Jag klarade det!!!

Jag tog mej runt,jag nådde mitt mål som jag jobbat för i TVÅ ÅR!

På en tid som dessutom är bättre än jag räknat med,jag är så himla nöjd nu :)

Det är svårt att förklara hur det känns, för samtidigt som jag varit så lycklig över min prestation att jag har gråtit har det också känts lite tomt eller vad man ska säga när man klarat något man jobbat för så länge.

Veckan som varit nu efter loppet har varit fruktansvärt jobbig,kroppen har protesterat mot allt och lite till-och huvet är inte med mej. Jag har behövt sova varje dag efter jobbet trots att jag sover som vanligt på nätterna. Vid minsta fysiska ansträngning vägrar kroppen göra det den kan och brukar.

Kort sagt är jag helt slutkörd fysiskt.

Jag visste innan att jag skulle få betala för att jag körde, det är klart att om kroppen inte har funkat på kortare sträckor innan så skulle den inte genomföra det här utan protest,men jag vet fortfarande inte hur länge jag får betala för det.

Nu tar jag ett steg åt ett annat håll ett tag träningsmässigt.Jag har fryst mitt träningskort under sommaren och kommer bara simma och cykla under sommaren.Det ska bli rätt skönt faktiskt.

Imorgon ska vi iväg och heja på dom som kör "riktiga" Vätternrundan,det är fascinerande vad kroppen kan göra!

Trevlig helg!

Jaha, då ska vi se.

Har lyssnat på Winnerbäcks "Granit och morän" en hel del, och det är något med Winnerbäck och sommaren...De hör liksom ihop på något sätt.

Vet inte hur många konserter jag varit på med honom :)

Så även i år.Tyvärr fanns det inga sittplatser kvar och jag vet ju att jag inte kan stå en hel konsert, det blir kul att gå ändå och det funkar så länge det funkar-sen får jag sätta mej ner där jag är helt enkelt(låter enkelt iallafall).

Jobbet rullar på, jag längtar otroligt mycket efter semester nu men det är långt kvar än.

Peppar peppar verkar ryggen ha hållit sej skaplig i över en v nu, jag har mer känselbortfall i benen än innan men jag tycker det är jobbigare med smärtan.

Senaste inlägget var jag jäkligt nöjd med min insats på cyekln :)

Nu är jag nervös.Jäkligt nervös.

Snart är det dags för nästa lopp och senaste träningen gick inget vidare så nu är jag jättenervös.Vädret ser inget lovande ut för min del (vind/motvind och kanske regn).

Jag ska göra det kan jag kan, mer går ju inte. Men jag vill så mycket mer än jag tror det kommer att bli.Jag vill inte få ont, jag vill inte ta slut, jag vill inte tappa känslen för mycket.

Jag vill känna att kroppen funkar, att den utför det jag ber den om.Att den klarar det vi har tränat på, och tränat inför.

Häromdagen var det 2 år sedan sista operationen.Är det inte dags att funka nu kroppen?