Är så himla glad!

Det går så bra nu,en del av mej vågar inte riktigt tro att det är sant...Den delen säger att det kommer skita sej igen,att det kommer bli sämre igen.

Därför har jag blivit lite feg.Vågar inte prova allt,även fast jag tänkt att jag inte skulle fega är det klart man är rädd när man haft så mycket smärta under så lång tid.

Som tur är har jag en bra sjukgymnast,han frågar vid varje ny övning hur det känns,om jag får ont.Det jag får ont av avvaktar vi med.

Idag blev jag så himla glad för han har insett att jag vill/behöver lite mer utmaning så han sa till mej att köra knäböj när magen/bålen/armarna behövde pausa.

Knäböj har inte gått så bra för mej,få så satans ont av det.Idag fick jag ställa hälarna på träbitar så dom kom upp lite-och hux flux kunde jag göra ordentlig börjningar utan att knäna stack ut för långt!

Provade även att kasta/ta emot en medicinboll som vägde 3 kg.Jag var livrädd.Han skulle kasta bollen på sidan om mej och jag skulle spänna magen och vrida överkroppen+böja knäna när jag tog emot.Det funkade!Fick inte ont :) Jag är öm nu men inte ont!

Fick även prova att stå med både armar och knän på pilatesboll och försöka hitta balansen genom att spänna magen-förra gången gick det inte alls så bra med balansen-men idag funka det.Det är så himla härligt att det går framåt!Jag får även fortsätta köra spinning 1 gång/v men bröstsim får jag vänta nån månad med.

Vet ni vad det konstiga är?Att det känns KONSTIGT att berätta när det går så här bra.Jag menar-målet är ju att jag ska bli bra igen så varför är det så konstigt att man är på väg dit?

Jag tror att det är en rädsla för att inte bli trodd,att det ska börja snackas om att man inte är så sjuk om man kan träna eller göra det ena eller det andra.Är inte det sjukt?!

För det första är det ju inte jag som gör bedömningen på hur länge jag ska vara sjukskriven,och för det andra är jag fortfarande begränsad på flera sätt i min vardag.

Imorrn ska jag på möte med min chef.Håll en tumme eller två för att det ska finnas något jag kan jobba med på företaget så jag slipper bli uppsagd :(

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Hörni, det verkar som att det är dags. Dags att få ett slags avslut.   Det har gått 2,5 år sedan senaste operationen av ryggen.Och visst, det har blivit mycket bättre än det var då, och bättre än det var innan steloperationen. Men det verkar ...

Som ni märker hänger jag inte här så ofta...   Om man ska gå direkt på en ryggrapport så är den skaplig, i torsdags var första (och hittills enda) smärtfria dagen på nästan 3 månader. Jag tror inte att jag har så mycket mindre ont nu, men jag h...

Hej! Vad fort sommar och semester gick, men relativt snart har vi semester igen så jag ska inte klaga :)   Har lite saker jag vill ta upp i dagens inlägg,så nu kör vi.   -Semestern var utmärkt, hann och orkade med ungefär vad jag hade hoppa...

  Dags för en liten rapportering om hur det går för mej nu :) Jag kom in på utbildningen jag sökte till hösten!Såå himla nöjd. Nu vet jag att jag kommer in på utbildningar jag är intresserad av-jag skrev högskoleprovet i höstas för att öka chan...

Nu har det gått 2 veckor sedan jag cyklade. Det har varit två veckor med smärta varje dag.Inte sån där smärta som gör att man måste ligga ner, mer molande i bakgrunden för att hugga till ibland. Men den har funnits där hela tiden.   Min sjukskr...