Hoppsan,2 inlägg på samma vecka-det måste vara rekord? :P
Pratade med läkaren häromdagen, förlängde sjukskrivningen-och av nån anledning var det viktigt att det inte stod min förra yrkestitel i läkarintyget längre (gissar att det är för att jag nu är arbetslös?).Fan,jag glömmer att jag är arbetslös.Aja,det var ju inte det jag skulle snurra in mej i nu...
Diskuterade även en utredning av smärta som gjordes i höstas,som inte gett någon förklaring till den smärta jag har.Det som finns kvar är någon slags titthålsoperation för att utesluta ännu en sak som kan orsaka smärtan,men jag ställer mej tveksam till det.
Den läkaren jag träffade då undrade när jag skulle ta ut skruvarna-jag svarade "aldrig förhoppningsvis".Som jag upplevde det på det läkarbesöket tyckte han att det var skruvarna som bråkade,men i utlåtande till min ryggläkare lät det inte riktigt lika självklart.
Jag frågade min ryggläkare om att ta ut skruvarna,han sa att det är väldigt ovanligt att man gör det, och att även om man gör det är det inte säkert att det blir bättre.
Jag har ingen som helst lust med fler operationer,jag har mått för dåligt av dem för att känna att det är värt att ta fler risker.
Han frågade om jag provat någon korsett?Jag har provat en enkel variant,men det funkar inte riktigt när jag sitter-men kanske när jag går eller ligger ner.Han frågade även om sjukgymnastik och jag förklarade att sjukgymnastiken varken gjort till eller från i smärtan-så nu tränar jag på egen hand,
Lite mer smärtlindring utskriven och sen var det klart.
Eller,just det-om ungefär en månad kommer vi ha ett avslutande samtal.
Jag hade för ont för att orka bry mej där och då.
Jag har haft för ont för länge nu för att orka reagera.
Men det kommer stunder när mitt huvud vaknar,och jag tänker "blir det inte bättre än såhär?Finns det inget mer att göra nu?"
Den största delen av mej är högst medveten om att det inte kommer bli bättre; att jag har lärt mej,och kommer att få lära mej,att det är som det är.
Den trötta,krassa delen av mej säger att hela livet är som det är-och det blir vad man gör det till.
Jag vet inte om jag börjar bli depp eller vad det är-men jag orkar inte oroa ihjäl mej över allt som händer längre.Förhoppningsvis blir livet lite enklare om man inte behöver grubbla över varenda liten detalj som man ändå inte kan styra över.
Tanken slår mej iofs att det knappast inte kan bli sämre än vad det är-men det är en lögn.
Jag lever och andas,och jag har fantastiska människor runt mej.
Jag provar korsetten igen,jag ska snart göra dagens träning-och i helgen ska jag träffa underbara vänner,oavsett hur ont jag har.
SaraEmma
12 februari 2016 21:11
Usch det där är inte kul... avslutande samtal... jag är "färdigutredd" och avskriven från ortopeden... ok, men jag är ju inte bättre??? Återstår multimodal rehab för att lära mig leva med smärta... INTE kul att acceptera! Är det så här det alltså ska va? Jobbigt bara att skriva det. Men ibland känner jag också som du, orkar inte bry mig, orkar inte oroa mig för allt. Skönt på sätt och vis att slippa lite sjukhusbesök mm. Men framtiden är ju så himla oviss, det är jobbigt.
Inte så peppande kommentar, men jag känner mig som du...
Många kramar!
http://ryggresan.bloggplatsen.se
Anna
14 februari 2016 09:25
Usch, fick samma besked i mars förra året av min ryggläkare att det fanns inget han kunde göra så att det var ett avslutande samtal. Jag varthelst knäckt efter att han sa det, menar han verkligen att jag ska gå så här resten av mitt liv med konstant smärta i rygg och ben. Jag började söka på nätet efter bäckenledssmärta och hittade några bloggar där de beskrivit sin smärta och symptom någon hade också lagt ut en bild på bar i kroppen det gjorde och ont allt stämde. Jag har privat sjukförsäkring genom mitt fackförbund och blev remitterad till en höftläkare som gjorde lite olika tester men han sa att det är från ryggen, ev någon nerv det irriterar mot. Jag blev inte nöjd med det och skrev en egenremiss till Ängelholm och efter ett besök hos en underbar och förstående läkare stod det klart att det var/är mina bäckenleder som krånglar. Jag har nu opererat min högra bäckenled och där är det smärtfritt nu och det har snart gått två veckor sedan, men jag börjar få riktigt ont av min vänstra nu :(.
Får du hjälp av korsetten? Jag hade otrolig hjälp av den innan operationen av bäckenlederna. Tyvärr vill inte många ryggortopeder se att det är från bäckenlederna problemen kommer ifrån.
Lycka till och hoppas du får någon hjälp med din smärta!!! Kram
Liza
15 februari 2016 19:48
Visst känns det konstigt,snopet och dumt Sara?!Man är inte bra,men får ingen hjälp...Känns som jag lever i en dimma,jag kan inte riktigt luska ut om det är hälsosamt att INTE oroa sej så mycket längre,eller om det är dumt att inte kämpa mer?Men när 3 läkare sagt samma sak känns det ju som att jag inte har så många andra idéer...Alla kommentarer är bra kommentarer! <3 :) Förståelsen betyder mycket!Har MMR börjat nu?Kram
http://inmyplace.bloggplatsen.se
Liza
15 februari 2016 19:54
Vad går man igenom på avslutande samtal Anna?Är det bara "tack och hej"typ?Jag har nog inte tagit in att det kan vara för resten av mitt liv,jag tänker fortfarande att jag mirakulöst ska bli såååå mycket bättre,men huvet börjar nog säga till hjärtat att det är såhär det är.
Jag måste erkänna att jag inte har mycket koll på bäckenlederna,vart har man ont då?Sara har också nämnt det :)
Får jag fråga vad de gör på en sån op?Är det stelop också?
Skönt att du är smärtfri där efter op,måste det gå en viss tid innan dom opererar vänstra?Håller tummarna att du får en tid snart och att även den op går bra!
Tack!
Kram
http://inmyplace.bloggplatsen.se
SaraEmma
16 februari 2016 12:08
Ja det undrar jag också! Ska jag ge mig nu eller ska jag kämpa mer för att få hjälp? Är det verkligen inget kvar att göra? Samtidigt vore det sååå skönt att inte kämpa mer, att komma till ro och slippa alla remisser, röntgen, läkare och all väntan... MEN så enkelt är det ju inte! Värken finns ju kvar, jobbet funkar inte, FK tjatar... blä!
MMR börjar v.11 så det är inte än. Hoppas på nån sorts hjälp där i alla fall.
Kram!
http://ryggresan.bloggplatsen.se
L
21 februari 2016 07:47
Det är en svår fråga!Jag får se lite vad läkaren säger och hur det artar sej under det samtalet.Hänvisar han tillbaka till min husläkare kommer jag vägra bli utskriven eller vad man ska kalla det-han tyckte ju att jag skulle "ta några Alvedon och börja jobba halvtid iaf" efter 2v sjukskrivning.Det är snart 3 år sen...Jag tänker mej att man kan ju alltid söka igen om det blir värre eller något ändras,det är ju inget som är ristat i sten liksom.Men jag skulle vilja känna på hur livet är utan ständig kontakt med sjukhus, arbetsförmedling och försäkringskassa :) Jaa,hoppas att det passar dej och kan hjälpa på något sätt.Jag skulle kanske inte förvänta mej att det gör underverk mot smärtan (men vem vet?;) )
men kanske lättare att hantera den.Hur sjukt det nu låter...Kram
Anna
17 februari 2016 18:25
Jag visste inte att det var ett avslutande samtal läkaren menade först när han ringde, eller jag kanske inte ville förstå :-). Men han sa att det fanns inget mer han kunde erbjuda mig och att det kanske var en misslyckad steloperation jag genomgått :-(. Så han sa att i fortsättningen var det min VC som skulle fixa sjukskrivning och att han skulle skriva till dem. Men det gjorde han aldrig så jag fick själv ringa efter mina journaler och lämna till VC.
Om du går in och tittar på Saras blogg och sedan går in på Jensan med 5's blogg finns mycket info om bäckenleder och dess smärta. Jag ska till Ängelholm på återbesök sex veckor efter operationen och då får jag svar på om även vänstern måste opereras. När de stelopererar bäckenlederna görs ett litet snitt vid höften och det sätts in tre skruvar som håller bäckenleden på plats. Om du vill veta mer gå in på www.i-fuse.com där finns info om detta.
Lycka till med allt och stå på dig om ryggen! Kram
L
21 februari 2016 07:52
Hehe,nä en del saker vill man nog inte förstå.Eller minnas! :)
Det lutar väl åt att det är så det kommer låta för min del med...
Jag gick in och kollade lite snabbt,men hittade inte direkt någon beskrivning på var smärtan sitter eller hur den är?Jag hade iofs ingen större ork att leta särskilt mycket så jag kanske går in igen och kollar. Gör det ont i ryggen?Eller var sitter smärtan?
Jag hoppas slippa fler operationer,det har varit för tufft för min del för att utsätta mej för det igen.Händer det något som gör att jag måste opereras akut så får jag väl göra det,men i övrigt låter jag gärna bli...
I-fuse sidan verkar inte finnas längre så där hittade jag inte så mycket :)
Kram
SaraEmma
18 februari 2016 10:32
Sen är det ju tyvärr så att efter en steloperation i ländryggen är det inte ovanligt att få problem med bäckenlederna :( Så även om inte det var problemet från början så kan det vara det nu...
http://ryggresan.bloggplatsen.se
L
21 februari 2016 07:53
Det är sant!Men vart gör det ont om det är bäckenlederna som bråkar?Jag har smärta på samma ställe som innan så jag tror inte att det har "flytatt sej"?
