Att man aldrig lär sej...Om man säger att det går bra,eller att man haft en bra period så blir det ju ALLTID sämre.

Jag har kunnat pormenera väldigt mycket den senaste tiden-underbart!Men idag liksom sket det sej.Benen tog slut.Till saken hör att benen är ju ganska starka,inget undantag för min del.

Vi var ute och gick,kände att jag inte höll samma tempo som jag brukar-när vi gick uppför en backe kände jag att det började bli som mjölksyra i benen.Och det är väl ok i backen(ok och ok,men ni fattar).Det försvann inte!Det var 2 km kvar hem och det försvann inte...

I mitt huvud blir det lite oroligt nu-för det var såhär det började med diskbråcket-jag tränade för Halvvättern och var frustrerad för att jag fick så jäkla mycket mjölksyra utan anledning.

Igår kunde jag knappt stå på ett ben när jag gjorde sjukgympan,så dålig balans har jag inte haft på flera veckor.

Imorrn ska jag til sjukgymnasten så jag hoppas han kan hjälpa mej lite.(med VADÅ???)

Jag har även haft problem med en hand efter op,dom satte nål och den måste hamnat fel på nåt sätt för efter det tappar jag känseln i fingrarna väldigt lätt och det borde ha gått över nu.

Utöver det dålig sömn i flera nätter-det kan fan ta kål på vem som helst att inte veta hur det ska gå eller hur det ska bli.Klart jag inte vill ha facit på hela livet-men skulle vara skoj om jag skulle kunna få en hel dag utan smärta igen.(hur känns dom?)

Det har varit ganska tungt här dom senaste dagarna.

Jag vet inte riktigt hur jag ska förklara det här-smärtan går att förklara för familj och vänner-vad man kan göra rent fysiskt eller vad man inte kan göra.

Men hur förklarar man hur jävla värdelös man känner sej?När man är så trött på att planera eller spekulera att man spyr på skiten?

Hur förklarar man hur jävla ledsen man är över att det inte är som innan-att man inte kan göra vad man vill längre?Att man inte kan leka hur man vill med sina syskonbarn?Att man inte längre klarar att gå i skogen och leta svamp?När att plocka ur diskmaskinen har blivit ett projekt som kräver vila efteråt för att man får ont,eller det där att starta en maskin med tvätt inte är så himla smart för man kan inte lyfta ut den sen...

Jag vet att jag ältat det där med att jag inte kan gå tillbaka till mitt jobb med en del av mina vänner ganska mycket-och ändå känns det som att jag inte får det ur mej tillräckligt.

För vad ska jag göra nu?Vem är jag nu?

Jag lägger,och har lagt,så mycket värdering i mitt jobb-att jag pluggat till något jag ville göra och tjänade ganska bra.Vad ska man göra när det blir helt tomt när man funderar på vad man ska hitta på istället?När man inte kommer på EN ENDA sak man hellre skulle göra.Och ja,kommer väl tjäna hälften av vad jag tjänar nu.Och joo-jag funderade en hel del på jobbet.Men det är en enorm skillnad på att välja själv när man vill sluta eller att tvingas sluta.

Det har varit en tuff tid på hemmafronten oxå.På nåt sätt är det ju helt naturligt att man ifrågasätter de relationer man har under en tuff period-det vore väl konstigt annars?!Man märker ju ganska tydligt vilka som finns nära och inte.

Men det sliter oxå så ini helvete när man tvivlar på allt som tidigare varit tryggt.

När man inte kan låta bli att undra hur länge den stackars underbara fina som man delar sitt liv med står ut-för vem står ut med nån som inte längre kan hjälpa till med ett skit?

Som gråter som en tok över allt som är och inte är.Över allt som kunde bli som inte verkar bli.Som för stunden inte orkar eller kan se framåt?

Som blir mer och mer knäckt av smärtan varje dag-men oxå av alla fajter man måste ta-är det inte Fk så är det sjukhuset,Apoteket som inte fixat medicinen man beställt,eller jobbet som inte hittar dom papper man behöver,eller försäkringsbolaget...eller...eller...eller...Tidig
are har jag känt mer gnista-det SKA bli bra.Men jag blir alltmer benägen att ligga kvar i sängen och tycka att det inte spelar nån roll längre att gå upp.

Ny skiktröntgen är beställd för att se om någon skruv hamnat fel pga infektionen.Jag frågade om jag inte borde ha mer ont då,och det borde jag-så förhoppningsvis är det lugnt.

Alla blodvärden ser bra ut,till och med väldigt bra så levern verkar palla 3 månader med antibiotika.

Nu är det bara 4 provtagningar kvar tills jag ska på återbesöket.

Smärtan är värre och dom två senaste veckorna har jag fått öka dosen smärtlindring.

Höger sida bråkar lite fortfarande,efter jag varit hos sjukgymnasten idag började det pirra på högersidan igen,från operationsområdet och ner i skinkan.Hoppas att det inte kommer fortsätta ner i lår och underben för då blir det ny op.Överhuvudtaget är jag lite sned-jag belastar inte högersidan lika mycket som vänster.Om jag tex ska torka fötterna efter jag duschat når jag till tårna på högerfoten men inte på vänsterfoten.Jag är rädd för att belasta och vrida och vi kom inte riktigt fram till om det beror på att jag har ont,eller om jag är RÄDD för att ha ont.

Jag har fegat med sjukgympan pga ökad smärta senaste tiden men jag ska köra varannan dag,och det är ok om jag har lite ont efteråt.Sååå,dags att gaska upp sej nu!

Tänk att det är så himla lätt att anklaga sej själv för allting.Varför?Det är ju inte så att jag har valt det här...

Sååå,äntligen har jag fått lite svar från sjukan.

Läkarintyget som skickades häromdagen stämde ju inte riktigt-tänk vad ett "Ja" eller "Nej"i en ruta kan göra stor skillnad på vad som händer...Förhoppningsvis får jag kontakt med min ordinarie läkare nästa v,det finns ett å annat frågetecken kvar efter den här v kan man väl säga...

Har haft kontakt med chefen på avdelningen och nu ska det mesta vara löst.Hon var sympatisk och det är ju alltid lättare att prata då :) Har dock inte fått en godtagbar förklaring till VARFÖR men jag orkar inte vara arg längre.

Igår pratade jag med både Fk och facket-känns lite lättare att andas när man rett ut en del frågetecken.Överklagan hänger fortfarande över mej som ett litet lokalt grått moln men jag gör vad jag kan,sen är det ju inte mer att göra.Facket gav en del svar som jag inte riktigt räknat med,men det var till min fördel så det var ju trevligt :)

Snart ska jag iväg på lunch med några kompisar.Det är en bit att köra så jag får åka in tidigare å lägga mej på soffan hos en av dom ett tag innan vi ska äta.

Hoppas ni får en trevlig helg!

...som skulle förlängas.Som vi diskuterade i slutet av juli och dom då sa att dom skulle skriva.Det där läkarintyget som jag ringde och påminde om en extra gång i måndags...Det där läkarintyget som jag ringde igår igen för att påminna om...Det är inte skrivet.

Tydligen räcker det inte att påminna om det 3 ggr under två veckor innan det går ut.

Jag är skapligt förbannad kan man väl säga.Och undrar lite vad Fk ska hitta på nu?Jag är så fruktansvärt trött på att inte bara kunna fokusera på att bli bra-det är så många andra saker som kräver uppmärksamhet.Jag är så evigt tacksam att jag inte har en psykisk sjukdom(-även om det här oxå såklart påverkar den psykiska hälsan).

Rehaben går inget vidare.Jag har verkligen inga muskler kvar känns det som!Har promenerat och simmat under v så jag har inte latat mej,men blev rädd för rehaben eftersom jag fick ont av det.Känns det inte bättre om några dagar får jag väl ringa sjukgymnasten och fråga om jag verkligen ska köra med vikter.

Igår var det dags för kärftskiva-vi bokade in den när tjejjerna var å hälsade på mej på sjukhuset så jag har sett fram emot den ett tag nu :)

Det är ta mej fan underbart att hänga med dom där tjejjerna!Alltid massa prat och skratt.Det är inga konstigheter för dom att jag lägger mej på soffan direkt efter maten och sen ligger där resten av kvällen-dom tar med sej sitt vin och sätter sej hos mej.

Det är inte heller några konstigheter att jag inte dricker någon alkohol.Med dom känner jag att jag fortfarande är mej själv,att den gamla jag finns kvar nånstans därinne även om det sitter djupt ibland.

Med dom känner jag inte nån pinsam tystnad,eller förväntningar på mej att jag måste prata massa och underhålla.Det är så jäkla skönt!

Idag hade jag återbesök hos sjukgymnasten på Us-hon är så himla bra!Önskar jag fick träffa henne fler gånger,hon förklarar bra och förstår hur man tänker och känner.

Jag har fått känselbortfall/pirrningar/smärta i högerbenet några ggr även efter andra op,vilket bekymrat dom tidigare.Dom har misstänkt att det är en nerv som bråkar,men idag gjorde hon olika tester för att se hur nerverna reagerade-och allt var bra!

Att benet bråkar beror antagligen på att jag är så svag i ryggen att det blir en vätskeansamling i musklerna/muskeln som gör att nerven kläms.

Skönt att dom tester hon gjorde var bra iaf,då kommer det förhoppningsvis rätta till sej med träning.

Big no no är fortfarande (nästan 3 mån efter steloperationen)att böja sej extremt framåt,att vrida,att bära tungt.Med andra ord slipper jag dammsugningen och gräsklippningen ett tag till ;) :P

Av dom saker jag frågade om får jag inte heller:köra spinning,köra crosstrainer eller simma bröstsim med huvudet för mycket vinklat uppåt(blir fel vinkel i ryggen då).Får inte heller hoppa eller springa.

Det jag (bland annat)får göra är:köra bil,simma ryggsim,cykla,promenera-allt som inte gör ont.

Jag ska däremot vara försiktig och vara uppmärksam på om jag provar något nytt hur/om det blir smärta efter några timmar.

Har kört ryggsim några ggr den senaste tiden,förra v funkade det bra men imorse fick jag ont efter det.Och då är det ganska ordentligt ont.

Smärtan idag kan oxå bero på en duns igår-skulle sätta mej ner på en låg bänk och benmusklerna klarade inte att sänka mej ner,så det blev en ordentlig duns där :(

Jag har fått ett träningsprogram som jag köra varannan dag.Sjukgymnasten har jobbat med det här i 15 år,och det märks.Hon gav mej helt andra övningar än sjukgymnasten här i byn gett mej-och jag skulle så gärna fortsätta gå till henne.Tyvärr funkar det inte så.Jag är inte alls lika säker på att sjukgymnasten här har samma kunskap om vad man ska göra nu.

Jaja,ska inte gnälla om det-får ge honom en chans.Igen

Vi åkte och köpte vikter idag iaf,och gummiband fick jag med från sjukan så nu är jag pepp på att komma igång.

Varannan dag i två v,sen varje dag i två v,sen 2 ggr om dan.Kommer vara helt slut...

Mitt läkarintyg går ut om ca 2v,så hon skulle be dr kontakta mej.Han skulle ju oxå hjälpa mej i diskussionen med Försäkringskassan...Är bara så less så jag vill inte ens ta den fajten med Fk,har inte energi för det-men vad ska man göra?

I sep ska jag på återbesök på både rygg- och infektionsavdelningen,gissar att det är då dom ska komma fram till om dom ska operera igen,för att ta ut skruvarna.

Idag har jag sökt nytt jobb.Jag har ingen aning om när eller om jag kan börja jobba igen,men man får ta dom chanser som dyker upp.Får jag chansen att träffa dom känns det som en seger,som att det finns en chans för mej iallafall.Jag vill inte hänga upp mej för mycket på det,men svårt att låta bli att hoppas.

Med den senaste tidens smärta känns det ganska segt nu men det kan ju oxå bero på att jag trappat ner till nästan ingenting på smärtlindringen.

Nu dags att varva ner,imorrn har jag fixat överaskning till världens bästa sambo som tar hand om mej hela tiden och fixar allt praktiskt,och orkar lyssna på alla mina funderingar om hur det ska gå.Och tröstar när det känns som sämst.

Fy fan vad han är bra!

Har hänt mycket här idag!

En sjukgymnast från Ryggkliniken kom hit och prata med mej lite idag.Det var så skönt att prata med henne för hon förstod mej och hur jag funkar.I korta drag ska jag inte göra NÅGON sjukgymnastik på 6v,detta pga infektionen jag har i kroppen och att musklerna och det blivit irriterade igen av operation nummer 2.Vila vila vila var hennes budskap,och att det var helt ok för mej att göra det(hon förstod väl att jag inte funkar så).Jag får promenera Max 20min/dag dom första dagarna,det ska sen trappas upp med några minuter i taget så jag kan gå ca 45-60min totalt på en dag om 1månad,men då uppdelat på tex 2tillfällen per dag.

Jag får inte lyfta eller vrida.Jag ska försöka vara med på så mycket i det sociala som möjligt då jag mår mycket bättre då.

Vid lunch kom fem kompisar och bjöd på lunch och trevligt sällskap.Blir helt lycklig av såna tillfällen när det känns lite som vanligt igen!Tyvärr kom personalen in och sa att jag måste åka upp till operationssalen för att sätta in CVK,så tjejerna fick roa sej själva.

Upp fort som fan dit och dom satte i nålen och sydde fast den på under 15min,imponerande!Läkaren var inte lika imponerande men det är en annan historia...

Nu har jag alltså en nål som sitter ungefär vid nyckelbenet och kan sitta där 6-8veckor.Anledningen är att det är så svårt att sätta nålar i mej så nu kan man köra all antibiotika där ;) Smidigt!Tyvärr måste dom ändå ta blodprover på andra ställen.

Jag har idag bett om förflyttning.Det är mest av praktiska skäl-jag är ju från Norrköping och infektionsavdelning finns där oxå.

Jag frågade varför jag ligger kvar här men det hade dom inte tänkt på.Skulle jag förflyttas har jag närmre till nästan alla som hälsar på mej.Jag trivs inte heller på avdelningen här även om en del är jättebra.

Det jag undrar mest och hela tiden är hur länge jag måste vara kvar.Får inget svar på det-annat än att det låter som att det blir längre och längre hela tiden.Någon trodde jag får hem imorrn,nån annan efter helgen och nån trodde jag blir kvar hela nästa v oxå.

Man kan ju fundera på vad det är för skit jag fått?!?!

Fasen vad ont jag har nu :(

Igår tog jag av kompressen eftersom det inte vätskar sej nånting längre.

Nu är svullnaden större än nånsin och det känns som huden kan spricka när som helst.

Jag provade att gå en runda i terräng igår,eftersom promenader på asfalt och grus funkat bra trodde jag det skulle vara ok men mådde skit efteråt och fick jätteont.

Dessutom gjorde jag sjukgymnastikövningar igår-2 st som jag inte vågat göra så mycket innan för man ligger på golvet och lyfter ben och så.Det var ingen hit heller om jag säger så.Idag kan jag inte ens ligga på rygg så dom övningarna får vänta ett tag till.

Har en rodnad runt översta (och nedersta) delen av ärret nu och det är varmt och svullet-blääääää.

Utöver det en fruktansvärd huvudvärk-vad gör man åt den när man redan går på massa smärtstillande?Jag har druckit 1,5 liter idag så det är inte vätskebrist.

Imorse blev jag riktigt rädd när benet började bråka igen,det har säkert med svullnaden att göra-därför vill jag få ner svullnaden så fort som möjligt så benet funkar.Har ringt Us och dom ska prata med läkaren,får se om han ringer upp eller hur det blir.

Har nu passerat ett år som sjukskriven.Jippi?