Jag får fortfarande nypa mej själv för att inse att jag inte drömmer...

JAG KLARADE DET!

Jag körde mitt första lopp på flera år :) :) :)

Okej,om vi ska vara ärliga var det tungt.Efter 3,5 mil kunde jag lagt av men jag kämpade på och tog mej i mål.

Min fina sambo gjorde vad han kunde för att hjälpa och underlätta-vilket i praktiken innebar att han hjälpte mej i uppförsbackarna genom att knuffa mej uppför när jag inte längre orkade.

Motvinden var inte att heller att leka med,och ibland undrade jag vad jag gett mej inpå och varför.

Men så kom dom,dom där stunderna när solen titta fram bakom molnen,när det blev vindstilla eller en härlig nedförsbacke,eller när ytan på sjön låg blank.

När det ibland kändes som att jag var frisk och levde igen.

Äntligen har jag gjort någonting som betyder så himla mycket för mej,och jag klarade det.

Inte som innan,men jag är på väg.Ett steg i taget.

Om ni vill veta ungefär hur det kändes kan ni kolla in denna: