Japp,så är det.

Blev många och långa sega timmar på sjukhuset igår.Som tur var fick jag en säng att ligga i iallafall-bilresan sliter ganska hårt på ryggen.

Ny provtagning,några timmars väntan på resultatet och sen ett litet snack med doktorn på Infektionsavdelningen.Efter det skulle den dära nålen tas ut som jag fått antibiotikan i-fy faaaaan!

När hon tog dom stygnen smärtade det så jag låg spänd som en båge!

Bild på nålen kommer längre ner,för er som är känsliga ska ni nog undvika att kolla dagens bilder.

Sen följde en viss förvirring om vem som skulle lägga om förbandet,kanske oxå hur,och även med vad.Tid tog det iallafall.

Sen var det ju faktiskt bara utskrivningen kvar.Till den hade jag oxå bett om att få med operationsberättelse/sjukhusberättelse men den skulle skickas hem istället-trots att jag bad om det redan förra veckan,och hade påmint om det några timmar innan jag kom in.

Några tveksamheter uppstod iom att läkaren inte hade fyllt i allt han skulle,och dessutom gått hem så då blev det ännu nån timmes väntan innan dom gav upp och sa att han skulle ringa mej idag och räta ut en del frågetecken.

Han måste varit förvirrad för han skrev ut antibiotika för 5 dgr fast jag ska ta det i 3v-därför har jag försökt få tag i honom idag eftersom midsommarhelgen kanske inte är nån höjdare att få nån hjälp på-men utan resultat.Mina tabletter räcker alltså till fredag,och eftersom jag bor i en liten håla skulle det inte heller förvåna mej om vi måste åka in till stan för att hämta ut tabletterna.Gaaaaaaaaaah

Jag var helt slut efter ett antal timmar på sjukhuset,och istället för att vara glad över att jag blev utskriven var jag bara irriterad och frustrerad över hur den där avdelningen ännu en gång inte gör vad dom ska/som dom säger/som man förväntar sej.Har skrivit ner mer än en a4 med förbättringsförslag till dom nu ;)

Idag har jag landat lite mer i att jag är HEMMA.På riktigt.Vilket jag iofs trodde förra gången också,men nu har jag bestämt mej för att jag inte tänker ha mer otur så jag är hemma.På riktigt.

Smärtan i ryggen har lugnat sej,men jag vilar oxå otroligt mycket.Har tänkt att jag borde skriva ner dag för dag vilka tabletter jag tar och hur det känns med smärtan,men det verkar svårt att komma ihåg ;) Om inte annat så trappar jag ju ner nu och det vore bra att hålla koll på om det blir sämre/värre utan det ena eller andra.

Nu ska jag inte sitta här längre utan återgå till vilandet.

Skickar med två bilder på nålen och en på hur det såg ut med slangarna i ryggen.Kan säga att jag inte saknar något av det! :D

Hade inte en aning om att den var så lååååååång!  

Längre än mitt armband...Tänk att den där suttit inne i min kropp :P (Jaja,i jämförelse med skruvar och stag är den ju liten och tunn,men ändå!)

Rening pågår....Vad jag inte förstår är att jag har ett 5:e sår oxå-samma stl som dom efter slangarna-men det är ju bara 4 slangar?

Fasen,jag måste hitta nåt sätt att se det positiva?!?!

Det var heeeeelt underbart att komma hem,att somna ihop m min sambo,att äta när och vad man vill osv.I fredags somnade jag när jag kom hem.En powernap ihop framför Tv:n,men jag sov liksom vidare.I 3 timmar.Sen grät jag för att det var så jobbigt att hålla sej vaken,och efter det sov jag i över 10 timmar till.Innan jag blev sjuk sov jag 5-6 timmar och mitt huvud vägrar förstå att jag behöver mer sömn!!!

Igår tog jag oxå en lur på dan trots alla timmar innan...Jag trodde jag mådde bättre än såhär :(

Utöver sömnen har jag mer ont i ryggen och jag blir mer och mer frustrerad över att jag inte vet VARFÖR jag får mer ont; Vilar jag för lite?(inte så troligt)Vilar jag för mycket?Beror det på sängen?Beror det på att jag sitter mer?Eller är det för att dom dragit ner på smärtlindringen?

Jag trodde jag skulle vara konstant överlycklig över att vara hemma,men istället känner jag mej mer och mer fången i min egen kropp.Det känns som att jag är mer besviken på vad jag inte kan göra,än glad över vad jag kan göra.Svårt att förstå mej själv här,efter första op kändes det så himla mycket bättre än nu och det bryter ner mej dag för dag.

Det måste komma bättre dagar,det måste finnas en ljusning.Om en vecka,en månad eller ett år är det säkert mycket bättre eller till och med bra...

Men om det inte blir så då....? 

Den fina nålen-gör fortfarande oooooooont.Imorrn hoppas jag på provsvaren från op så man vet vad som gjorde att infektionen uppstod.Hittills gissar dom på att det var min egen hud som följde med när dom skar upp mej första gången.Jag tänker mej att symptomen borde upptäckts tidigare i så fall men vad vet jag :)

Har hänt mycket här idag!

En sjukgymnast från Ryggkliniken kom hit och prata med mej lite idag.Det var så skönt att prata med henne för hon förstod mej och hur jag funkar.I korta drag ska jag inte göra NÅGON sjukgymnastik på 6v,detta pga infektionen jag har i kroppen och att musklerna och det blivit irriterade igen av operation nummer 2.Vila vila vila var hennes budskap,och att det var helt ok för mej att göra det(hon förstod väl att jag inte funkar så).Jag får promenera Max 20min/dag dom första dagarna,det ska sen trappas upp med några minuter i taget så jag kan gå ca 45-60min totalt på en dag om 1månad,men då uppdelat på tex 2tillfällen per dag.

Jag får inte lyfta eller vrida.Jag ska försöka vara med på så mycket i det sociala som möjligt då jag mår mycket bättre då.

Vid lunch kom fem kompisar och bjöd på lunch och trevligt sällskap.Blir helt lycklig av såna tillfällen när det känns lite som vanligt igen!Tyvärr kom personalen in och sa att jag måste åka upp till operationssalen för att sätta in CVK,så tjejerna fick roa sej själva.

Upp fort som fan dit och dom satte i nålen och sydde fast den på under 15min,imponerande!Läkaren var inte lika imponerande men det är en annan historia...

Nu har jag alltså en nål som sitter ungefär vid nyckelbenet och kan sitta där 6-8veckor.Anledningen är att det är så svårt att sätta nålar i mej så nu kan man köra all antibiotika där ;) Smidigt!Tyvärr måste dom ändå ta blodprover på andra ställen.

Jag har idag bett om förflyttning.Det är mest av praktiska skäl-jag är ju från Norrköping och infektionsavdelning finns där oxå.

Jag frågade varför jag ligger kvar här men det hade dom inte tänkt på.Skulle jag förflyttas har jag närmre till nästan alla som hälsar på mej.Jag trivs inte heller på avdelningen här även om en del är jättebra.

Det jag undrar mest och hela tiden är hur länge jag måste vara kvar.Får inget svar på det-annat än att det låter som att det blir längre och längre hela tiden.Någon trodde jag får hem imorrn,nån annan efter helgen och nån trodde jag blir kvar hela nästa v oxå.

Man kan ju fundera på vad det är för skit jag fått?!?!

Det ska ju finnas några bra saker varje dag,så även denna dag men jag vill eller kan inte se eller känna det.I mitt huvud nu är den här dan en skitdag-trots att inga större katastrofer inträffat.

Men det är kanske en definitionsfråga,idag fick jag veta att jag blir kvar minst över helgen,vilket kändes snopet men överkomligt till en början.Det ändrade sej när sambon var här och framförallt när han skulle åka hem.

DÅ kom reaktionen på den här skiten som jag måste gå igenom IGEN.Jag är för frisk för att vara här!Jag vill komma hem till min sambo,till min egen säng,till min egen mat och allt annat man saknar när man ligger på sjukhus.

Nån personal såg mej gråta och sen gjorde 4st sej ärenden in till mej för att kolla till mej.

Den här situationen är ju helt galen egentligen-och när smärtan släpper och kroppen bearbetat det värsta får huvet tid och ork att reagera på vad som hänt...

Älskade underbara sambo som åkte tillbaka för att lugna och trösta mej.

Den senaste timmen har ägnats åt att försöka få till en ny ingång för droppet då den som sattes igår redan bråkar.Efter lite bråk gick det-så nu kan jag sova gott...

Imorrn kanske en ny taktik testas men återkommer om det då.

Nu försöka sova trots huvud som grubblar och blåstuckna armar som värker.Meeeen-ryggen är bättre än jag trodde.Min sambo är oxå bättre än jag trodde <3

Såja,nu ska jag vara med i matchen igen.Det har varit en del tuffa dagar där jag mest varit arg och less över att göra ny op.

Dom där 4slangarna i ryggen+kateter gjorde livet krångligare då jag tex inte kunde vända mej om i sängen osv.Fy fan vad ont benen gjort!Dom tål inte ligga still så länge.

Igår kom så äntligen dagen när slangarna skulle tas ut-vilken frihetskänsla!!!  :)

Jag kunde plötsligt vända mej i sängen,stå,gå,gå på toa,duscha,byta till egna kläder osv.Underbart

Det verkar som att jag blir kvar här resten av veckan.Tydligen tar det 6-7 arbetsdagar att få svar på odlingarna från op och läkaren var osäker på om de jobbar helg så får väl se när vi får svar.

Det har varit en sjukgymnast här och pratat med mej men det enda jag mindes av det var att han tyckte jag skulle ta smärtstillande för att kunna ta en promenad,jag sa att jag redan låg på maxdos men han tyckte att man alltid kunde ta mer.Inte min melodi direkt.

Igår fick jag veta att det inte lär bli nåt badande för mej den här sommaren,synd för jag älskar att bada.

Det blir ju inte heller nåt drickande då jag ska gå på penicillin i 3mån.Saknar inte festandet men kunde ju vara gott med ett glas vin ibland.

Igår fick jag dubbla besök,så himla kul!Först kom några kompisar och sen mina föräldrar.Det lättar upp en himla massa med besök,det är ganska ensamt och tråkigt i övrigt.Kul att höra lite om livet utanför sjukhuset,och nu fick jag rapportering om möhippan jag missade i helgen.Mina föräldrar är bra gulliga som tar sej hit trots missade möten och annat,det betyder mycket!

Inatt kom det in en patient till så nu är det överbelagt på min avdelning.Har fortfarande eget rum så jag är nöjd :)

I eftermiddag ska jag få åka iväg på permis-ska äta varsomhelstutomhär med min sambo.

Over and out.

Efter mycket om och men och en himla massa väntan är operation nummer 2 gjord.

Den här gången gick dom in och sköljde igenom och tog 10 prover på bakterier.

Har inte hört något alls om hur op har gått men läkaren som opererade har jouren idag så han skulle komma hit.

När jag låg på uppvaket hade jag fruktansvärt ont i huden, dom har satt i 2 slangar som ska skölja i ryggen i 3 dygn nu och det kändes som dom  satt dit dom utan bedövning.

Jag låg och räknade sekunder tills jag kunde be om nytt smärtstillande eftersom det måste hinna verka.Tror jag fick ta 5 doser innan det började ge sej.

Det tog 2 timmar innan dom släppte iväg mej och då var jag arg?!

Min stackars sambo som hade kommit hit fick ta en hel del av frustrationen-jag var tex arg på alla j-a slangar som trassla ihop sej så man inte kan röra sej.Egentligen är det väl ilska/besvikelse/frustration över hela situationen.

Nu i efterhand kan man ju skratta åt eländet men då var det verkligen inte kul.

Har varit helt underbar personal som jobbat här inatt-önskar fler vore som dom! Det är så himla härligt när man kan tugga och skämta.

Fick ringa in dom nyss då det har läckt så det var både blod och vätska i sängen.

Sköterskan passade på att sticka mej då-och hon kunde! Äntligen!

Efter 3 dagars försök av andra gick det...

Benen börjar värka av allt stillaliggande nu och det är jobbigt för det är inte lite ont.Det som är bra är att jag kan ställa mej och stå upp en stund-så var det inte första dygnet efter första op.

Idag håller jag tummarna för sambo och halva familjen som ska cykla Halvvättern-önskar jag hade kunnat vara på plats och heja men får heja härifrån....

Jamen godmorgon! 

Igår var en låååååång dag.På morgonen sa personalen här att jag skulle opereras vid 9-10.

Jag hade  inte sovit så många timmar å var inte jättepigg när dom väckte mej vid 05 för kontroller.

Efter det var det ganska lugnt men jag kunde inte somna om.Vid 07 fick jag duscha och la mej igen sen.Då kunde jag minsann sova men då var det ett himla spring till mitt rum istället.Det var frågor, byte av armband och nåt mer, men sen kom dom oxå in genom första dörren (det är 2 eftersom jag ligger på infektionsavdelningen-man går in i första, tvättar och spritar händerna och sen genom andra.Det har oxå med luften att göra...) och sådär höll det på-första dörren öppnades var 10-15:e minut-inte så lätt att sova då.

Iallafall-springet hit upphörde vid 11 sen hörde jag ingenting förrän 13:30 när jag ringde hit personal och frågade om jag skulle ta min medicin som vanligt.Då trodde dom op skulle bli vid 17.

Vid 17 kom dom och sa att jag skulla göra ny dusch för det får inte gå mer än 6 timmar efter senaste duschen till op.Då trodde dom jag skulle opereras vid 19 eller kanske senare men det skulle bli av iallafall.Vid 18:30 kom dom in och sa att det inte blir någon operation den dan...

Idag kör vi samma visa igen-dom sa att jag har första operationstiden idag men den är om en kvart och jag har inte hört nåt än.Jag är lite lessen över den här helgen-missa en fest igår som jag verkligen hade velat vara på, idag är det möhippa och imorrn Halvvättern.

Men jag har det ganska ok ändå-jag tror det var lite bra att op inte blev av igår för idag känner jag mej lugnare och har hunnit acceptera det mer.

Igår smet jag iväg på permis förresten :)

Sambon kom hit med mat för det hade dom ingen på avdelningen (???).

Maten är jäkligt god när man varken ätit eller druckit på en dag! Sen stack vi iväg å hälsa på hos syrran.Där serverades ostbricka, melon, salami och must eller vad det heter (alkoholfri cider typ).

Grymt gott, och framförallt trevligt att komma iväg härifrån och skratta lite :D

Avslutar med en bild på min supersnygga duschstol ;)

Det jag inte fattar på det här stället är vart man ska ha schampo/duschcreme? Det finns ingen hylla, ingen hållare-ingenstans man kan ha det och som nyopererad kommer jag ju inte kunna ha det på golvet?

För er som läst gårdagens inlägg blev det alt 2-alltså öppna och skölja ur.

Efter det beskedet tyckte jag inte det var nåt annat att göra än att bryta ihop för det här var inte vad jag tänkt mej, inte vad jag vill.

Det är jobbigt att vara i en situation där man inte själv kan påverka.Framförallt är det frustrerande eftersom det gick så bra.Jag kunde röra mej och klara mej ganska bra-mycket bättre än jag trodde även om tex att åka bil var ett litet helvete.

Nu får jag på ett sätt börja om igen. Ny op-ny läkning av såret osv.

Jag är rädd för första tiden efter op eftersom jag mådde så dåligt då.Tröttheten kan jag ta, men det där att nästan svimma bara för att man ska på toa har jag inte saknat.

Om det fanns en garanti nu på att det blir bra efter det här skulle det kännas lättare,

men det gör det ju inte.

Här på avd har flera sköterskor försökt ta blod men det är visst svårt-även för dom som kommer in och säger att dom är bra på det...

Om jag tyckte det var jobbigt förut så är det ingenting mot vad jag tycker nu!

Jag fick frukost idag ;) skämt åsido-det är nog bra att få i sej lite näring.

Läkaren som gjorde förra op var här igår och pratade lite.Det är inte han som ska göra op idag vilket är synd för jag tycker han är så bra.Efter samtalet med honom gissar jag på att infektionen började när såret las om på Vårdcentralen-det baseras bara på antal dagar från att vi var där tills infektionen märktes. 

På ett sätt var det skönt att veta att infektionen inte blev under op iallafall-men det kanske inte spelar nån roll när, var och hur? Alla har nog gjort vad dom kan för att undvika det här.

Jag undrar hur det blir efter den här op-börja om från början helt? Det är ett ju ett lättare ingrepp eftersom det inte ska borras/hackas eller skruvas.Det borde göra att jag slipper problem med benet iallafall :)

Det här inlägget är nog en del upprepning men jag är så nervös nu så jag har inte så bra fokus.

Nu ska jag försöka vila lite till innan jag ska ta en sån där härlig dusch.