Nytt samtal med dr idag....

Han skrev läkarintyg till siste augusti och under den tiden ska jag arbetsträna så mycket det går(han kallade det aktiv sjukskrivning).

Han påpekade igen att medicinskt finns det inte längre någon förklaring till min smärta,jag vet inte riktigt vad han vill ha sagt med det-ska jag bara rycka upp mej och sluta ha ont eller?

Han hade fått svar av narkosläkaren på min undran om tröttheten-och HOPPSAN-det fanns visst ett samband med op+reoperation=trötthet.Det var dock vanligare vid andra operationer,tex gynokologiska(stavning?) och bukoperationer.

Narkosläkaren hade också tittat på mina blodprover,och allt såg(som vanligt)bra ut.

Däremot så sa han att både Gabapentin och Panocod försämrar återhämtningen,så jag har alltså fått medicin ordinerad för en åkomma,som försämrar en annan märkbart.Härligt

Idag sa han också att Panocod omvandlas till morfin i kroppen så den ska man inte hålla på med så länge.I aug/sep ska jag trappa ner/sluta med den om det inte går att göra tidigare.

I senaste inlägget närde jag en liten dröm om att cykla Tjejvättern.För jag hade ju cyklat typ 1 timme en gång.Efter ett pass eller två till på cykeln är det bara att drömma vidare....

Det inte blir en den "revansch"på ettårsdagen efter op nummer 2 som jag hade hoppats-men i år kan jag ialafall hänga med till Motala och heja istället för att ligga på sjukhuset...

Lite surt men jag får sluta sparka och slå och gno in allt jag inte kan.Det här ÄR mitt liv nu oavsett vad jag anser om det.

Idag skulle en kompis komma hit å ses några timmar.Av okänd anledning ställde hon in.

Det gör lite ont i hjärtat,inför op pratade hon så mycket om hur mycket hon skulle vara här, att hon finns här och allt möjligt.Imorgon är det ett år sen vi sågs sist.ETT ÅR.

It´s been a long day whitout you my friend

and I´ll tell you all about it when I see you again

We´ve come a long way from where we began

I´ll tell you all about it when I see you again.