Fy faen vad nervös jag var inför det där besöket på Us häromdan!

Jag har varit helt slut efteråt av all anspänning-det är skumt att jag stressar upp mej så mycket över det?!Hittills har det ju gått smärtfritt.HAHA

Nu,med lite perspektiv på saken tänker jag att det var nog bra att höra att det kan ta längre tid att bli bättre.Det var inte vad jag önskat,men det finns fortfarande hopp.

Igår pratade jag massa med min sjukgymnast,vilken klippa!Lyssnar tålmodigt på alla mina funderingar-jag är helt fascinerad att han inte tröttnar på allt ältande och alla grubblerier.

Jag har sett det här som lite av att träna inför ett lopp-att man lägger upp träningen mot ett specifikt mål och jobbar mot det.När man kört loppet och kommit i mål är det klart.

Min sjukgymnast fick mej igår att inse att det kanske inte blir så.För mitt mål var att bli lika bra,eller bättre,än innan.Men det är ju inte säkert att jag kommer dit.

När jag skriver det inser jag att det här har jag pratat/skrivit eller tänkt förut,men har glömt bort det längs vägen.

Jag menar inte att vara negativ och inte tro att det kan bli bra,men för min egen del behöver jag vänja mej vid att det kanske inte blir bättre.Eller det kanske inte blir bra.

Oavsett så kanske det inte riktigt blir som jag tänkt mej.

Så nu är frågan-ska man sätta upp delmål?Pricka av dom ett efter ett och se hur långt man kommer?Hur tänker ni andra?

Jag skrev en lista på saker jag vill klara att göra under 2015(tror det var vid nyår).

Jag var försiktig med den,det blev inte jättemånga fysiska utmaningar,kanske mer saker som jag vill göra för att JAG mår bra av det.Tex klara spinningpass,sätta frön,gå på basket osv.

Just dom tre sakerna har jag redan gjort/ska göra inom en snar framtid.För ett år sen var det helt otänkbart.

Det är så himla lätt att glömma att man faktiskt tagit sej en bit uppåt ändå.

Kram på er och hoppas ni får en trevlig helg.

 

SaraEmma

15 mars 2015 13:37

Det är ju jättebra att veta att det faktiskt kan ta lång tid och att det inte är kört! Jag önskar också att man hade fått mycket mer info innan operationen, det var väldigt dåligt tycker jag, nästan inget alls.
Jag har börjat (försöka) tänka att det är inte alls säkert att det blir bra/bättre, jag fortsätter sköta min träning och hoppas det ger resultat på sikt. Men jag försöker ta till mig och erkänna för mig själv att det kanske är så här det kommer att vara. Jag kan inte skjuta upp hela livet hur länge som helst och vänta på att bli bättre i ryggen. Åren går ju liksom...
Såg att du blev tipsad på Emmas blogg om boken Att leva med smärta, ACT som livsstrategi, jag läser den nu och den är riktigt bra! Jobbigt att ta till sig men viktigt.
Om du jämför med innan operationen, är du bättre nu eller är det likadant?
Kram!

http://ryggresan.bloggplatsen.se

 

L

16 mars 2015 11:21

Ja,jag blev faktiskt glad när det hade landat lite!(Första tanken var väl nåt i stil i med"hur lång tid kan det ta då?!?Dom sa ju ett halvår!").

Infon inför,och efter-där har dom verkligen möjlighet att förbättra sej!Det är konstigt med tanke på hur många op dom gör att det inte finns bättre info...

Jag är i precis samma tankebana-det är såhär det är nu och jag vet inte om eller när det blir bättre.Så jag försöker,lite mer än innan,att göra saker även om jag vet att det kan innebära smärta.Men jag har haft livet på paus lite för länge för att inte börja chansa ibland.Absolut inte så att jag får idiotiskt ont,men ändå.
Det är svårt att säga med smärtan,för jag tror att mycket av min smärta innan berodde på diskbråcket som nu borde vara läkt?På ett sätt har jag mindre ont,men i andra situationer liksom.På ett sätt är det sämre,för förut försvann smärtan av vila-det gör den inte nu.Vet inte riktigt hur jag ska förklara...Hur tycker du det känns?
Ska kolla upp den där boken!Tack för tips!Kram

http://inmyplace.bloggplatsen.se

 

SaraEmma

16 mars 2015 13:32

Det är lite samma här... Svårt att förklara. Jag har inte lika ont och värk i benet och ner i foten som innan operationen, så det är bättre. Tycker nog att jag klarar av lite mer träning och promenader nu än innan. Men å andra sidan har jag också en sorts värk som inte går att vila bort, en molande värk utåt höften. Tycker också att jag fortare blir trött i ryggen nu och får ont av det.

http://ryggresan.bloggplatsen.se

 

L

20 mars 2015 14:01

Får hoppas att man blir ännu bättre med tiden!Skönt att det blivit bättre,men segt med den dära höften alltså!Jag hade ingen aning alls om att det kan ta upp till 2 år till att bli bättre,men hoppas det blir bättre för oss! :) Kram

http://inmyplace.bloggplatsen.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Hörni, det verkar som att det är dags. Dags att få ett slags avslut.   Det har gått 2,5 år sedan senaste operationen av ryggen.Och visst, det har blivit mycket bättre än det var då, och bättre än det var innan steloperationen. Men det verkar ...

Som ni märker hänger jag inte här så ofta...   Om man ska gå direkt på en ryggrapport så är den skaplig, i torsdags var första (och hittills enda) smärtfria dagen på nästan 3 månader. Jag tror inte att jag har så mycket mindre ont nu, men jag h...

Hej! Vad fort sommar och semester gick, men relativt snart har vi semester igen så jag ska inte klaga :)   Har lite saker jag vill ta upp i dagens inlägg,så nu kör vi.   -Semestern var utmärkt, hann och orkade med ungefär vad jag hade hoppa...

  Dags för en liten rapportering om hur det går för mej nu :) Jag kom in på utbildningen jag sökte till hösten!Såå himla nöjd. Nu vet jag att jag kommer in på utbildningar jag är intresserad av-jag skrev högskoleprovet i höstas för att öka chan...

Nu har det gått 2 veckor sedan jag cyklade. Det har varit två veckor med smärta varje dag.Inte sån där smärta som gör att man måste ligga ner, mer molande i bakgrunden för att hugga till ibland. Men den har funnits där hela tiden.   Min sjukskr...