Så var dagen kommen.Dagen när jag blev uppsagd.

På ett sätt har jag för länge sedan insett,och accepterat,att det kommer bli så här-ändå känns det idag både sorgligt och vemodigt.

De förhandlade igår om min uppsägning-den blev långt ifrån så bra som jag hoppats,men betydligt bättre än det verkade från början.

Direkt efter började jag få frågor om när jag kunde skriva under avtalet,och när jag kunde lämna in mina nycklar.

Lite märkligt att det är SÅ bråttom,men ska jag vara ärlig så är det inte så mycket som förvånar mej längre.

Så jag åkte dit innan arbetsträningen imorse och skrev under och lämnade in allt.

På ett sätt en frihetskänsla när jag gick därifrån,för snart kommer de inte kunna ta mer energi ifrån mej,eller tid.Tid som lagts på att dubbekolla,trippelkolla,påpeka vad de gjort fel och vad jag har rätt till,för att sedan tjata om att de ska rätta till det.

Rätt deprimerande att bli uppsagd och utförsäkrad samma vecka men hey-nästa vecka kan bara bli bättre va?

God jul och allt det där,av nån märklig anledning finns det ingen ork eller julkänsla här...