Nu har vi hållit på med multimodala rehabilitering i typ 2 v...Vi är 8 st som ses ungefär 3 ggr/v under 1,5 timme.Det är otroligt gött att ha nånting att gå till,något att göra även om det är under ganska kort tid så kommer jag ändå hemifrån och träffar lite folk.Folk som är samma situation-dvs lever med långvarig smärta i rygg/nacke.Idag var andra gången vi var på Medicinsk Yoga,det är väldigt skönt och avkopplande på ett sätt-men jag får oxå satans ont i ryggen av det!Nästa gång får jag nog prova att sitta på en stol istället för golvet och se om det gör mindre ont.

De andra behandlingarna(eller vad man kallar det) är Aktivitetsbalans och KBT.

Målet med Aktivitetsbalansen är väl att inse vad man kan göra och inte utan att behöva ha så ont.Till exempel kanske man får dammsuga ett rum/dag,och att dammsuga hela huset tar en vecka istället för en dag-på nåt sätt tycker dom att man ska lära sej acceptera det ;) 

KBT:n handlar än så länge en del om stress och hur kroppen reagerar på långvarig stress.Och med långvarig smärta är det ganska lätt att stirra sej blind på smärtan-dels på VAD det är,vad det beror på,men också OM det nånsin kommer bli bra igen?

Det jag stressar upp mej över är dels om jag kommer bli bra igen,ekonomin-och vad jag ska göra istället eftersom jag inte kan fortsätta på mitt nuvarande jobb.

Det svåraste för mej är,helt klart,att acceptera läget.Att acceptera att jag kanske aldrig blir bra,att jag inte längre kan göra vad jag vill,när jag vill,hur jag vill...Men på något sätt ska det gå att hitta alternativ till hur man gjort förut!

Det som är jobbigast är att det känns som JAG har förlorat så mycket i värde.JAG kan inte jobba längre,JAG kan inte träna vad jag vill,JAG kan inte längre gå på stan i flera timmar,JAG kan inte gå så långa promenader som jag vill,JAG kan inte sitta hur jag vill(eller hur länge jag vill).Jag vet att det här inlägget kanske låter ego nu,men det är ju MIN blogg ;)

Och jag tror faktiskt att om ett tag känns det bättre-då har jag nu hittat fler saker jag kan göra,eller andra sätt att göra dom på...Självklart sätter det här sej i huvet,och dom dåliga dagarna känner jag mej riktigt värdelös och ensam.

Idag har jag ringt runt till fack och försäkringsbolag för att se om jag kan få hjälp för att kompensera inkomstbortfallet lite grann,men icke.Jag menar inte att gnälla,sjukpenningen är ju jättebra att vi har.Det är bara lite svårare än tänkt att få pengarna att räcka till...Tyvärr fanns det ingen hjälp att få(av dom jag pratat med idag).Imorrn ska jag försöka ringa arbetsförmedlingen för att försöka få veta lite mer om vad som händer när/om jag blir uppsagd.

Jag var på en anställningsinterjuv förr förra v på det företaget jag jobbar nu för en annan tjänst men fick den inte.

Nu ska jag ta dom nya smärtstillande jag fått då jag inte tålde dom jag fått utskrivet förut å lägga mej så ryggen får vila sej.