Jag är inte jätteengagerad i det här med att blogga...Jag skulle vilja skriva varje dag,för att kunna gå tillbaka sen och läsa vad jag tänkte och kände men den energin finns inte.

Det finns inte mycket energi alls just nu.Jag är mest less.Operationen är framflyttad igen,eller vad vet jag-men det är det senaste budet häromdan iallafall.

Så.Jävla.Less.På.Att.Vänta

Ovissheten är det värsta,i över ett år har jag haft ont.Det tog 3 månader innan jag fick komma på magnetröntgen för att få ett ordentligt svar på vad smärtan berodde på.Nu vet jag ju vad det är-så nu ligger ovissheten i om jag kommer bli bra av operationen.Vänner frågar vad jag ska hitta på sen,vad jag ska plugga till eller söka för jobb.Vad ska jag svara på det?

I mina mörkaste stunder kommer det här aldrig bli bra,i dom stunderna kommer jag tvingas leva med den här smärtan-eller till och med bli sämre av operationen.För joo-jag kan ju inte låta bli att fråga hur det gått när andra berättar om folk dom känner som har stelopererat ryggen.Numera har jag tre dåliga svar på det (av bekantas bekanta-man kan ju hitta HUR MÅNGA SOM HELST på nätet oxå).

Nej-man ska inte förvänta sej det värsta,och ja-jag tror på operationen annars hade jag inte gjort den-men för min egen skull föredrar jag att bli glatt överaskad över hur den går istället för grymt besviken.

Jag känner mej ensam i det här.Självklart pratar jag med min sambo om mina tankar inför op men i övrigt känns intresset ganska svalt från omgivningen.Jag försöker höra av mej till vänner och boka in att vi ska göra det eller det INNAN op,men nä.

Jag VET att livet rullar på för andra fast mitt står på paus,det är inte så,men det känns jävligt ensamt och tråkigt.Och sms om att x eller y ska komma och hälsa på sååååå ofta efter op-varför inte nu?Det är ju nu jag kan göra nåt,tiden efter op kommer bli betydligt tuffare.

Jag försöker ursäkta det med att jag har flyttat från stan,att det är knepigt att ta sej hit osv-men visst är det märkligt att det är svårt för en del och andra sätter sej bara på bussen och kommer hit?

Jag är inne på andra eller tredje veckan i rad med smärta varje dag.Det sätter sej i skallen.Det är inte konstigt att man blir lessen,arg,frustrerad och besviken när man gång på gång får inse sina begränsningar,när man måste ligga kvar i sängen några timmar extra för man har så ont så man inte kommer upp.Det är inte konstigt att man längtar efter nån eller nåt som kan komma och lysa upp tillvaron lite.Det är inte konstigt att man blir lessen när folk ställer in,eller inte ens svarar.Det är inte konstigt att man vill ställa sej och boxa skiten ur en sandsäck.

 

Emma

28 april 2014 16:59

Hej! Jag började skriva en kommentar här men den blev för lång så jag skickar den som mail istället :)/Emma

http://vagenfram.wordpress.com

L

5 maj 2014 11:39

Haha,jaaa det blir så ibland :)

 

saraemm

29 april 2014 10:53

Usch jag förstår dig precis! Jag har ju gått igenom precis samma, och gör än, för jag har fortfarande ont :( Tycker också det är jobbigt med folk runt omkring, många verkar tro att det bara är att operera och sen är man frisk och kan göra vad som helst! Jag känner nästan att jag får ursäkta mig och ge en massa förklaringar till varför jag har ont än... Orkar inte tänka på om det kommer bli bra eller inte, tränar på och hoppas! Hör gärna av dig om du vill :-) Kram

http://ryggresan.bloggplatsen.se

L

5 maj 2014 11:43

Hej!Tråkigt att du fortfarande har ont,hoppas det vänder och blir bättre.Jag känner mer att folk tycker att ses efter op är viktigare(?)för DÅ kommer jag ha så tråkigt osv.Men jag tänker att det är väl ganska tråkigt nu oxå...? Plus att efter op kommer jag inte kunna röra mej lika mycket som nu,och nu vet jag hur smärtan funkar-inte säkert det är på samma sätt efter op :/ Herregud-måste du förklara VARFÖR du har ont?!?!Återhämtningen efter en sån op är ju 3-6 mån så det vore väl snarare konstigt om du INTE hade ont?Min läkare sa att dom inte kommer veta förrän efter ca 6 mån om op har hjälpt mej eller inte...

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Hörni, det verkar som att det är dags. Dags att få ett slags avslut.   Det har gått 2,5 år sedan senaste operationen av ryggen.Och visst, det har blivit mycket bättre än det var då, och bättre än det var innan steloperationen. Men det verkar ...

Som ni märker hänger jag inte här så ofta...   Om man ska gå direkt på en ryggrapport så är den skaplig, i torsdags var första (och hittills enda) smärtfria dagen på nästan 3 månader. Jag tror inte att jag har så mycket mindre ont nu, men jag h...

Hej! Vad fort sommar och semester gick, men relativt snart har vi semester igen så jag ska inte klaga :)   Har lite saker jag vill ta upp i dagens inlägg,så nu kör vi.   -Semestern var utmärkt, hann och orkade med ungefär vad jag hade hoppa...

  Dags för en liten rapportering om hur det går för mej nu :) Jag kom in på utbildningen jag sökte till hösten!Såå himla nöjd. Nu vet jag att jag kommer in på utbildningar jag är intresserad av-jag skrev högskoleprovet i höstas för att öka chan...

Nu har det gått 2 veckor sedan jag cyklade. Det har varit två veckor med smärta varje dag.Inte sån där smärta som gör att man måste ligga ner, mer molande i bakgrunden för att hugga till ibland. Men den har funnits där hela tiden.   Min sjukskr...