,och höfterna gör ont(kul att jag sa till sambon häromdan att jag aldrig har ont i höfterna...).Usch och fy och blä.Jag vill bara bli bra nu.

Av L - 30 oktober 2014 12:19

Det går inte så himla bra nu.

Det har snart gått en v sen jag blev betydligt mycket sämre än jag varit på flera veckor,eller månader-man tappar lätt tidsuppfattningen när man har varit dålig såhär länge.

 

Sjukgymnasten satte stopp för fortsatt rehab idag,avbokade nästa besök och vi bestämde att jag ringer dagen innan nästkommande besök och avbokar om jag fortfarande inte är bättre.

Om det inte är bättre då tyckte han även att jag skulle ringa Us.

 

Jag har sen i måndags känt mej otroligt trött i hela kroppen,saker som inte brukar vara jobbiga gör mej helt slut,svettig och anfådd.

Smärtan har varit konstant sedan i fredags och vila verkar inte hjälpa.Jag vill inte ta smärtstillande eftersom det är febernedsättande och jag vill ha koll på om det blir feber.Idag såg jag att jag har en bula nedtill runt ärret,blir livrädd direkt och tänker att infektionen är tillbaka-men det kan ju vara så att jag bara blivit lite tjock :P

Det skrämmer mej att sjukgymnasten (och hans kollega)ser bekymrade ut.Samtidigt vet jag med mej att jag lätt skrämmer upp mej själv eftersom jag absolut inte vill hamna i samma situation igen(infektion med ny operation).

 

 

 

Av L - 27 oktober 2014 19:35

Har lugnat mej lite sen senaste inlägget :)

 

Har nu haft så ont sen i fredags så jag har fått låta bli en del saker,och vilat mer än vanligt.Jag fick ont under sjukgympan i fredags när vi kastade medicinboll så får väl skippa det ett tag till...

Gött då att jag hade kvällen uppbokad med barnvaktning och lördagen spenderades i Linköping för att bland annat pärla för Ung cancer.

 

I fredags ringde läkaren som opererade mej första gången,det var dags att få svar på lite frågor,som tex vad jag kan tänkas jobba med.Eller snarare:vad jag INTE ska jobba med.Han tror att F-kassan kommer göra en utredning på vad jag kan jobba med,men skrev ändå med i läkarintyget att jag inte klarar tunga lyft eller statiskt jobb-att jag behöver växla position(sittande/stående).

 

En annan fråga jag hade var om intyg på steloperationen när man ska ut och resa och gå igenom metalldetektor,något sådant skriver dom tydligen inte ut längre för "vem som helst kan förfalska ett papper".Såå,det blir att visa upp ärret och hoppas dom godkänner det ;)

Jag är fortsatt sjukskriven en bit in i januari och sen är planen att jag ska börja arbetsträna.

 

Jag vet inte om jag gör rätt men jag försöker göra saker trots smärtan nu.Kanske är det dags att dra i bromsen igen,får se vad sjukgymnasten säger imorrn.Smärtan nu är sådan som var innan jag blev liggande läääänge,så jag skriver inte mer nu utan får väl lägga mej och vila istället.

 

 

Av L - 23 oktober 2014 18:30

Skrik.Gråt.Slita sitt hår.Börja röka igen.Ut å rensa skallen några timmar.Supa ner sej.Tröstäta

 

Jag vet inte hur många gånger jag ska reagera som jag gör på det här-det är ju inte direkt nån nyhet för mej (eller nån annan)att jag inte kommer tillbaka till mitt jobb.

Ändå innebär varje besök på jobbet några återkommande punkter:

 

*Jag vill köra.Jag vill axa upp till 160 km/h med kilometerlång utsikt.Jag vill ha "mitt kontor" så jag ser naturens skiftningar,jag vill ha friheten att jobba utan att någon lägger sej i så länge man sköter sej.

*Jag påminns om att jag har underbara kollegor(och blir lessen för att jag inte kommer tillhöra den gemenskapen igen).

*Minst två kollegor konstaterar att jag verkar "ganska ok ändå,eller mycket gladare än jag trodde".

Eh?Vad skulle jag göra?Gråta och skrika där?

*Jag påminns om att jag inte kommer få någon annan tjänst på mitt nuvarande företag.

*Dom frågar för hundrade gången om jag inte kommer köra igen,jag svarar "nej,det kommer jag inte"för hundrade gången.

*Jag får en himla massa ångest och panik över vad jag ska göra istället,går hem och googlar både jobb och utbildningar och får ännu mer panik för att jag inte kommer på nåt jag vill göra.

*Jag sätter på deppig musik och tycker synd om mej själv och gråter.

 

Det känns som jag är på väg mot ett stup.För varje möte med jobbet,eller för varje gång läkarintyget går ut kommer jag ett steg närmare det där stupet.Det där tillfället när jag kommer knuffas ut i ovissheten ("falla fritt" eller "prova mina vingar"hade jag kallat det om jag hade orkat tänka positivt).Orden fastnar i halsen,tårarna bränner bakom ögonen.

 

Jag vill faktiskt inte alls vara mej just nu.



Spar plats åt nåt annat,

och låt det vara tomt

för när man ser att det blöder

det är först då det gör ont.

Av L - 20 oktober 2014 21:38

Jahopp,bilskrället gick sönder så förra v lämnades den in för att fixas-nu låter det inte som att jag kör rally längre ;)

Idag kom jag äntligen iväg till tandhygienist(eller vad det nu heter?)-har dragit mej för det ganska länge...När dom skulle söva mej för första operationen sa jag att dom kanske kunde passa på att dra ut visdomständerna när jag ändå sov och ändå skulle få ordentligt smärtlindring efteråt.Narkossköterskan skrattade och sa att han nog inte fixade det...

Iallafall,jag hade inte hål som jag trodde-så himla skönt!Hon lyckades även skrapa bort missfärgningarna efter anitbiotikan(jag har sett typ 20 år äldre ut på tänderna efter antibiotikan).Så nu är jag himla glad och nöjd :D

 

Idag var första gången jag körde spinning.Var ganska nervös innan faktiskt.Hade såklart frågat sjukgymnasten om det var ok att testa,han sa att jag inte fick kötta för mycket,och att jag skulle försöka att inte vicka så mycket i sidled när jag stod upp.Inga problem sa jag-jag har kört en hel del innan och haft full kontroll på höfterna och hållit dom skapligt stilla och jobbat mer med benen.

Hehe.Det funkade inte likadant nu.Selektivt minne är ju fascinerande för i mitt huvud var jag ju inte sämre än dom sista 12 milen jag cykla innan det sket sej-i mitt huvud har simning,promenader och sjukgympa gjort att jag inte skulle ha det så tufft på ett spinningpass.

 

HAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHA.

 

Jag har ju varken kondis eller muskler kvar!Det är inte särskilt många v sen jag tappade känseln i högerbenet senast-jag är så sjukt optimistisk på min egen förmåga att det blir naivt...

Har nog aldrig svettats så mycket på ett pass heller,handduken jag hade med räckte inte :P

Ryggen då?Joo,det kändes som en tegelsten i storlek ungefär,det är väl nån svullnad som blir när jag anstränger mej.MEN-jag hade inte ont.Jag var livrädd för smärtan,men den kom inte.

Ok,när jag kom hem är det klart det kändes,jag kommer nog ha ont inatt när jag vänder mej-men jag behövde inte avbryta och jag kunde gå hem efteråt :)

Var ganska missnöjd när jag gick därifrån eftersom jag inte var så stark som jag trodde-men nu när det gått några timmar är jag väldigt nöjd med att det gick!Jag fick äntligen träna och svettas och koncentrera mej på något annat för en stund.

 

 

Gammal,men klok.  

Ovido - Quiz & Flashcards