Jaha då ska vi se...

Nu har jag börjat arbetsträna på ett annat stället.Jättespännande och de verkar väldigt trevliga alla jag hälsat på hittills.Tyvärr är jag själv inne i någon svacka.Eller,inte svacka-men jag tycker att det är svårt socialt.Alla man hälsar på eller presenteras för undrar ju vem man är,vad man gör där osv-ibland skulle det vara otroligt skönt att bara vara ny på ett jobb,då skulle de andra veta vilken typ av tjänst man har och vad som kan förväntas av mej osv.Nu vet varken jag,eller dem,det. Jag har svårt att ta första steget till att gå ut och sätta mej när det är fika eller lunch,jag tycker det är så himla jobbigt!Vilket är ovant-jag brukar inte ha några som helst problem att börja prata med andra oavsett om vi setts förut eller inte.Men nu är det som att jag på något sätt känner mej i underläge?Dels för att jag inte jobbar där,som alla andra gör-dom har ju en uppgift att utföra.Men också kanske just för att det är arbetsträning.Jaaa,ni hör ju själva-det här stackars huvet slåss med mycket nu.

På ett lite tragiskt sätt känner jag att det är skönt att det är ryggen det är fel på-de som kommer tillbaka efter andra diagnoser kan nog tycka att det är ännu knepigare med frågorna om varför man arbetstränar.

Jag har lite grann slagit knut på mej genom alldeles för höga förväntningar på mej själv,både vad det gäller den sociala anpassningen(säger man så?Jag har varit isolerad så länge så jag vet knappt hur man beter sej längre känns det som)men också om hur många timmar jag kan göra.

Jag har börjat pendla nu och har nästan 1 timme resa enkel väg med bussen-därför valde jag att jag börjar arbetsträna 4 timmar/dag nu för resorna sliter rätt bra också.

Det är ett litet pussel att ha koll på när bussarna går så man slipper vänta en timme(!)på nästa.

Ryggen krampar som fan,och Diklofenaken jag fick utskriven senast funkar inte-eller magen tål den inte.Måste fixa annan smärtlindring för att åtminstone slippa kramperna.

Nu kommer nervsmärtan oftare och jag känner av skruvarna nästan dagligen.

Jag ska försöka ha koll på mej själv så jag inte kör på för hårt nu.Det blir lätt så att jag engagerar mej för mycket,eller är kvar längre än jag tänkt mej.

Förra v pratade jag med min sjukgymnast-han ska sluta här i byn :( 

Synd för han är verkligen bra.Jag bad om hjälp med motivationen till att göra rehaben.Han frågade om vi skulle boka in några tider så jag kom dit och träna men jag avböjde.Samma problem kommer ju tillbaka så fort jag inte har tider bokade i så fall....Hans förslag blev då att eftersom jag promenerar mycket skulle jag lägga in rehabövningar under/efter promenaden.

Så,nu kör vi tex knäböj,utfall,armhävningar osv när vi är ute-perfekt!Känns så mycket bättre när man gör mer än "bara"promenad.Jag har nu 64 dagar kvar på min utmaning att gå 5 km/dag i 90 dagar-om jag minns rätt ligger jag skapligt i fas för att hålla det.

Känns som det här blev ett ganska rörigt inlägg,men mitt huvud orkar inte riktigt fokusera :)

 

SaraEmma

7 september 2015 22:30

Vet att det är svårt men försök att inte ha för höga krav på dig själv! Förstår att resorna är jobbiga. Och att det är nervöst att vara på ett nytt ställe och behöva förklara varför man är där. Det är ju absolut ingen situation man önskar eller har valt. Jag är jättenervös inför att börja arbetsträna och då är det på mitt jobb... Känner mig helt osocial numera. Usch och fy.
Många kramar!

http://ryggresan.bloggplatsen.se

 

Anna

23 september 2015 11:51

Hej
Ramlade över din blogg. Har också problem bäcken. Känner igen mig i så mycket. Vill bara säga, kram o var snäll mot dig på alla sätt. Det är så himla tufft kan va att leva under andra förutsättningar och att samtidigt hantera smärtan. Så mycket som automatiskt blir annorlunda, att inte könna igen sig själv, för ju inte kunna vara som den man va (är?!?!). Så mycket rodda med!!! Jag inte ännu börjar arbetsträna, undrar över den dagen!
Stor kram
Anna

 

Liza

26 september 2015 07:25

Tack Sara <3 JAg har lugnat ner mej lite med det,ungefär samtidigt som smärtan lättade lite tror jag ;)
Ja,den där sociala (eller numera osociala)biten är lite svår att förklara och förstå sej på tycker jag!Har inte varit inne på nån blogg på evigheter så nu ska jag in å kolla om du skrivit något.Kram kram

http://www.inmyplace.bloggplatsen.se

 

Liza

26 september 2015 07:29

Hej Anna,välkommen hit :) Hoppas dina problem med bäcken kommer lösa sej!Det är helt rätt som du skriver,men lätt att glömma ibland när man blir trött och frustrerad på att "allt inte är som vanligt".Jag har arbetstränat i ett halvår ungefär,tycker det är jätteskönt att man får börja att gå brevid istället för att börja jobba direkt :) Kram

http://www.inmyplace.bloggplatsen.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Hörni, det verkar som att det är dags. Dags att få ett slags avslut.   Det har gått 2,5 år sedan senaste operationen av ryggen.Och visst, det har blivit mycket bättre än det var då, och bättre än det var innan steloperationen. Men det verkar ...

Som ni märker hänger jag inte här så ofta...   Om man ska gå direkt på en ryggrapport så är den skaplig, i torsdags var första (och hittills enda) smärtfria dagen på nästan 3 månader. Jag tror inte att jag har så mycket mindre ont nu, men jag h...

Hej! Vad fort sommar och semester gick, men relativt snart har vi semester igen så jag ska inte klaga :)   Har lite saker jag vill ta upp i dagens inlägg,så nu kör vi.   -Semestern var utmärkt, hann och orkade med ungefär vad jag hade hoppa...

  Dags för en liten rapportering om hur det går för mej nu :) Jag kom in på utbildningen jag sökte till hösten!Såå himla nöjd. Nu vet jag att jag kommer in på utbildningar jag är intresserad av-jag skrev högskoleprovet i höstas för att öka chan...

Nu har det gått 2 veckor sedan jag cyklade. Det har varit två veckor med smärta varje dag.Inte sån där smärta som gör att man måste ligga ner, mer molande i bakgrunden för att hugga till ibland. Men den har funnits där hela tiden.   Min sjukskr...