Ja,alltså fortfarande DET DÄR LÄKARINTYGET.

Hur svårt ska det vara?!?!Jag sa till 2 v innan det gick ut,ringde 2 ggr samma v som det gick ut,ringde i måndags,ringde idag igen-och IDAG har dom löst det.WOW

Hela tiden när jag påmint om det har dom sagt att dom ska lösa det,men icke.

Fattar dom inte att jag får skit för det här?Det är ogiltig frånvaro från jobbet,och i värsta fall får jag varning för det och kan få sparken om det händer igen.Jag är så himla arg nu.

Jag borde få lägga energin på att bli bra,jag borde inte behöva slåss med både sjukhuset och Fk.

Jag är så jävla trött på att behöva påminna om allt hela tiden,att ingenting flyter på som dom säger att det ska.Jag är så himla trött på att vara arg och frustrerad över det här.

Jag är så sjukt jävla trött på den här situationen.

Igår hälsade jag på på jobbet.Jag gissar att deras intryck är att jag verkade pigg och glad,och att det var ok.Jag sa gång på gång "det är som det är"eller "det är sådär/inte så bra"för jag vill inte att dom ska veta hur det är.

Det är nån slags konstig stolthet där-att jag inte vill att dom ska veta hur dåligt jag mått,eller hur jobbigt det har varit.Och är fortfarande.För dom som jag tror bryr sej om mej lite mer än andra berättar jag.För dom som har tid att prata med mej berättar jag(jag vet att fler bryr sej men man hinner inte när man bara möts kort).

En del frågar hur det känns att inte kunna köra mer-vad ska jag svara på det?

Det känns SKIT!

Klart som FAN det känns skit!Men vad ska jag göra?Kroppen klarar det inte.

Det är inte så att jag kan välja om jag vill eller inte-min kropp kommer inte klara det jobbet mer.

På en del verkar det lite som att jag förväntas vara mer upprörd över det här,jag borde vara mer ledsen.

Tror dom seriöst att jag inte är det?Att jag inte har varit det?En del dagar har jag gråtit så det inte kan finnas några tårar kvar-men vad hjälper det?Det ändrar inte situationen om dom får se mej ledsen.

På något sätt försöker jag bara plocka ihop resterna av den som var jag och överleva allt det här tråkiga.

Jag SKA ta mej upp och fram igen,men det kanske inte blir på det sätt som man tror.

 

SaraEmma

20 augusti 2014 17:58

Känner igen mig så mycket! I allt... Fy f-n rent ut sagt vad jobbigt det här är! På så många sätt, det gick inte att föreställa sig innan faktiskt.
Jag gör på precis samma sätt som du, säger lite lätt "det är som det är" eller "det tar nog lite mer tid det här"... Berättar bara för mina närmaste hur det faktiskt är, och precis som du skriver, för de som verkligen bryr sig och vill lyssna! Man kan ju inte gå och gråta och sörja oavbrutet, vad vinner man på det? Ibland bryter man ihop, men däremellan måste man ju försöka vara glad och tänka postivt! Hur svårt det än är... Jag börjar också misstänka att jag inte kommer klara mitt jobb mer, och det är skitjobbigt att ens tänka den tanken! Klart man är knäckt... Många kramar till dig!!!!

http://ryggresan.bloggplatsen.se

L

22 augusti 2014 10:32

Jaa,det är tufft!Jag har nog fortfarande inte helt fattat att jag inte kommer jobba där mer :/ På ett sätt har jag förstått det och är inställd på det-men när jag ska lämna in alla nycklar,uniform osv kommer det nog vara svårt att hålla tårarna tillbaka.Nä,precis.Men samtidigt måste man få sörja och vara upprörd över att det är som det är,det är ju inte så många som förstår vad man går igenom-kanske därför man inte vill prata så mycket om det?
Ja,fy fan!Det finns ju en anledning till att man utbildade sej-att man VILL jobba med det!Massa kram tillbaka

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Hörni, det verkar som att det är dags. Dags att få ett slags avslut.   Det har gått 2,5 år sedan senaste operationen av ryggen.Och visst, det har blivit mycket bättre än det var då, och bättre än det var innan steloperationen. Men det verkar ...

Som ni märker hänger jag inte här så ofta...   Om man ska gå direkt på en ryggrapport så är den skaplig, i torsdags var första (och hittills enda) smärtfria dagen på nästan 3 månader. Jag tror inte att jag har så mycket mindre ont nu, men jag h...

Hej! Vad fort sommar och semester gick, men relativt snart har vi semester igen så jag ska inte klaga :)   Har lite saker jag vill ta upp i dagens inlägg,så nu kör vi.   -Semestern var utmärkt, hann och orkade med ungefär vad jag hade hoppa...

  Dags för en liten rapportering om hur det går för mej nu :) Jag kom in på utbildningen jag sökte till hösten!Såå himla nöjd. Nu vet jag att jag kommer in på utbildningar jag är intresserad av-jag skrev högskoleprovet i höstas för att öka chan...

Nu har det gått 2 veckor sedan jag cyklade. Det har varit två veckor med smärta varje dag.Inte sån där smärta som gör att man måste ligga ner, mer molande i bakgrunden för att hugga till ibland. Men den har funnits där hela tiden.   Min sjukskr...