Imorgon ska vi på bröllop.

Då är det ett år sen(tror jag?!) en sprudlande glad och fantastiskt söt tjej berättade att dom skulle gifta sej den här sommaren,den här helgen.

Jag har längtat mycket till den här dagen,det ska bli så himla kul att få vara med på deras stora dag :) Jag har inte varit på bröllop på 10 år och jag är så himla nyfiken på hur dagen blir ;)

Jag tror det blir heeeeeelt fantastiskt.Såhär mycket har jag inte sett fram emot något på länge,jag är så himla glad för deras skull <3

Jag har funderat en del på hur jag ska lägga upp dagen för att kunna vara med så länge som möjligt-såhär ser planeringen ut:

-promenad

-vila

-frukost

-vila

-dusch

-vila

-göra sej iordning

-vila

-bilåkande 

-vila hos kompis

-bröllop

-vila hos kompis under tiden brudparet fotas

SEN DÅ?!?!Hur gör jag sen???Jag har ingen aning om vad det är för stolar,jag har ingen aning om hur stor möjlighet man har att resa sej upp,eller till och med gå en sväng för få igång ryggen?

Jag skulle så gärna vilja kunna vara med några timmar under middagen iallafall,och det gör lite ont i mitt hjärta att jag inte är på plats med tjejerna redan nu.Men jag vågar inte chansa på att sova i en säng som gör ryggen värre,eller att sitta å tjöta hela kvällen idag och inte kunna vara med imorrn.

Jag önskar att jag oxå kunde ta en skål imorrn,och om inte-att jag kunde köra bil så sambon kunde skåla.Men vi har pratat om det och bestämt att han ska köra hem oxå eftersom vi inte vet dels min dagsform på ryggen,men oxå den där tröttheten som kommer som ett slag i ansiktet-finns inte en chans att köra bil då.

Ska inte grubbla på det här mer nu ikväll,det löser sej säkert.

Huvudsaken är att jag kan vara med en stund iallafall.

Åååååååååh vad roligt det ska bli att vara med :)

Det här är en sån grej jag inte skulle missa för något-kosta hur jävla mycket smärta det vill.

Jag SKA vara med!

...skrev jag att det brukar bli bakslag när det går bra?Samma sak den här gången.

Jag har dom 2senaste dagarna legat på samma smärta som innan op.Det är som innan op,jag kan säga nästan på sekunden när det "skiter sej".Inget utom att lägga sej ner hjälper.

Jag har suttit mer än innan,åkt mer bil,och simmat.Simningen har jag inte känt nån smärta av,bilåkande och sittande däremot känns direkt.Idag tex när vi luncha ställde jag mej upp och stod en stund tre ggr under den timmen vi var där,men fick ont ändå.

Under bilresan hem fick jag fälla sätet så mycket att jag nästan låg ner,men det hjälper inte-jag måste kunna ligga ner för att ryggen ska få vila.

Jag hoppas att det här är tillfälligt men jag börjar bli nervös ändå.

Jahopp,då har det alltså gått två månader sen jag gjorde op!Känns lite konstigt,som att det var mer nyligen-men det kan ju ha att göra med att jag fick göra en op till akut pga infektion...

Iallafall,om jag skriver att det går bra så brukar det komma ett bakslag,men jag vill ändå skriva lite glada nyheter här :)

Vi har varit på badhuset-OCH JAG KUNDE SIMMA!

Iofs får jag bara simma ryggsim,och jag vågade inte chansa på några superdupersträckor,men det blev iallafall 500 m med en paus mitt i.Jag är så himla glad över det här!Träning har jag saknat enormt mycket,och det kändes verkligen som en del av mej fattats när jag inte har kunnat göra det.

Jag testade även att köra bil,typ 3km bara men ändå.Det gick bra,jag var lite nervös innan eftersom jag inte kört på flera mån men det var lugnt.Hade inget ont alls då.

Så,om man ska försöka sej på en liten sammafattning så kan jag göra ganska mycket nu-jag kan stå,jag kan sitta,jag kan gå.Inga längre stunder iofs,det sämsta/jobbigaste är att sitta och ofta blir det vääääldigt ont efteråt.Jag längtar tills jag kan laga mat och baka mer,det är för mycket stående i nulägetJag kan klä på mej allting (inkl skor)själv,även om jag får sitta för att klä på mej på underkroppen + knyta skor.Jag har gått uppåt 40-50 min,men då har det gjort ont efteråt.Jag kan duscha själv men behöver hjälp med att torka fötterna.Jag har klarat mej helt utan toasitsen jag lånat av Vårdcentralen,förhöjningen til sängen är jag dock väldigt tacksam för!Och glidlakan,jag vet inte hur jag skulle klara mej utan det.(Joooo-jag skulle ha skitont).

Igår började jag äntligen med väldigt lite rehab,det är bara tre övningar-men man måste ju börja nånstans.Jag har trappat ner och slutat med all smärtlindring utom Alvedon.Får jag apont vilar jag hellre än tar tabletter,och det har hittills funkat för mej.(Jag vet att andra har mycket mer ont).

Ibland känns det som att jag är mer slut i huvet än i kroppen,jag får svårt att orka när det är mycket folk omkring,så att tex gå i affärer är ingen höjdare.Det är fortfarande så att orken tar slut på nån minut bara-och sen är den verkligen slut och jag kan inte koncentrera mej på något.Det är oxå något konstigt med tempen i min kropp,lite när som helst börjar jag svettas som en tok,utan att jag ansträngt mej eller att det är särskilt varmt.

Det här är vad jag kommit på nu men har säkert glömt massor så det kanske fylls på... :)

Faaaaaaaaaaaaaan.

Innan op hade jag dagar som var bättre och dagar som var sämre,rent smärtmässigt.Dagar som igår var bland dom värre,men ofta lugnade sej smärtan under natten,krampen i ryggen släppte och det gjorde inte lika ont när man sovit.Så är inte fallet den här gången och jag är livrädd.Det sticker i småsåren efter slangarna,det är fortfarande väldigt varmt runt såret och höfterna gör ont.Så som dom gjorde innan op för att ryggen inte pallade och höfterna fick jobba som idioter för att kompensera ryggens svaghet/skada.Det känns i låren och skinkorna oxå att något är annorlunda.Blääääääääääää

Idag ska jag försöka vara snäll mot mej själv.Kroppen ska vila.Huvet ska vila,och jag ska försöka låta bli att skuldbelägga mej själv för mycket för det här.Jag måste ju testa gränserna ibland för att se vart jag står och hur jag mår.När  man har levt med smärta så länge är det lätt att man slutar försöka,för att man vet (eller tror)att man får ont.Jag funderade en del på det inför op och tänkte extra på att efter op måste jag testa saker som inte brukar funka,för op skulle ju hjälpa mej att få det att funka...

Har haft två perfekta dagar :)

Igår var min barndomsvän här med sin lilla familj som när som helst blir en till,jättekul att hon orkade komma hit, höggravid i värmen.

Livet som höggravid verkar lite som att vara nyopererad-man vill mycket men orkar inte så mycket,man är frustrerad och trött på situationen och vill bli som innan igen,och man har en tuff tid framför sej...

Idag blev det brunch med tjejerna i stan,grymt kul och gott.Vi satt ute och solen lyste ganska bra så vi satt där några timmar...Jag lyckades förtränga hur min rygg mår och satt alldeles för länge,vilket jag får betala för nu-samma smärta som innan op även om den inte är riktigt lika stark.Dessutom nervsmärta och såret svider som fan vid minsta beröring,och som grädde på moset en svullnad som har uppstått.Jag vet att jag hispar upp mej och att svullnaden säkert gått ner till imorrn eller så,men jag blir ändå lite fundersam.

Oavsett smärta och svullnad vill jag inte ha något ogjort-det har varit så himla kul att träffa alla och känna sej lite som vanligt igen!

Nu blir det dock en himla massa vila för att se om det hjälper.

Idag var det dags för återbesök på Infektionsavdelningen.Det gick bra,mina blodvärden ser fortsatt bra ut,läkaren verkade lite förvånad över det.

Trots det blev det byte av antibiotika,detta pga att Zyvoxid,som jag ätit 1mån nu,på sikt kommer påverka blodbilden-nya blodkroppar skulle sluta bildas om jag fortsatte med det.

Från och med nu har jag två nya sorter antibiotika:den ena för att ta bort de bakterier som de redan hade börjat behandla och den andra för andra bakterier som de bara hittade i två av testerna från operationen.Det är egentligen inte tillförlitligt att de inte hittat dem i mer än 3 tester men eftersom jag hade opererat in skruvarna och dom bakterierna trivs på främmande föremål OCH är seglivade så tar man det säkra före det osäkra och behandlar dom också.

Det positiva med dom här är att jag får äta vad som helst-på Zyvoxid fick man tex inte äta soja,ost m.m

Det mindre bra är biverkningarna-japp,jag ändrade taktik och läste om dom.Har inte hakat upp mej så mycket på vad jag läste-utan mer vad läkaren sa.Jag blir förvånad,och glatt överraskad,om jag slipper en inflammation i tarmen med helvetes diarré som följd.

En annan biverkning var att all vätska från kroppen kan bli röd,om jag tex har linser blir dom röda av  tårvätska?!Jag undrar lite om jag kommer vara konstant röd i ögonen?Lingonveckan lär ju verka långdragen iaf då jag ska äta det här i 2mån ;) 

Är helt slut så kanske skriver mer om det här någon annan dag,fascinerande hur orken kan ta slut så mycket,och ont har jag oxå.Undrar lite varför man sällan har ont direkt innan,eller under,ett läkarbesök-men efter kommer det minsann smygande?!

Det jag tar med mej med glädje av den här dagen är att JAG FÅR BAAAAAADAAAAA :D

Vad tiden går snabbt nu,och ändå känns det som man står still på en å samma gång?!

Igår hade jag dubbelbesök,en kompis på lunch och sen kom brorsan med familj hit-en väldigt trevlig dag!

Kompisen har jag inte träffat sen mars eller april konstaterade vi lite generade,men nu kom jag på att jag träffade ju henne ihop med dom andra dagen innan steloperationen.Det var oxå kul att träffa brorsan med familj,deras barn är så söta! :)

Och det bästa-att jag orkade!Jag var till och med så ok efteråt så vi tog en kvällspromenad vid 22 tiden när det blivit lite svalt.

Jag känner mej fortsatt väldigt pigg,så idag har jag pratat med sjukgymnasten här i byn som jag hade innan operationen,det är han som ska hjälpa mej med rehab sen när jag är klar med sjukgymnasten på Us.("Klar med"?Vi ska träffas en gång till,totalt 2 ggr...)

Jag förklarade läget,att jag fått olika direktiv om hur mycket jag ska göra eller inte göra.Han var på ortopedens linje-att jag ska göra så mycket som jag kan så länge det inte gör ont.Såååå-jag fick typ 3 övningar jag ska försöka göra för att bla stärka upp bålen,jag kan prova på att promenera mer,och jag får till och med simma!Jag väntar ju dock på tillstånd att ens bada men det beskedet får jag nog på torsdag.Jag håller tummarna!Nu är det så varmt att jag längtar som en tok efter ett bad!

Sjukgymnasten hade inte tid att träffa mej innan sin semester så vi kommer inte ses förrän mitten av augusti-då har det gått 3 månader sen steloperationen.Jag hoppas verkligen att det inte påverkar återhämtningen att det tar sån tid innan jag kommer igång med rehab?!Men det är väldigt svårt att få tag i vårdpersonalen man vill träffa/fråga/prata med i semestertider!

Jag har försökt ringa Us för att fråga vad man ska räkna på när man beräknar tid efter saker man kan/borde/ska testa att göra.Tex "6v efter steloperation kan du/ska du...."

Jag vet inte om det räknas på första eller andra operationen?!Det är ju bara första op som var stelop,den andra var ju bara för att få bort infektion men dom var ju inne djupt...Men iofs så skruva eller borra dom inget?Gah,jag blir tokig på det här....

Nu över till positiva delen!

Det går framåt med promenader!Helt fantastiskt bra faktiskt.Har inte ont efteråt,mår bara illa ibland.Gissar att det är kroppens sätt att säga ifrån nu.Och äntligen har jag kommit på en positiv del av att äta antibiotikan-det är inga djur som vill äta upp mej längre!I vanliga fall får jag myggbett som en enkrona,blinningbett som en femkrona osv.Nu-ingenting!Två myggbett totalt,och dom kliade bara under en kväll istället för flera dygn!Att jag har konstant blodsmak/järnsmak i munnen är kanske inte lika positivt-men va fasen,man kan ju inte få allt här i livet ;)

Jag har förresten lekt lite huslig den senaste tiden,gjort flädersaft och häromdan var vi ute och letade kantareller :) Att plocka pallar jag dock inte i nuläget :/ 

En sak jag funderat på är-hur gör ni andra om ni solar?Solar ni ryggen alls eller låter ni bli?Vad täcker ni operationssåret med?Jag satte på ett förband igår för att kunna ligga på mage ett tag,men det lossnade för att jag var så svettig.

Har fått några tejp/stripes som är typ 1 cm breda från Vårdcentralen som jag skulle täcka såret med,men det känns lite lite?Jag är lite rädd att solen bränner igenom.Dessutom täcker ju inte det såren efter slangarna...

Japp,jag är fullständigt medveten om att det här är ett I-landsproblem men om ni har några tips tar jag tacksamt emot :)                

 Idag har det gått 1 mån efter den senaste operationen.Dom senaste dagarna har jag haft mer energi än innan,känt mej mer som mej själv igen även om orken fortfarande kan ta slut på nolltid.

När jag häromdan pratade med läkaren som gjorde den senaste operationen frågade jag om promenaderna-om jag verkligen inte ska gå mer än 20 min/dag +upptrappning med några min/gång.Han lät väldigt förvånad över det och sa att jag ska röra mej,och göra,så mycket jag orkar.Ännu än gång är det väldigt olika direktiv från olika personer-HUR ska man veta vem man ska lyssna på???!!!

Det har snart gått 2 mån sen steloperationen,och jag har väldigt svårt att sova vilket jag tror beror på att jag är understimulerad.Innan op simmade jag 30 min flera ggr i veckan,och gick promenader nästan varje dag.Så idag provade jag att gå längre än jag gjort sen innan op,och det verkar vara ok!Jag var ordentligt trött när jag kom hem,men det funkade att vila och sen var jag ok igen-ingen smärta!Jag tänker inte göra det varje dag,men det är skönt att veta att jag kan,att det går framåt och att jag är på väg åt rätt håll :)

Både igår och idag har vi äntligen haft sol och värme,jag längtar efter att bada!Måste fråga om det när jag ska till sjukan i veckan.Jag undrar hur det känns att simma efter op?

Har för mej att jag inte får simma än på ett tag men det skulle vara skönt att ta ett svalkande bad :)

Och jaaa,jag kanske skulle få bada i slutet av sommaren men eftersom jag verkar ha ett otroligt bra läkkött måste jag ju iaf fråga när jag ändå är där...