ÄNTLIGEN lyser solen lite åt mitt håll :)

Jag vet fasen inte hur jag ska skriva det här inlägget-det verkar svårt att få någon ordning i mitt huvud idag men jag ska försöka:

Idag var det alltså dags för återbesök på Us i Linköping,och ett möte med både en infektionsläkare och ryggläkaren som gjorde min första operation.

Dom frågade hur det gått med antibiotikan som jag ätit i mer än 3,5 mån.Jag svarade att det gått bra förutom en del biverkningar-jag nämnde att det kliat så mycket så att jag blödde dagligen under några veckor,att håret har blivit så stelt så det känns som man kan bryta av det och att tänderna blivit missfärgade.Det här tyckte dom var lite konstigt,så jag fick inget svar på om mina tänder kommer få tillbaka sin gamla färg eller när håret mjuknar igen-men någon klok musiker har ju skrivit "time will tell"så vi kör väl på det.

Alla mina blodprov har sett väldigt bra ut så infektionsläkaren hade inte särskilt mycket att säga,han ursäktade sej när han insåg att jag bara hade "ryggfrågor"och gick till nästa patient.

Ryggläkaren pratade en del om vad som händer nu-att jag så småningom ska ta kontakt med Fk för att få vidare direktiv om hur jag ska söka jobb osv.Antagligen vill dom göra en utredning på vad för slags jobb jag kan göra och inte.Ett jobb med bara sittande kommer inte funka,men jag tror inte att det är så många jobb där man MÅSTE sitta hela dagarna-på dom flesta ställen kan man ju ta en bensträckare då och då.Tanken slår mej där och då att "faaaan-det är nu det händer-det är nu jag för alltid kommer få en stämpel på mej.Jag kommer inte längre kunna jobba med vad som helst.Jag kommer alltid behöva anpassa mej efter ryggen".Och det är väl en grej-men det som skrämmer är ju hur andra kommer se på en när man inte kan göra "allt".

Det är ju inte direkt en nyhet,men ibland får man ta ett extra djupt andetag och tänka att det är ok,det kommer bli bra ändå.Min kompis Alexandra har ett väldigt bra citat "Allt blir bra till slut-och blir det inte bra så är det inte slutet"-det(citatet alltså) blir bara bättre med tiden.

Hepp hepp-vi tar väl några frågor och svar på det:

*Varför domnar fingrarna i vänsterhanden efter första op?Det har gjort ont sen direkt efter op och dom somnar/domnar vid lite tryck.

-Det var märkligt för det är tre fingrar och om det hade med nån nerv att göra borde det bara vara två fingrar som bråkar.(Han undersökte armbågen lite,inget fel hittades och inget sas om vidare undersökning).

*Varför bråkar högerhöften?Går inte att lyfta högerbenet lika högt som vänster och jag tappar orken snabbare i högerbenet.Har även hugg i höften när jag böjer benet mycket.

-Han skulle prata med sjukgymnasten på Us (hoppas på hon som är så bra!)och kolla om hon skulle göra en ny test av nervfunktionen m.m

*Räknar man från första eller andra operationen när man räknar på "3mån efter operationen kan du/ska du kunna..."

-Man räknar från andra eftersom infektionen var så djup.Min rehab tid kommer oxå förlängas betydligt pga det här-kanske blir ett års rehab istället för 6 mån.

*När ska man börja stretcha/böja framåt tex klippa tånaglar osv.

-Avvakta med det tills det gått 6 mån efter andra operationen.(GRATTIS kära sambo,du får fortsatt förtroende ;))

*Är det ok att tatuera i området runt ärret?

-Vänta minst ett år med det,dom har ju öppnat två ggr så nu behövde huden vila och återhämta sej.

Återigen hade jag förväntat mej jubel och fanfarer i huvet för att antibiotikan och jag inte behöver hänga längre-men icke.Det är bara tomt och jag är så himla trött.

Men ok-jag har inte sovit så himla bra dom senaste nätterna och inatt inte mycket alls eftersom jag var så nervös för vad dom skulle säga idag-om det skulle bli en tredje operation.

Dom hade inte fått något utlåtande på röntgen än-men ryggläkaren hade tittat på bilderna och inte upptäckt några konstigheter.

Om en månad ska jag lämna blodprov för att kolla att infektionen inte gör come back nu när jag slutar med antibiotikan-det kanske är därför jag inte ropar hej än?

 Såhär såg det dagliga intaget ut för några mån sen-skönt att det inte är så mycket kvar längre :)

Så kom då äntligen en liten ögonöppnare för mej-en liten hint om vilken riktning jag vill välja när det sen blir dags att plugga.SÅ SKÖNT.

Så fantastiskt skönt att äntligen komma på NÅNTING som är intresssant,och en del av det jag jobbat med tidigare.

Gissar att jag kommer få börja med att plugga upp en del betyg/komma in i att plugga lite innan jag kan söka.

Eller,jaaaa-jag kan ju börja med att få svar på om jag kommer kunna jobba med det över huvudtaget men det tror jag :)

2 år på distans blir det isåfall.2 år på halvtid,vilket är väldigt synd men kanske lika bra-då kanske man kan jobba lite oxå ;) 

Jag har oroat mej ganska mycket för den här biten-att jag inte kommer på något jag vill göra när jag inte kan återgå till mitt nuvarande jobb.

Idag har jag,förhoppningsvis,varit på min sista provtagning pga antibiotikan.Frågade på Vc om de såg om nån ny operation var bokad på mej,men det var inget.Blev lite lättad-tills jag nyss kom på att svaret på röntgen antagligen inte ens har kommit än...Haha,tur att jag inte vill skynda på svaret nåt alls ;)

Tänk att efter den här v känns det som att mitt liv kan börja lite mer-efter den här v är transportsträckan från förra operationen slut.Det känns verkligen som att livet gått på halvfart och mycket hängt på om det blir en op till eller inte.Om 3 dar vet jag.

Såja!

Då har nedräkningen börjat!

Förhoppningsvis har jag nu bara två provtagningar kvar innan återbesöket nästa v.

Tänk-efter nästa v kan jag slippa lämna prover varje vecka!Och jag kan ÄNTLIGEN slippa antibiotikan efter nästan 4 månaders intag.

Det ska bli så himla skönt att slippa biverkningarna så ni anar inte!

Imorgon ska jag på röntgen.Jag måste erkänna att jag är lite nervös.Senast jag gjorde röntgen gjorde det så jävla ont att ligga på rygg på hårt underlag att jag grät det mesta av tiden där.

Det hoppas jag att jag klarar bättre den här gången.Jag är mer nervös för vad den kommer visa-om allt hållit sej på plats eller om nånting har lossnat pga infektionen.

Och om infektionen gett med sej och försvunnit.

Om något lossnat eller om infektionen är kvar blir det alltså en tredje operation.Jag försöker låta bli att tänka på det,för sannolikheten att det faktiskt gått BRA är nog större :)

Jag har ju skrivit tidigare om att det varit sämre med pirrningar/domningar i benen och ena handen.Handen bråkar fortfarande dagligen men igår klarade jag att gå 8km utan att benen gav upp(en del dagar går det inte att gå alls).Det gör ont i höfterna så något är det som spökar,men det kan väl oxå vara belastningen gissar jag.Har försökt stretcha rumpan för den spänner jag väldigt lätt när ryggen inte klarar belasting,men jag får inte till det på högerbenet.Det är en läskig känsla att inte kunna böja benet som innan!Det gör så jäkla ont :(

Knäböjen som jag ska göra enligt sjukgymnasten funkar inte alls-inte för ryggen eller benen utan för knäna.Det börjar knastra och göra ont i dom direkt.

Undrar hur mycket man ställt till med i sin kropp genom felbelastning pga att tex ryggen gör ont?

Sista överklagan till Fk är inskickad.Jag räknar inte med att få rätt för det är nog svårt,men jag har åtminstone gjort allt jag kan nu.

Ibland kommer jag på mej själv med att dra ett djupt andetag,och sen släppa saker.Det här är en sån sak-jag kan ju gräma mej hur mycket som helst över det men nånstans har jag äntligen fått in i mitt system att JAG KAN INTE GÖRA MER ÄN JAG GJORT.Det får vara bra så.

Jag är varken sämre eller bättre än någon annan men nånstans får man sätta punkt för saker man kan gräma sej över.(Japp,jag VET att det är svårt.Har tagit sin tid kan jag ju säga).

Avslutar med en sjysst bild :)

Att man aldrig lär sej...Om man säger att det går bra,eller att man haft en bra period så blir det ju ALLTID sämre.

Jag har kunnat pormenera väldigt mycket den senaste tiden-underbart!Men idag liksom sket det sej.Benen tog slut.Till saken hör att benen är ju ganska starka,inget undantag för min del.

Vi var ute och gick,kände att jag inte höll samma tempo som jag brukar-när vi gick uppför en backe kände jag att det började bli som mjölksyra i benen.Och det är väl ok i backen(ok och ok,men ni fattar).Det försvann inte!Det var 2 km kvar hem och det försvann inte...

I mitt huvud blir det lite oroligt nu-för det var såhär det började med diskbråcket-jag tränade för Halvvättern och var frustrerad för att jag fick så jäkla mycket mjölksyra utan anledning.

Igår kunde jag knappt stå på ett ben när jag gjorde sjukgympan,så dålig balans har jag inte haft på flera veckor.

Imorrn ska jag til sjukgymnasten så jag hoppas han kan hjälpa mej lite.(med VADÅ???)

Jag har även haft problem med en hand efter op,dom satte nål och den måste hamnat fel på nåt sätt för efter det tappar jag känseln i fingrarna väldigt lätt och det borde ha gått över nu.

Utöver det dålig sömn i flera nätter-det kan fan ta kål på vem som helst att inte veta hur det ska gå eller hur det ska bli.Klart jag inte vill ha facit på hela livet-men skulle vara skoj om jag skulle kunna få en hel dag utan smärta igen.(hur känns dom?)

Puh,vilken vecka!

Smärtan har varit ganska skonsam den här v,så jag har faktiskt kunnat promenera varje dag.Det är första gången det funkat under så lång tid efter operationerna.Underbart

Har träffat en kompis som jag inte träffat på flera månader,grymt kul!Blir så himla lycklig av dom där tillfällena när man faktiskt KAN åka till nån även om det är en bit,och sen vara där några timmar.

Provat på att baka lite igen,det går sådär.Blir inga avancerade påhitt just nu men skönt att kunna slänga ihop en fika iallafall :)

Igår firades födelsedan med närmsta familjen-mycket trevligt med besök.Lunchade med mamma,pappa och faster innan-grymt trevligt och grymt gott!

Efter dom sista hade åkt hem igår blev det sängen direkt,hade ingen ork alls kvar i kroppen och smärtan kom krypande.Inte så konstigt efter mycket sittande.Nästa v ska jag börja sy/brodera med korsstygn(vet inte vad man säger?).Måste få ner skärmtiden lite känner jag.

Jag har varit på jobbet en sväng och diskuterat framtiden,blev kanske inte jättemycket klokare av det för det kommer en upphandling mitt i alltihop men vi får se vad som händer.

Dom har inga besked att ge,men det har inte jag heller eftersom jag inte vet när eller om jag kan jobba.

Igår kom det här:

Första gången den där rutan vid "Nej" har ett kryss.

Jag förväntar mej en reaktion.Att bryta ihop och storgråta.Men antingen har jag redan fattat och accepterat,eller så fattar jag fortfarande inte.

Det här är så himla svårt,när man PRATAR med andra försöker jag hålla humöret uppe och få det att låta som att det inte är så farligt/jobbigt/ledsamt.Men det är ju det.

Japp,nu kommer nog tårarna ändå.