Nu är vi hemma igen :)

Resan hem gick bättre än resan dit,skönt!

Förra inlägget var ju inte så sprudlande-jag vill bara förtydliga att det VAR bra på resan oxå,men första v var väldigt tuff för mej-både fysiskt och psykiskt.

Man önskar ju att man bara kunde stänga av alla tankar och njuuuuta istället för att vara ledsen över det man inte kan.Det var svårare än jag trodde.Självklart var det skönt med miljöombyte,sol och värme och att bada.Och god mat.

Tillbaka till verkligheten har jag pratat med min nya handläggare på Försäkringskassan.Hon är trevlig och lätt att prata med.I januari ska vi ha ett möte ihop med arbetsförmedlingen för att planera arbetsträning och utreda min arbets(o)förmåga,om jag förstod rätt.

Det är lite pirrigt men oxå förväntansfullt,jag skulle verkligen behöva,och vilja,komma igång med nån aktivitet på dagarna istället för att vara ensam hemma och grubbla.

Jag är lite nervös för vad det blir för jobb och om jag kommer få mer ont,men jag får ju ont även om jag är hemma så försöker att inte hänga upp mej på det för mycket.

Igår var det dags för sista besöket hos sjukgymnasten för i år.När jag skulle gå dit halkade jag och gjorde världens vurpa-PAAAAAANIIIIIIK!!!!Hela kroppen skriker och första tanken är "NEJ!ryggen!faaaaaaaaan!"

Jag kunde inte ta mej upp för det var så halt,så fick krypa en bit för att sen ta mej upp.Tur i oturen att jag hade ryggsäck på som lindrade fallet,men svanskotan gör ont nu,och även händerna.

Det där fallet satt kvar i huvet ganska många timmar,det är ju inte så konstigt egentligen med all smärta dom senaste åren,men ändå.

Sjukgympan gick lite sådär,men fick med övningar jag ska göra hemma nu under 3 veckor.

Det har nu äntligen gått 6 månader sedan sista operationen,så nu får jag göra vad jag vill,men inte om jag får för ont.

Skönt att inte behöva tänka på begränsningar mer :)

Min sjukgymnast hade inte fått tag i sjukgymnasten jag träffade på sjukhuset.Han hade både mailat och ringt och lämnat meddelande men hon har inte hört av sej.

Lite snopet och ganska tråkigt tycker jag.Han sa att det löser sej nog ändå,men jag vill ju veta varför nerverna i benet bråkar-och det har han inget svar på.