Har vart lite tungt här den senaste tiden.

Jag började fundera på det där med att jag har sökt nytt jobb,och började därför fundera på saker som "vem skulle anställa någon som har varit sjukskriven över ett år när det finns arbetslösa som är friska och kan börja jobba direkt?","Vad ska jag säga om jag kommer på interjuv och dom frågar när jag kan börja jobba?"eller "vad har jag att komma med på arbetsmarknaden idag?"Jag har iofs jobbat hela tiden sedan innan jag tog studenten,men ändå.

Sen blir jag,milt uttryckt,ganska ledsen när jag får höra att två personer på jobbet fått tjänst inne på kontoret,trots att jag ett antal ggr påpekat att dom ska höra av sej om det dyker upp något där eftersom jag inte kommer kunna köra tågen mer,och jag kommer inte heller kunna jobba ombord på tågen.

Skakningar och tunga lyft är inte längre en fungerande arbetsmiljö för mej.

Såklart är jag också orolig för hur det kommer bli framöver,jag är inställd på att jag inte kommer få någon annan tjänst på mitt jobb(även om jag fortfarande hoppas).Har ingen aning om hur det funkar med a-kassa eller nånting nu för tiden,men enligt löpsedlarna så verkar det ju sådär.

Sååå,min lösning har varit att om jag inte hittar ett jobb under hösten får jag väl börja plugga till våren.

Skitbra ju!Det är bara det att jag kommer inte på NÅNTING som jag vill plugga?!

Några tips på hur man knäcker den nöten???

Jag vill inte ha ett alltigenom gnälligt inlägg så vi avslutar med lite bättre saker.Jag har hämtat ut den sista antibiotikan,bara en månad kvar med det nu förhoppningsvis!

Sjukgympaövningarna som jag fick på Us senast funkar över förväntan,det känns redan skillnad att jag inte blir lika trött i ryggen när jag sitter osv.Underbart

Sen kan man ju inte klaga när man hittills den här v har träffat syrran med gulliga barn och badat med dom,dagen efter det sniffat söt liten bebis och idag hängt med en kompis och hennes unge som har charmat till sej mer och mer för varje gång man ses :)