ÄNTLIGEN lyser solen lite åt mitt håll :)

Jag vet fasen inte hur jag ska skriva det här inlägget-det verkar svårt att få någon ordning i mitt huvud idag men jag ska försöka:

Idag var det alltså dags för återbesök på Us i Linköping,och ett möte med både en infektionsläkare och ryggläkaren som gjorde min första operation.

Dom frågade hur det gått med antibiotikan som jag ätit i mer än 3,5 mån.Jag svarade att det gått bra förutom en del biverkningar-jag nämnde att det kliat så mycket så att jag blödde dagligen under några veckor,att håret har blivit så stelt så det känns som man kan bryta av det och att tänderna blivit missfärgade.Det här tyckte dom var lite konstigt,så jag fick inget svar på om mina tänder kommer få tillbaka sin gamla färg eller när håret mjuknar igen-men någon klok musiker har ju skrivit "time will tell"så vi kör väl på det.

Alla mina blodprov har sett väldigt bra ut så infektionsläkaren hade inte särskilt mycket att säga,han ursäktade sej när han insåg att jag bara hade "ryggfrågor"och gick till nästa patient.

Ryggläkaren pratade en del om vad som händer nu-att jag så småningom ska ta kontakt med Fk för att få vidare direktiv om hur jag ska söka jobb osv.Antagligen vill dom göra en utredning på vad för slags jobb jag kan göra och inte.Ett jobb med bara sittande kommer inte funka,men jag tror inte att det är så många jobb där man MÅSTE sitta hela dagarna-på dom flesta ställen kan man ju ta en bensträckare då och då.Tanken slår mej där och då att "faaaan-det är nu det händer-det är nu jag för alltid kommer få en stämpel på mej.Jag kommer inte längre kunna jobba med vad som helst.Jag kommer alltid behöva anpassa mej efter ryggen".Och det är väl en grej-men det som skrämmer är ju hur andra kommer se på en när man inte kan göra "allt".

Det är ju inte direkt en nyhet,men ibland får man ta ett extra djupt andetag och tänka att det är ok,det kommer bli bra ändå.Min kompis Alexandra har ett väldigt bra citat "Allt blir bra till slut-och blir det inte bra så är det inte slutet"-det(citatet alltså) blir bara bättre med tiden.

Hepp hepp-vi tar väl några frågor och svar på det:

*Varför domnar fingrarna i vänsterhanden efter första op?Det har gjort ont sen direkt efter op och dom somnar/domnar vid lite tryck.

-Det var märkligt för det är tre fingrar och om det hade med nån nerv att göra borde det bara vara två fingrar som bråkar.(Han undersökte armbågen lite,inget fel hittades och inget sas om vidare undersökning).

*Varför bråkar högerhöften?Går inte att lyfta högerbenet lika högt som vänster och jag tappar orken snabbare i högerbenet.Har även hugg i höften när jag böjer benet mycket.

-Han skulle prata med sjukgymnasten på Us (hoppas på hon som är så bra!)och kolla om hon skulle göra en ny test av nervfunktionen m.m

*Räknar man från första eller andra operationen när man räknar på "3mån efter operationen kan du/ska du kunna..."

-Man räknar från andra eftersom infektionen var så djup.Min rehab tid kommer oxå förlängas betydligt pga det här-kanske blir ett års rehab istället för 6 mån.

*När ska man börja stretcha/böja framåt tex klippa tånaglar osv.

-Avvakta med det tills det gått 6 mån efter andra operationen.(GRATTIS kära sambo,du får fortsatt förtroende ;))

*Är det ok att tatuera i området runt ärret?

-Vänta minst ett år med det,dom har ju öppnat två ggr så nu behövde huden vila och återhämta sej.

Återigen hade jag förväntat mej jubel och fanfarer i huvet för att antibiotikan och jag inte behöver hänga längre-men icke.Det är bara tomt och jag är så himla trött.

Men ok-jag har inte sovit så himla bra dom senaste nätterna och inatt inte mycket alls eftersom jag var så nervös för vad dom skulle säga idag-om det skulle bli en tredje operation.

Dom hade inte fått något utlåtande på röntgen än-men ryggläkaren hade tittat på bilderna och inte upptäckt några konstigheter.

Om en månad ska jag lämna blodprov för att kolla att infektionen inte gör come back nu när jag slutar med antibiotikan-det kanske är därför jag inte ropar hej än?

 Såhär såg det dagliga intaget ut för några mån sen-skönt att det inte är så mycket kvar längre :)

Såja!

Då har nedräkningen börjat!

Förhoppningsvis har jag nu bara två provtagningar kvar innan återbesöket nästa v.

Tänk-efter nästa v kan jag slippa lämna prover varje vecka!Och jag kan ÄNTLIGEN slippa antibiotikan efter nästan 4 månaders intag.

Det ska bli så himla skönt att slippa biverkningarna så ni anar inte!

Imorgon ska jag på röntgen.Jag måste erkänna att jag är lite nervös.Senast jag gjorde röntgen gjorde det så jävla ont att ligga på rygg på hårt underlag att jag grät det mesta av tiden där.

Det hoppas jag att jag klarar bättre den här gången.Jag är mer nervös för vad den kommer visa-om allt hållit sej på plats eller om nånting har lossnat pga infektionen.

Och om infektionen gett med sej och försvunnit.

Om något lossnat eller om infektionen är kvar blir det alltså en tredje operation.Jag försöker låta bli att tänka på det,för sannolikheten att det faktiskt gått BRA är nog större :)

Jag har ju skrivit tidigare om att det varit sämre med pirrningar/domningar i benen och ena handen.Handen bråkar fortfarande dagligen men igår klarade jag att gå 8km utan att benen gav upp(en del dagar går det inte att gå alls).Det gör ont i höfterna så något är det som spökar,men det kan väl oxå vara belastningen gissar jag.Har försökt stretcha rumpan för den spänner jag väldigt lätt när ryggen inte klarar belasting,men jag får inte till det på högerbenet.Det är en läskig känsla att inte kunna böja benet som innan!Det gör så jäkla ont :(

Knäböjen som jag ska göra enligt sjukgymnasten funkar inte alls-inte för ryggen eller benen utan för knäna.Det börjar knastra och göra ont i dom direkt.

Undrar hur mycket man ställt till med i sin kropp genom felbelastning pga att tex ryggen gör ont?

Sista överklagan till Fk är inskickad.Jag räknar inte med att få rätt för det är nog svårt,men jag har åtminstone gjort allt jag kan nu.

Ibland kommer jag på mej själv med att dra ett djupt andetag,och sen släppa saker.Det här är en sån sak-jag kan ju gräma mej hur mycket som helst över det men nånstans har jag äntligen fått in i mitt system att JAG KAN INTE GÖRA MER ÄN JAG GJORT.Det får vara bra så.

Jag är varken sämre eller bättre än någon annan men nånstans får man sätta punkt för saker man kan gräma sej över.(Japp,jag VET att det är svårt.Har tagit sin tid kan jag ju säga).

Avslutar med en sjysst bild :)

Idag var det dags för återbesök på Infektionsavdelningen.Det gick bra,mina blodvärden ser fortsatt bra ut,läkaren verkade lite förvånad över det.

Trots det blev det byte av antibiotika,detta pga att Zyvoxid,som jag ätit 1mån nu,på sikt kommer påverka blodbilden-nya blodkroppar skulle sluta bildas om jag fortsatte med det.

Från och med nu har jag två nya sorter antibiotika:den ena för att ta bort de bakterier som de redan hade börjat behandla och den andra för andra bakterier som de bara hittade i två av testerna från operationen.Det är egentligen inte tillförlitligt att de inte hittat dem i mer än 3 tester men eftersom jag hade opererat in skruvarna och dom bakterierna trivs på främmande föremål OCH är seglivade så tar man det säkra före det osäkra och behandlar dom också.

Det positiva med dom här är att jag får äta vad som helst-på Zyvoxid fick man tex inte äta soja,ost m.m

Det mindre bra är biverkningarna-japp,jag ändrade taktik och läste om dom.Har inte hakat upp mej så mycket på vad jag läste-utan mer vad läkaren sa.Jag blir förvånad,och glatt överraskad,om jag slipper en inflammation i tarmen med helvetes diarré som följd.

En annan biverkning var att all vätska från kroppen kan bli röd,om jag tex har linser blir dom röda av  tårvätska?!Jag undrar lite om jag kommer vara konstant röd i ögonen?Lingonveckan lär ju verka långdragen iaf då jag ska äta det här i 2mån ;) 

Är helt slut så kanske skriver mer om det här någon annan dag,fascinerande hur orken kan ta slut så mycket,och ont har jag oxå.Undrar lite varför man sällan har ont direkt innan,eller under,ett läkarbesök-men efter kommer det minsann smygande?!

Det jag tar med mej med glädje av den här dagen är att JAG FÅR BAAAAAADAAAAA :D

 Idag har det gått 1 mån efter den senaste operationen.Dom senaste dagarna har jag haft mer energi än innan,känt mej mer som mej själv igen även om orken fortfarande kan ta slut på nolltid.

När jag häromdan pratade med läkaren som gjorde den senaste operationen frågade jag om promenaderna-om jag verkligen inte ska gå mer än 20 min/dag +upptrappning med några min/gång.Han lät väldigt förvånad över det och sa att jag ska röra mej,och göra,så mycket jag orkar.Ännu än gång är det väldigt olika direktiv från olika personer-HUR ska man veta vem man ska lyssna på???!!!

Det har snart gått 2 mån sen steloperationen,och jag har väldigt svårt att sova vilket jag tror beror på att jag är understimulerad.Innan op simmade jag 30 min flera ggr i veckan,och gick promenader nästan varje dag.Så idag provade jag att gå längre än jag gjort sen innan op,och det verkar vara ok!Jag var ordentligt trött när jag kom hem,men det funkade att vila och sen var jag ok igen-ingen smärta!Jag tänker inte göra det varje dag,men det är skönt att veta att jag kan,att det går framåt och att jag är på väg åt rätt håll :)

Både igår och idag har vi äntligen haft sol och värme,jag längtar efter att bada!Måste fråga om det när jag ska till sjukan i veckan.Jag undrar hur det känns att simma efter op?

Har för mej att jag inte får simma än på ett tag men det skulle vara skönt att ta ett svalkande bad :)

Och jaaa,jag kanske skulle få bada i slutet av sommaren men eftersom jag verkar ha ett otroligt bra läkkött måste jag ju iaf fråga när jag ändå är där...

Sådärja,dagens provtagning på Vc klar-jag har en ny idol!Hon som tar proverna för andra ggn i rad lyckas ta utan att jag knappt märker det,så idag berömde jag henne som fan och sa att jag ville ha med henne till Us när jag var där så hon kunde lära dom där hur man tar på mej :)

Efter det ett besök på Apoteket-där dom numera känner igen mej ganska väl.Jaaaa,jag bor i en liten håla,men förutom det äter jag tydligen en väldigt ovanlig antibiotika eftersom den fick beställas hit,och när hon gjorde det sa hon att hon bara haft en kund tidigare som ätit den sorten.Jag låter bli att fråga varför hon kommer ihåg den,och hoppas att det inte beror på biverkningarna eller nåt annat mindre kul.

Tyvärr har jag en del biverkningar numer så idag fick jag ringa Infektionsavdelningen-jag har slutat läsa om biverkningarna då jag verkar få varenda biverkning som finns om jag vet om dom...

Så,min taktik nu är att berätta vad jag upplever så får vårdpersonalen säga om det kan bero på medicinen-vilket det nästan alltid gör.Så nu misstänker dom en svampinfektion-jippi.

Jag har mer än 2 mån kvar med den här antibiotikan och tänkte att man byter ut den om man får sådana biverkningar-men icke.Dom väljer (antagligen)att ge mej ännu en medicin-för att motverka svampen.

Tyckte först det lät väldigt skumt,men hon förklarade att den antibiotikan jag har är väldigt specifik mot dom bakterier dom har hittat i min kropp så den byter man inte gärna ut.

Antibiotikan kan påverka blodbilden(?)men det har den inte gjort i mitt fall(inte sen förra v iaf),och det är bra så hon trodde att jag kommer fortsätta med den här resten av kuren.

Jag skulle kunna skriva hur länge som helst om misstänkta biverkningar och vad dom gör med mej-men det vanligaste är trötthet,yr i huvet,svårt att koncentrera mej,svårt att sova,hungrig som fan,törstig/torr i munnen,feberkänsla/temperaturförändringar,uttorkade slemhinnor.Sen sätter det sej en hel del på humöret-det känns som att jag går omkring konstant lite omtöcknad,och väldigt gråtmild.Det behövs inte mycket alls för att jag ska tjuta nu för tiden....

Nog om det,nu ska jag försöka koncentrera mej på boken jag började på igår,så himla bra!

"Niceville"heter den,av Kathryn Stockett.Fick den av en kompis när jag låg inne men hade inte ro att läsa då,men nu så :)

Jahopp,dags att uppdatera lite kanske?! :)

Läkaren som gjorde första op ringde upp för 1,5tim sen(härlig fredagkväll för honom!).Jag vet inte om han kunde hjälpa mej nåt med Fk för han skulle ha semester efter helgen men fick lite andra svar som var sköna att höra.Han ville att jag skulle komma på något möte med representant från både Ryggmottagningen och Infektionsavdelningen men det blir inte förrän augusti(dom hade ingen tid i juli).

Då ska dom besluta om ev ny röntgen för att se och bestämma om skruvarna ska tas ut.Jag har förresten fått tid för återbesök hos sjukgymnasten på Us-det blir i slutet av juli.Innan dess skulle jag ju bara promenera så jag gissar att sjukskrivningen blir förlängd igen(går ut i mitten av augusti)och då har jag ju knappt ens gjort nån rehab?!

Energin är fortfarande ganska frånvarande,börjar vänja mej och kapitulera.

Orkar inte ens låtsas som att jag är ok,för det är ganska långt ifrån ok nu.Jag hatar det här men de flesta sms jag skriver nu avslutas med "hör av mej samma dag så får vi se om jag orkar".

Det är ett framsteg för mej att inse(acceptera?)mina begränsningar,men det är oxå tråkigt och frustrerande-som att jag ger upp om jag accepterar läget...Vilket inte är fallet,jag måste bara slicka såret och få tillbaka lite krafter att orka fortsätta kämpa.

Jag vill mer och mer dra mej undan,det skrämmer mej.Försöker ändå träffa familj och vänner,men det går åt mer energi än jag förstår för ofta slutar det med att jag är så trött så jag inte tål några ljud.

Eller att det känns som jag är sjuk i influensa-värk i kroppen,yr i huvet och varm.

Igår var första gången jag inte tog den sista medicinen jag ska trappa ner på(targiniq)-ont i huvet som fan idag men kan bero på den där dåliga sömnen oxå(förutom Alvedon och antibiotikan).Vi bor i stan ett par dagar nu och jag glömde ta med glidlakan hit=ännu jobbigare att vända sej,det gör ont!Jag har mer ont i såret nu(huden)och det är varmare igen så får väl se vad dom säger på Vc på måndag :( Känns oxå stelare/hårdare och annorlunda när jag går-som att svullnaden är på väg uppåt igen.

Inte det mest positiva inlägget jag skrivit-men så här är det här och nu.

...än senast kan man säga!

Varken igår eller idag har börjat med storgråt och ohejdbara tårar som dyker upp utan anledning.Tanken slog mej igår att deppandet kunde ha ett visst samband med att jag slutade med en av medicinerna i torsdags.Det verkar inte rimligt att gråta så mycket i 3dagar som jag gjorde,så det är ju skönt att vara av med den medicinen.Vad som är mindre skönt är nervsmärtan som den dämpade-det hugger till då och då.Framförallt när jag vänder mej om i sängen,eller när jag ska resa mej upp ur den.Ibland oxå utan anledning men det är långt ifrån den smärta jag hade innan op.

På tal om smärta är det betydligt mindre smärta nu,inte så att jag är helt smärtfri men det går åt rätt håll.

Idag blir det dubbelbesök på Vc-både provtagning OCH omläggning av såret,jihaaaa! ;)

Har efter mycket velande sålt mitt pass till festivalen den här v.Det är fan så surt men jag kan ju varken sitta,stå eller gå några längre stunder.Att då ge sej på att trängas med över 50.000 personer verkar lite onödigt...Det tog tid att ta det beslutet för jädrar i min lilla låda vad envis man kan vara,det SKA gå-eller är det att man hoppas att det vänder så fort??

Det känns som att vem som helst,utom jag,inser/insett för längesen att det inte skulle gå... 

Midsommar är ingen viktig högtid för mej,ändå ville jag att vi skulle göra nåt.Är ju hemma och stilla tillräckligt mycket ändå...

Så vi åkte in till mina föräldrar där även min ena syster m familj var.Jag överdriver inte när jag skriver att jag bara var uppe i samband med måltid,ändå var jag så slutkörd och sanslöst trött så jag trodde jag aldrig skulle tåla att höra något ljud nånsin igen.Ljudnivån var inte högre än vanligt så jag blev förvånad över att jag reagerade så på ljud.

Dagen började inte på bästa sätt-jag var sliten efter flera nätters dålig sömn,men trodde aldrig jag skulle bli så trött.Jag fattar ju att kroppen/ryggen behöver vila-men huvet kan väl vara med ändå?!

Fk har avslagit min ansökan om fortsatt ersättning på den nivån jag är nu,vilket faktiskt skrämmer mej mer än jag trodde.Det är inte ersättningen som oroar mej-utan snarare att jag åker ner ett hack på stegen och då börjar dagarna ticka-vad händer efter dom dagarna?Sänker dom ersättningen igen då?Blir jag utförsäkrad?Jag vaknar mitt i natten å dom där jäkla tankarna börjar snurra-jag har ju gjort vad JAG kan,och jag har bett läkaren om hjälp (den andra som skulle "hjälpa"mej efter första op har helt gått emot vad den första läkaren sagt=jag får problem)men står utan hjälp och har verkligen inte alls nån energi för den här fighten nu :(

Dessutom slutar den personen på jobbet som jag litar på innan min sjukskrivning går ut,så jag har ingen hjälp där heller längre.Saker kommer säkert lösa sej-det har ju en förmåga att göra det men just nu fattar jag inte hur.

Jag är så himla trött nu,det finns ingen energi alls i denna kropp och jag hoppas det vänder snart.