Jaha, då ska vi se.

Har lyssnat på Winnerbäcks "Granit och morän" en hel del, och det är något med Winnerbäck och sommaren...De hör liksom ihop på något sätt.

Vet inte hur många konserter jag varit på med honom :)

Så även i år.Tyvärr fanns det inga sittplatser kvar och jag vet ju att jag inte kan stå en hel konsert, det blir kul att gå ändå och det funkar så länge det funkar-sen får jag sätta mej ner där jag är helt enkelt(låter enkelt iallafall).

Jobbet rullar på, jag längtar otroligt mycket efter semester nu men det är långt kvar än.

Peppar peppar verkar ryggen ha hållit sej skaplig i över en v nu, jag har mer känselbortfall i benen än innan men jag tycker det är jobbigare med smärtan.

Senaste inlägget var jag jäkligt nöjd med min insats på cyekln :)

Nu är jag nervös.Jäkligt nervös.

Snart är det dags för nästa lopp och senaste träningen gick inget vidare så nu är jag jättenervös.Vädret ser inget lovande ut för min del (vind/motvind och kanske regn).

Jag ska göra det kan jag kan, mer går ju inte. Men jag vill så mycket mer än jag tror det kommer att bli.Jag vill inte få ont, jag vill inte ta slut, jag vill inte tappa känslen för mycket.

Jag vill känna att kroppen funkar, att den utför det jag ber den om.Att den klarar det vi har tränat på, och tränat inför.

Häromdagen var det 2 år sedan sista operationen.Är det inte dags att funka nu kroppen?