Ja,alltså fortfarande DET DÄR LÄKARINTYGET.

Hur svårt ska det vara?!?!Jag sa till 2 v innan det gick ut,ringde 2 ggr samma v som det gick ut,ringde i måndags,ringde idag igen-och IDAG har dom löst det.WOW

Hela tiden när jag påmint om det har dom sagt att dom ska lösa det,men icke.

Fattar dom inte att jag får skit för det här?Det är ogiltig frånvaro från jobbet,och i värsta fall får jag varning för det och kan få sparken om det händer igen.Jag är så himla arg nu.

Jag borde få lägga energin på att bli bra,jag borde inte behöva slåss med både sjukhuset och Fk.

Jag är så jävla trött på att behöva påminna om allt hela tiden,att ingenting flyter på som dom säger att det ska.Jag är så himla trött på att vara arg och frustrerad över det här.

Jag är så sjukt jävla trött på den här situationen.

Igår hälsade jag på på jobbet.Jag gissar att deras intryck är att jag verkade pigg och glad,och att det var ok.Jag sa gång på gång "det är som det är"eller "det är sådär/inte så bra"för jag vill inte att dom ska veta hur det är.

Det är nån slags konstig stolthet där-att jag inte vill att dom ska veta hur dåligt jag mått,eller hur jobbigt det har varit.Och är fortfarande.För dom som jag tror bryr sej om mej lite mer än andra berättar jag.För dom som har tid att prata med mej berättar jag(jag vet att fler bryr sej men man hinner inte när man bara möts kort).

En del frågar hur det känns att inte kunna köra mer-vad ska jag svara på det?

Det känns SKIT!

Klart som FAN det känns skit!Men vad ska jag göra?Kroppen klarar det inte.

Det är inte så att jag kan välja om jag vill eller inte-min kropp kommer inte klara det jobbet mer.

På en del verkar det lite som att jag förväntas vara mer upprörd över det här,jag borde vara mer ledsen.

Tror dom seriöst att jag inte är det?Att jag inte har varit det?En del dagar har jag gråtit så det inte kan finnas några tårar kvar-men vad hjälper det?Det ändrar inte situationen om dom får se mej ledsen.

På något sätt försöker jag bara plocka ihop resterna av den som var jag och överleva allt det här tråkiga.

Jag SKA ta mej upp och fram igen,men det kanske inte blir på det sätt som man tror.