Sådärja,då är det nytt år-nya tag.

Som man kunde läsa i förra inlägget led jag av en del nyårsångest,allt kändes rent ut sagt skit och jag såg ingen mening med att fortsätta kämpa.

Jag ville bara tillbaka till sängen,dra täcket över huvet och stanna där.Och gråta gråta gråta.

Det kommer såna där dagar-när man bara inte orkar längre,när man undrar om man nånsin kommer bli bra igen,när man undrar om man nånsin kommer bli LYCKLIG igen.

När man undrar om den personen man var innan man fick ont finns kvar,eller om man kommer känna sej grinig/gnällig för all framtid.Ibland blir jag förbannad för den där jävla smärtan har berövat mej så mycket.Andra dagar känns det som att det bara är att gilla läget.

Jag måste få bättre självkänsla.Det går inte att gå runt och känna sej såhär värdelös.I nästan alla sammanhang är jag nu osäker på mej själv,dels fysiskt vad jag klarar och inte inte utan att få ont.Men oxå psykiskt.Den andra op tog knäcken på mej ganska ordentligt.Dels mådde jag så dåligt under lång tid med att jag inte orkade med ljud,orkade inte träffa folk,den fysiska tröttheten var hundra gånger värre än efter första op.Men den gjorde mej oxå rädd.Rädd för att det inte är "klart"än,rädd för att få en ny infektion och opereras igen.Mer rädd för att inte bli bra än jag var inför första op.

I somras träffade jag en kompis som sa att det märktes att jag inte var som innan,att jag inte pratade eller skämtade så mycket som innan.Hon sa det inte på något elakt sätt,men det har ändå satt sej i skallen.Jag,som varit hur social som helst,drar mej nu för att träffa andra för att jag är rädd att inte duga längre.Jag vet inte vad man pratar om och känner mest"vad har jag att komma med?".

Den känslan suger.

Det är bara med min familj och min sambo som jag inte känner så.Jag vill inte leva så,jag vill inte tycka det är svårt,jobbigt eller nervöst att träffa kompisar.

Nästa vecka ska jag på möte med Försäkringskassan och Arbetsförmedlingen.Vi ska gå igenom hur arbetsträning funkar,och kanske var jag ska göra den.

Jag hoppas att jag kan komma igång med det här nu,behöver komma hemifrån och träffa människor...Orkar inte gå hemma och grubbla på hur allt ska gå mer nu.

Som rehab idag provade jag att simma.Har haft simförbud ett tag när jag blev sämre,men idag klarade jag 1km bröstsim,så himla gött!Det är första gången jag simmat så mycket bröstsim sen op.Nästa v hoppas jag kunna komma igång med spinning.