Jaha,då ska vi lägga ännu ett år till handlingarna :)

Det har varit ett jobbigt år på flera sätt,med en rygg som inte jobbat med mej så mycket som jag velat,fler bakslag än jag räknat med har kommit.

Men jag har rest mej varje gång.Och jag bryter inte helt ihop varenda gång det händer längre,även om jag fortfarande blir orolig när det händer.

Det ÄR fruktansvärt jäkla skittråkigt att jag aldrig kommer kunna köra tåg igen,jag försöker bita ihop och inte tänka på det så mycket-men jag vet inte om det är rätt taktik.

Ibland provar jag en taktik som är lite snällare mot mej själv,nämligen att försöka tänka att det är helt ok att vara ledsen över de saker jag inte längre kan göra.

Någonstans måste man få släppa ut de känslor som uppstår,och åtminstone inför sej själv borde man kunna vara helt uppriktig med hur det känns.(Jag tycker det kan vara svårt inför andra,vill inte "klaga"utan försöker mer se det positivt).

Det är en himla massa trevliga saker som har hänt också,resa till Gotland med hela familjens familjer,ett besök vid Höganäs,jag cyklade ett motionslopp och jag har kommit igång rätt regelbundet med spinning nu.Vi hade middag med en himla massa vänner på alla hjärtans dag,och vi anordnade en insamling till Barncancerfonden som gick över förväntan.

Min sambo la trall på garagetaket så nu får man säga att vi har en rätt sjysst uteplats :)

Vi hittade en himla massa kantareller också!

Jag har kommit igång med arbetsträning,vilket har varit väldigt bra.Jag höll på att bli tokig av att gå ensam hemma och inte ha något att göra.

Jag har mycket kvar att jobba med och jobba på.

Jag vill bli bättre på arbetsträningen(eller jobb-vad jag än gör),alltså-huvet är fortfarande inte med mej så jag har svårt att koncentrera mej längre stunder.Det måste gå att träna upp?!

Jag vill vara mindre orolig,och mindre kontrollerande.Allt som har hänt både med operation och med mitt förra jobb gör att jag dubbelkollar ALLT som andra gör,eller säger att dom ska göra,och det funkar inte att leva så.Det tar för mycket energi.

Under kommande år hoppas jag att jag får ett jobb.Att jag slipper vara beroende av Fk eller Af.

Att jag slipper ringa sjukhuset tre ggr varenda gång läkarintyget går ut för att påminna om att det ska förlängas(och sen ringa 2 ggr till för att det ska skickas också...)

Jag hoppas på svettiga träningspass så det känns sådär jäkla gött i kroppen när man kört slut på sej själv,jag satsar på samma lopp som förra året-den här gången med bättre tid och mindre hjälp :)

Jag satsar även på ett annat lopp som ska bli så otroligt spännande att se hur det går-det är MTB men som jag förstått det inte ut i skogen på stenar och rötter(det hade jag inte vågat pga ryggen).Det ska vara på stigar eller grusvägar och naturen runt verkar heeeelt fantastisk.

Jag tänker mej mycket tid i skogen,till fots eller på cykel-men det är där jag trivs och det är där jag fyller på med energi.

Jag hoppas på mycket skratt och att umgås med mina vänner,jag börjar inse rätt bra nu vilka som verkligen räknas in där,och dom som finns betyderså himla mycket!Vill också umgås mer med familj och deras familjer <3 Syskonbarn kan vara det bästa som finns! :)

Jag hoppas att vi får möjlighet att resa,och att vi renoverar huset lite grann.

Och jag tror inte det behöver nämnas-men jag tror och hoppas att världens bästa sambo finns kvar vid min sida,för fy fan vad han är bra!

GOTT NYTT ÅR!

 

SaraEmma

2 januari 2016 13:05

Å vilken bra sammanfattning av året som gått! Det där att tillåta sig själv att vara ledsen och att erkänna för sig själv hur man faktiskt känner, det är så mycket svårare än man tror! Jag biter ihop och slår ifrån mig alldeles för mycket, är nog rädd att bryta ihop annars. Men det är ju ingen bra taktik. Hoppas på lite hjälp med detta av psykologen på rehaben jag förhoppningsvis får gå.
Va bra att du tänkt ut lite mål inför nya året, borde jag nog ta efter!
Kram!

http://ryggresan.bloggplatsen.se

 

Liza

7 januari 2016 20:28

Tack tack :)
Mmm,det ÄR jättesvårt!Men jag försöker bli bättre på det,och jag tror att man mår bättre av att inte bara vifta bort det faktum att hela ens liv vänts upp-och-ned...Försöker tänka hur jag skulle tänka eller tycka om nån annan som var i liknande situation och inte fasen skulle jag vänta mej att den tyckte livet fortsatte som vanligt?!Kram på dej Sara!

http://www.inmyplace.bloggplatsen.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Hörni, det verkar som att det är dags. Dags att få ett slags avslut.   Det har gått 2,5 år sedan senaste operationen av ryggen.Och visst, det har blivit mycket bättre än det var då, och bättre än det var innan steloperationen. Men det verkar ...

Som ni märker hänger jag inte här så ofta...   Om man ska gå direkt på en ryggrapport så är den skaplig, i torsdags var första (och hittills enda) smärtfria dagen på nästan 3 månader. Jag tror inte att jag har så mycket mindre ont nu, men jag h...

Hej! Vad fort sommar och semester gick, men relativt snart har vi semester igen så jag ska inte klaga :)   Har lite saker jag vill ta upp i dagens inlägg,så nu kör vi.   -Semestern var utmärkt, hann och orkade med ungefär vad jag hade hoppa...

  Dags för en liten rapportering om hur det går för mej nu :) Jag kom in på utbildningen jag sökte till hösten!Såå himla nöjd. Nu vet jag att jag kommer in på utbildningar jag är intresserad av-jag skrev högskoleprovet i höstas för att öka chan...

Nu har det gått 2 veckor sedan jag cyklade. Det har varit två veckor med smärta varje dag.Inte sån där smärta som gör att man måste ligga ner, mer molande i bakgrunden för att hugga till ibland. Men den har funnits där hela tiden.   Min sjukskr...