Kommer med glädjande rapportering!

När jag gick multimodal rehabilitering var ju en av grejerna där medicinsk yoga.

Då fick jag så satans ont av det att jag inte kunde röra mej på resten av dagen, eller ibland även dagen efter.

Jag tyckte ändå att det var en skön "avkoppling"som fick mej att andas bättre, och att släppa tankar och grubblerier för en stund.

Jag gick de 8 veckorna på mmr och förra våren ringde jag vårdcentralen och frågade om jag kunde få gå det igen, vilket jag fick.

Sen dess har jag haft i bakhuvudet att jag skulle vilja prova mer, men det har inte blivit av.

Förrän nu.

För några veckor sen gick jag och en kompis på Yoga där vi tränar.

Kändes helt ok, var avkopplande och så-men ändå inte riktigt den där känslan jag mindes.

Idag provade jag igen-och det var så himla bra!

Jag kan absolut inte göra alla rörelser, men det kändes ändå så bra!

Även fast det ibland gjorde så ont att jag nästan grät var det en skön känsla och det kändes som att min kropp mådde väldigt bra av den stunden.

Hurra hurra hurra för att dagens instruktör har ett pass som jag kommer kunna gå på varje vecka om jag planerar ordentligt :)

Och hurra hurra hurra för att på kvällens promenad tog jag längre steg än jag brukar-det kändes som att något som brukar hålla emot i ryggen (eller hållningen?)liksom lossnat?

Det har nu gått 2 år sedan steloperationen.2 år av slit och en himla massa kämpande för att komma tillbaka.2 år sedan min bästa vän försvann.

Det är märkligt, och mäktigt, att se och inse vem eller vilka som finns med en i onda eller goda tider.