Jag har nu fått inse att arbetsträningen blir tuffare än jag kanske tänkt mej.Ställningen blir inte den bästa när man ska blippa en streckkod på diverse olika ställen,automatiskt ställer man sej ju för att komma åt och det blir inte det bästa för ryggen.Måste komma ihåg att tänka på mej själv-det här är ju en arbetsprövning för att utreda arbetsförmågan,av gammal vana är det lätt att bita ihop och köra trots smärta men ska försöka lyssna bättre på kroppen nu så det inte blir sämre igen.Min målbild var innan jag började att jag skulle kunna komma upp i att jobba 100% igen,jag är inte lika säker på att det blir så längre.

Senare i veckan kommer förhoppningsvis en arbetsterapeut från Arbetsförmedlingen som ska se över om jag kan få mindre ont om jag har hjälpmedel på arbetsplatsen.

Jag försöker att inte få panik,för hittills har jag ju behövt vänja mej vid det mesta-det gör ont men släpper efter några dagar när kroppen inser att den inte är trasig igen.

Som cykligen till exempel-fatta att jag kan cykla(eller gå)till jobbet!Det här är första gången på över 10 år som jag inte har minst en halvtimme i resväg till jobbet och det känns så himla lyxigt!

Idag skulle jag ha simmat men det finns helt enkelt inte ork eller motivation just nu så det blir promend + styrketräning istället.

Pratade med sjukhuset förut,blodroverna visade inga konstiga värden(vad ovanligt....not).Det var ett som var lite förhöjt men inget anmärkningsvärt.Sååå,inga svar på den jävliga tröttheten eller mjölksyran där...Frågade oxå om annan smärtlindring men det får vi ta om 2 v när jag har telefontid för att få svar på röntgen och blodproverna.

That´s all for today folks!