Kanske har jag kommit på vad som blir fel för mej.Inför läkarbesök/återbesök är jag ganska nervös och vilar mer än jag brukar (inför resan till sjukhuset+att jag då vet att jag ska sitta mer än vanligt).

Efter läkarbesöken är jag så glad/lättad att det gått bra och att det inte gjort så ont(glömmer då att jag vilat extra=därför jag inte har ont)så då lägger jag in en extra växel.

För det gick ju bra på läkarbesöket och då kan jag plötsligt göra allt,eller???

Jag glömmer väldigt snabbt att han faktiskt sa att rehaben och återhämtningen kommer ta extra tid för mej eftersom jag opererades 2 ggr.Hur fan kan jag glömma så snabbt?!

Och kanske,kanske,kanske tänker jag lite grann just nu att jag borde ju lära mej nån gång...

Igår skulle jag testa att gå 2 promenader.Den första(innan frukost)var på ca 4,5 km.Det är inga konstigheter.Sen åkte jag in till stan och luncha med syrran,då började smärtan komma krypande.

Där och då tänkte jag mej inte alls för-jag körde på taktiken att "mer motion tar bort smärtan"-

så jag åkte till Vrinneviskogen iallafall och började gå.Efter 2 km hade jag så ont att jag insåg att det inte kommer funka,jag kommer inte ta mej runt på den slingan jag hade börjat gå.

Efter en stund hittar jag en kortare slinga och går in på den istället,vi kan ju säga att det var skitsamma för det blev en alldeles för lång promenad iallafall.

Att sen ta sej in i bilen var ett jäkla projekt,tårarna brände bakom ögonlocken-dels för smärtan men oxå för att min kropp inte pallar det jag vill.I den där älskade skogen gick jag flera mil i veckan förut och nu funkade inte ens en kortare variant.

Eftermiddagen och kvällen spenderades liggande på soffan,stilla-då varenda rörelse högg i ryggen.När jag skulle gå ut till köket fick jag knappt fötterna över tröskeln.Smärtlindringen hjälpte inte särskilt mycket och under natten har jag väl vaknat varenda gång jag rört mej.

Idag blir det inte mycket gjort,men det får vara okej.Jag måste ju prova ibland för att se hur långt jag kommit(en del har åsikter på att jag tar i för mycket-men hur ska jag veta vad jag klarar om jag inte provar?).

Och,om vi ska se det positivt-så går det ju himla mycket bättre nu.Jag har inte så här ont VARJE DAG,eller VARJE NATT.Kanske är det så att jag får leva med den här smärtan resten av livet,och då är det väl bara att vänja sej och gilla läget...(Tänk vad tankesättet ändrats ändå-förut fick jag PANIK vid såna här smärtsamma tillfällen.Nu försöker jag ta det lugnt och tänker/hoppas att det går över,om inte idag så dagen efter...)Jag är medveten om att läget skulle kännas helt annorlunda om jag inte var sjukskriven,nu kan jag ju ta dagen som den kommer och bara vila.

Det är inte menat som skryt eller nåt-jag vet att det finns dom som har det betydligt mycket jobbigare med smärtan än vad jag har,och det är ett helt annat läge.

Bloggen handlar dock om mej så det får vara ok att jag skriver om...just det-mej! ;)

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Hörni, det verkar som att det är dags. Dags att få ett slags avslut.   Det har gått 2,5 år sedan senaste operationen av ryggen.Och visst, det har blivit mycket bättre än det var då, och bättre än det var innan steloperationen. Men det verkar ...

Som ni märker hänger jag inte här så ofta...   Om man ska gå direkt på en ryggrapport så är den skaplig, i torsdags var första (och hittills enda) smärtfria dagen på nästan 3 månader. Jag tror inte att jag har så mycket mindre ont nu, men jag h...

Hej! Vad fort sommar och semester gick, men relativt snart har vi semester igen så jag ska inte klaga :)   Har lite saker jag vill ta upp i dagens inlägg,så nu kör vi.   -Semestern var utmärkt, hann och orkade med ungefär vad jag hade hoppa...

  Dags för en liten rapportering om hur det går för mej nu :) Jag kom in på utbildningen jag sökte till hösten!Såå himla nöjd. Nu vet jag att jag kommer in på utbildningar jag är intresserad av-jag skrev högskoleprovet i höstas för att öka chan...

Nu har det gått 2 veckor sedan jag cyklade. Det har varit två veckor med smärta varje dag.Inte sån där smärta som gör att man måste ligga ner, mer molande i bakgrunden för att hugga till ibland. Men den har funnits där hela tiden.   Min sjukskr...