Det gick bra på sjukan igår-inga konstigheter att kroppen dränerar när jag haft sån stor blödning...Jag blir lite förvirrad på vad jag ska/kan/får göra och inte-olika bud från olika personer hela tiden.Det jag upplever som hoppande i ryggen var det inte heller någon fara med,det är ju lite nytt för kroppen med skruvarna och tar ett tag att vänja sej,doktorn sa att det skulle försvinna med tiden.Han påminde om att trappa ner på morfintabletterna som är beroendeframkallande,dom har jag redan brjat trappa ner på så det är lugnt.

Doktorn jag träffade igår(inte han som gjorde operationen)sa att jag ska göra allt som inte gör ont.Det här skulle alltså kunna innebära att jag kan börja simma och cykla-men det har ju den andra doktorn sagt att jag inte ska/får göra på flera månader?!Doktorn som gjort operationen "är ledig"(eller hur Sara? :))så jag kan inte få prata med honom på några veckor.Sååå-jag väljer att fortsätta med promenader och vardagssysslor tills jag fått mer kött på benen.

Om det är nån som läser min blogg och ska till Us i Linköping är ett litet tips att vara ute i god tid-så här har det sett ut dom 3 senaste gångerna jag skulle dit...

Hade några kompisar här igår,så himla gött med lite sällskap :D Alla som träffar mej är överaskade och förvånade över hur bra jag mår,inklusive läkaren igår.

Jag känner mej så mycket bättre än jag nånsin kunnat drömma om,och för det är jag glad och tacksam :)

Det kanske kommer bakslag sen,vad vet jag.Men just nu njuter jag enormt mycket över att jag mindre än 2 v efter operationen klarar mej själv,och till och med kan vara ute på promenader-korta iofs men ändå-jag är inte konstant sängliggande!

Jag känner mej glad och hoppfull-det finns en ljusning efter all smärta!Det finns hopp om ett liv med mindre smärta,eller ett liv utan smärta!Svindlande känsla :)