Så har det gått över en månad sedan jag skrev senast...

Det rullar på här, vi renoverar kök (med vi menar jag att jag står för mat/fika då min rygg inte klarar särskilt mycket annat inom renovering).

Jobbet rullar på, det är mycket mer att göra nu än under arbetsträningen, vilket är bra.

Men jag har fortfarande svårt att acceptera att jag "aldrig hinner klart".

Egentligen är det ju bra- annars har jag inget jobb imorgon ;)

Har varit på utbildning igår och idag, det funkar inte alls-blir för långa dagar och då har det inte ens varit 8-timmars dagar...

Ibland tänker jag att jag kanske skulle försöka, att det nog kan gå.

Men jag blir brutalt påmind om att jag inte klarar det och får spendera resten av dagen vilandes i soffa eller säng då jag varken kan stå eller sitta.

Jag har tränat rätt mycket och målinriktat för att nå ett av mina mål.

Jag ger inte upp än men det ser inte så ljust ut att klara det i nuläget då kroppen säger ifrån ordentligt i flera dagar efter för långa eller många träningspass.

Det är fruktansvärt tråkigt, men jag kan inte hänga upp mej på det- jag har kommit betydligt mycket längre än jag trodde var möjligt.

Det känns som att det mesta löser sej hörni-på ett eller annat sätt är jag ok eller till och med bra.

Förut var varenda dag jag var tvungen att ta smärtlindring ett nederlag för mej, så är det inte nu.

Jag har fått lära mej acceptera att det går upp och ner och att jag för det mesta inte kan påverka smärtan särskilt mycket.

Jag kan sakna att leva så bekymmerslöst som innan, men jag har också blivit mer tacksam för det jag har och det jag kan göra.

Hoppas ni alla har det bra!